Foto: Lotta Thurfjell

Växandets kraft

En fantastisk trädgård och en diakon med gröna fingrar.

”Gud sade: Jorden ska ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden. Och det blev så.
( 1:11 Mos )

Tänk dig att vakna tidigt en sommarmorgon. Du sveper morgonrocken omkring dig, tar med dig kaffekoppen och tassar försiktigt barfota ut i trädgården. Du känner det fuktiga lite småkyliga lena gräset under dina fötter, insuper den friska doften av sommarregnet som fallit under natten. Lukten ifrån nyutslagna blommor kittlar i din näsa, det mjuka surret av en hungrig humla landar i ditt öra. Du slår dig ner i trädgårdsstolen och de varma solstrålarna smeker din kind. Första klunken kaffe letar sig ner genom strupen och du känner hur hela kroppen fylls av värme, tacksamhet och frid.

En målande bild man lätt får vid ett besök hemma hos Maud Larsson i Arnöviken. Men Maud själv äter alltid gröt till frukost och skulle inte under några omständigheter gå ut barfota iklädd morgonrock!

Runt villan sträcker det ut sig en fantastisk trädgård, man förstår på en gång att den som bor här verkligen brinner för att odla och skapa. Maud är pensionär och har tidigare arbetat som diakon i vår församling. 

- Att odla och skapa i trädgården har jag fått med mig hemifrån berättar Maud. Både mamma och pappa hade ett stort intresse för sin trädgård där de odlade blommor, buskar och fruktträd. Det är roligt att jobba med något som växer.

Du har ju tidigare arbetat som diakon i vår församling, hur kom det sig att du utbildade dig till diakon?
– Jag har alltid varit aktiv i kyrkan. När jag var fyra år började jag i söndagsskolan och sedan har det rullat på i olika grupper. Efter min konfirmation så fick jag möjlighet att leda egna grupper i kyrkans verksamhet.
Maud utbildade sig inom lantbruk men när hon gift sig flyttade hon hit och började arbeta i vår församling som barnledare. När hon arbetat några år var det någon som väckte tanken att hon skulle utbilda sig till diakon.
- Det kändes så rätt, säger Maud och när hon funderat  ett tag så började hon utbilda sig.

Kan du se likheter mellan ditt trädgårdsintresse och ditt arbete som diakon?
- Ja det kan jag, säger Maud. När man planterat, vattnat och skött om sina växter så vill man ju verkligen att de ska växa och frodas. När jag möter människor i mitt arbete så vill jag skapa förutsättningar för att de ska få växa i sin tro.

När jag frågar Maud om hon nu som pensionär hinner njuta mer av sin trädgård så skrattar hon och säger:
- När man är pensionär så jobbar man ju inte så fort, allt går liksom i ett lugnare tempo, men det man inte hinner idag kan man göra i morgon. Att njuta för mig är inte att sitta still utan allt jobb i trädgården är det som ger mest. Man skapar och planerar och det är inte alltid det blir som man tänkt sig, då får man göra om.

Vad är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgård och vad är det viktigaste när man möter en människa i utsatthet?
- I sin trädgård får man fundera på vilka växter som passar ihop, är det realistiskt att göra så här och att pröva sig fram. När jag möter en människa i utsatthet är det viktigaste att lyssna. Den jag möter har ofta svaret själv och får söka sig fram till en bra lösning.

Kan du nämna 3 favoritblommor? Varför just dem? 
Blåsippan- för att det känns som om livet kommer tillbaks. Gullvivan- för att jag har noslagiska minnen förknippad med den. Luktärten- för att den är så fin och doftar härlig sommar och rent.

Finns det några speciella blommor som man kan koppla till kristen tro/ Jesus? 
-Det finns växter omnämnda i Bibeln men för mig så räknas alla växter eftersom de är skapade av Gud.

Maud berättar att en diakons arbetsuppgifter är att stå på de svagas sida, som ett slags "kyrkans socialarbetare". Man har fått ett uppdrag - att vara Kristusbärare. Att genom olika gärningar göra Kristus känd. Det som gett henne mest i hennes arbete är alla de samtal hon har haft med människor hon mött. Att få förtroendet att ta del av någons livsberättelse det är stort. Det tyngsta med hennes arbete är att ensam få bära det som är svårt.
- Man måste lära sig att lämna över det svåra och tunga i Guds händer, förklara Maud. Nu för tiden kan man få handledning, den möjligheten fanns inte när jag började arbeta som diakon.

Hur har de diakonala behoven ändrats under de år du arbetat? - De sociala behoven har blivit mycket större och ekonomiska problem har ökat. Samhället har verkligen blivit mycket hårdare för de utsatta. Jag ser också att många fler människor befinner sig i ensamhet.

Vad skulle du vilja säga till någon som funderar på att bli diakon?
- Det är klart att du ska bli diakon, utbrister Maud. Det är ett meningsfullt arbete som ger en så mycket tillbaka. Att få arbete i kyrkans tjänst är fantastiskt.

Diakoner