Sjätte söndagen i påsktiden
Bönsöndagen
Att få ett handskrivet brev i dag är inte så vanligt. Oftast får jag brev som är datorskrivna, men före jul damp det ned ett vackert handskrivet brev där brevskriverskan tackade så mycket för mina krönikor. Hon skrev att Gud kan höra även innan vi hunnit be, och gav mig ett exempel.
Brevskriverskan hade en berättelse som hon tyckte skulle passa i min krönika när temat var bönen. Hennes berättelse är ca sextio år gammal. Det var på den tiden då kaffet kokades i en jättestor kittel vid de välbesökta gudstjänsterna på Storstrands ungdomsgård utanför Piteå. I sitt brev skrev hon vissa delar på Pitebondska, men av utrymmesskäl har jag plockat bort dessa rader eftersom icke Pitebor kan ha svårt att ta in språkbruket vid piteälva. Men jag har behållit utrycket,”Då nögges vä bede” som betyder, då måste vi bedja.
Hon skrev om att förtvivlan var stor i köket när de upptäckte att strömmen till kaffekitteln inte fungerade. Den ansvariga kaffekokerskan smög sig fram till mötesledaren för att berätta den kritiska situationen att mötesdeltagarna kanske kommer att bli utan kaffe denna dag.
Det var här som mötesledaren sa: ”Då nögges vä bede” som svar till kaffekokerskan oro.
Med huvudet fullt av orostankar gick kaffekokerskan tillbaka till köket och efter en liten stund dök det upp en man som sa; ”Jag hörde att ni hade bekymmer med kaffekokaren.” Han öppnade en lucka där bak och grejade lite grann och sedan fungerade kaffekitteln igen.
Alla mötesbesökarna fick sig en god kaffekopp efter gudstjänsten. Kaffekokerskan letade upp mötesledaren och sa, ”du var snabb att ringa den där reparatören.” Då svarade mötesledaren lite förvånat, ”Jag har inte ringt någon reparatör.”
Brevskriverskan ställde sig frågan; ”vem var reparatören?”
Gud hör bön även om vi inte kanske alla gånger har tro för att saker och ting ska bli verkliga.
Helgens tema är bön och vi får tillsammans med lärjungarna ta del av Jesu undervisning om vad bön är.
Jesus har lovat, att när vi möts till bön, då ska han vara närvarade mitt ibland oss. Men han ska också höra oss om vi stänger in oss i vår kammare, och ber i ensamheten. Där i vår ensamhet finns han som är alltets skapare. Paulus skriver att, egentligen vet vi inte hur vår bön ska vara, men att Guds Ande, stöder oss i vår svaghet, han vädjar för oss med rop utan ord. Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”
Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön. Den allra mest bildade och välformulerade bönen som jag känner till är ordet, HJÄLP!
Ofta har jag fått använda mig av ordet hjälp i min prästtjänst. Jag har många gånger känt att jag gått bet med att få människor till att förstå det jag försökt säga till dom. Jag hoppades att de alla kunde få göra den upptäckten som kaffekokerskan och mötesledaren gjorde att mitt i deras oro, var det Gud som de kunde vända sig till. Då nögges vä bede sa de till varandra. I vårt böneliv får vi öva på den bönen som jag anser är den alltigenom starkaste bönen, nämligen, HJÄLP.
Allt gott
Gösta Degerman