Det sägs att Gammelkyrkan restes på bara tre veckor nere vid Särnasjöns strand exakt 40 år efter det att Särna erövrats från Norge.
Med sin ålderdomliga torftighet avspeglar hon sin avsides belägna och glesbyggda sockens en gång så hårda levnadsvillkor. Arkitektoniskt ter hon sig framsprungen och mejslad ur sin karga, men storslaget sköna omgivning, väderbiten och tuktad genom sekler av fjällbygdens skoningslösa klimat.
Mer än en gång har hennes öde varit nära att avgöras. Men hon har alltid övervunnit alla kriser. Och idag vårdas hon ömt, som ett oskattbart kulturarv, och betraktas som bygdens yppersta klenod.
Söker sitt like
Inom sina väggar hyser hon ett kyrkorum vars enkla, men ålderdomligt säregna skönhet söker sin like. Och det är ingen tillfällighet att det i mycket bär en prägel som går igen i många jämtländska kyrkor, främst vad koret beträffar. Den nuvarande altartavlan, föreställde Kristi himmelsfärd, målades nämligen 1775 av öskilderimålaren Anders Berglin från Hackås. Den omges av ett sirligt och formskönt utanverk i barock framför en draperimålad fond som tillsammans skapats av mäster Jonas Granberg med sonen Pål Jonsson från Klövsjö. Och de båda har också gjort den pyramidiska äreporten mot koret, av vilket nu bara rester återstår.
En äldre altartavla, målad 1689 av Israel Ericksson, sitter numera på södra väggen.
Färgprakten i koret harmonierar väl med den varmt rödbruna färgsättningen som dominerar de slutna bänkkvarteren som även går igen i predikstolen från 1728. Men i övrigt är det ett ljust kyrkorum med vita väggar , över vilka välver sig ett likaledes vitt tunnvalv.
Kyrkan är öppen under sommarhalvåret och utnyttjas då flitigt för både vigslar, dop och gudstjänster