Fadderskap vid dop

Fadderns uppgift är att berätta för fadderbarnet om dopet och att Gud finns med i livet oavsett vad som händer. Som fadder kan man uppmuntra till ta reda på mer om dopet och tron, till exempel i kyrkans barngrupper och som konfirmand. Vid barndop är det ibland faddern som bär barnet fram till dopet. Faddern kan också medverka med till exempel ljuständning eller textläsning. Det finns bara en enda regel för att kunna bli fadder; att man själv är döpt.

Till dig som är fadder


Att få frågan om att vara fadder är ett förtroende. Det är en fin uppgift som kan komma att betyda mycket för både den döpte och dig som fadder Du får vara en vän som kan stötta och hjälpa i svåra stunder. Be för den som du är fadder för och våga prata om livets alla frågor. Du som är fadder är själv döpt och är på det sättet en del av de döptas gemenskap. Vid dopgudstjänsten får du som fadder ett Fadderbevis. Där står datum för dopet, namnet på den som döpts och ditt namn.

Historik


I den första kristna kyrkan, då man främst döpte vuxna, handlade fadderns uppgift om att vara ett stöd i den döptes fortsatta liv som kristen. I äldre tider kallades den som bar barnet till dopet för gudmor eller gudfar.  Att ha faddrar till spädbarn var också under lång tid en social institution. Om dopbarnets föräldrar dog var det faddrarnas uppgift att gå in som vårdnadshavare. Så är det inte längre. I dagens fadderuppdrag ligger det ursprungliga uppdraget kvar: att var ett stöd i den döptes vandring på trons väg.