Sinnesro - gemenskap i det sårbara

1992 hölls den första sinnesrogudstjänsten. Initiativtagare var Baptistpastorn Henry Månsus. Under sin tid som etisk rådgivare på ett 12-stegsbehandlingshem såg han att det fanns ett andligt behov hos klienterna som den traditionella gudstjänsten inte kunde tillgodose. Lösningen blev en avskalad, ”tvåspråkig” gudstjänst där 12-stegsandligheten möter den kristna kyrkan.

En viktig del av sinnesrogudstjänsten är känslan av gemenskap. En känsla som följer med besökarna från 12-stegsrörelsen. Där är gemenskapen en viktig del för tillfrisknandet och alla välkomnas med öppna armar, särskilt nykomlingar. Ninna Edgardh, Präst och professor i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet, beskriver känslan vid ett besök på en sinnesrogudstjänst i Staffanskyrkan i Gävle. ”Stämningen är varm och flera söker min blick och hälsar. Jag undrar först generad om jag mött den som hälsar förut. Sen konstaterar jag att det handlar om min ovana. /../ Jag slappnar av och känner mig inkluderad i gemenskapen.” Inom 12-stegsrörelsen träffas man ofta i god tid före ett möte och fikar tillsammans och umgås. Därför är gudstjänstkaffet förlagt före gudstjänsten. Stämningen i fikasalen är god och kramar och skratt avlöser varandra. Nya människor välkomnas och görs delaktiga i gemenskapen.

För er som inte känner till 12-stegsrörelsen så växte den fram i USA i slutet av 1930-talet. De två mest kända gemenskaperna är Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner men det finns grupper för spelmissbruk, sexmissbruk och även grupper för anhöriga till missbrukare. Det är en världsomspännande helt idéel organisation som finansieras uteslutande av medlemmarnas frivilliga bidrag. Medlemskapet är kostnadsfritt och alla intäkter går till att hjälpa till att starta upp nya möten runt om i världen.

På en sinnesrogudstjänst har många av besökarna en annan uppfattning av gud än den vi har i den kristna kyrkan. Detta eftersom 12-stegsprogrammet talar om att skapa sig en relation till Gud, eller en högre kraft, som jag själv uppfattar honom. Det är dock kyrkans gudstjänst och sker ur ett kristet perspektiv. I Hudiksvall sker ingen textläsning. Predikan är kortare, använder ett mer alldagligt språk och berör veckans tema. Ibland delas nattvard ut och då med druvjuice i stället för vin. Psalmer blandas med ”vanliga” låtar och ibland uppträder musiker, band, körer och solister. Ibland kan det bli riktigt svängigt.

Två viktiga inslag i sinnesrogudstjänsten och den sk ”rörelsen i kyrkan”. Delningen är ett moment där en person från AA eller NA som tillfrisknar från sitt beroende berättar en ”lifestory” eller hur arbetet i 12-stegsprogrammet har hjälpt dom till ett nytt liv. Ofta har berättelserna ett andligt inslag och är mycket uppskattade. Det inger hopp till de som nyligen blivit nyktra. Dom som varit med ett tag kan känna igen sig och de som inte är beroende kan fascineras av styrkan och modet i att övervinna ett beroende. ”Rörelsen i kyrkan” är ett annat uppskattat inslag där deltagarna görs delaktiga i gudstjänsten. Under sång och musik ges man möjlighet att tända ljus för vänner och anhöriga, det finns möjlighet till personlig förbön. Dessutom får man möjlighet att skriva personliga böner på en lapp som läses upp senare. Vill man inte få bönen uppläst så viker man bara lappen så stannar bönen mellan dig och gud. Den här stunden kanske kan upplevas som rörig men jag tycker att den känns levande. Det finns en speciell atmosfär på en sinnesrogudstjänst och här blir den tydlig. Människor som du kanske aldrig skulle tro att du skulle se i en kyrka tänder ljus under tystnad. I en annan del av kyrkan kramar folk om varandra och står i kö för att skriva ner en bön. Det finns en känsla av värme och trygghet som gör att man vågar vara sig själv, skör och sårbar. Det går liksom inte att göra fel. Skratt är lika vanligt som tårar. Ingen är rädd för att visa känslor.

När prästen har läst välsignelsen så avslutas gudstjänsten med att alla läser sinnesrobönen. Alla i kyrkan bildar en ring så gott det går, fattar varandras händer och ber. ”Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Denna bön har stor betydelse för tillfrisknande inom 12-stegsrörelsen. Varje möte avslutas med att man ber denna bön tillsammans. Bönen har även en viktig innebörd. Jag behöver släppa taget om det som varit och jag kan bara förändra mig själv och ingen annan. Det är svårt och jobbigt och kräver mycket mod. Sen måste jag hålla isär vad jag kan och inte kan förändra och det är inte heller lätt alla gånger.

Text av: Joakim Eliasson, som gjort arbetspraktik i församlingen

Jag har under arbetet med denna artikel talat med en medlem av Anonyma Alkoholister som vill vara anonym samt Agneta Hedblom, diakoniassistent i Gustaf Vasa församling med lång erfarenhet av sinnesronätverket.

Faktaruta:

Anonyma Alkoholister (AA) och Anonyma Narkomaner (NA) är de två största gemenskaperna som baseras på 12-stegsprogrammet. Dom tillhandahåller en plats där alkoholister och narkomaner kan tillfriskna från sina beroenden. Varje grupp har bara ett huvudsyfte: Att föra budskapet om tillfrisknande vidare till den beroende som fortfarande lider. Det finns bara ett villkor för medlemskap och det är en önskan om att sluta dricka respektive använda droger. Medlemskap är kostnadsfritt och man tar inte emot några bidrag utifrån utan alla utgifter för exempelvis hyra, fika, böcker osv. finansieras av medlemmarnas egna frivilliga bidrag.

Källor

www.mansus.se

Djupareliv.se

Sinnesro i Gävle 1995-2015 – en gudstjänst som förändrar av Ninna Edgardh