Nionde söndagen efter trefaldighet
Goda förvaltare
Anita och jag har funderat på hur vi ska formulera en framtidsfullmakt när vi blir sjuka och inte kan föra vår egen talan. Det skulle bli våra barn till hjälp att få fullmakt över våra ekonomiska angelägenheter den dagen det skulle behövas. Jag mins att hustrun fick en fullmakt av banken som var värdefull när hennes sjukliga mor inte längre kunde föra sin talan.
Fullmakten ordnades med vittnens närvaro när svärmor kände att hon inte längre kunde sköta sina ekonomiska angelägenheter. Det blev till stor hjälp när svärmor dog, då kunde hustrun gå till banken och avsluta alla olika bankärenden som hade med hennes mors dödsfall att göra. Hon var inte förvaltare eller god man men genom det enkla dokumentet som denna fullmakt gav kunde barnen slippa en massa olika problem med administration.
Skatteverket skriver på sin hemsida: ”En framtidsfullmakt ger du som privatperson till någon annan om du på grund av sjukdom, psykisk ohälsa, försvagat hälsotillstånd eller liknande inte längre kan ta hand om dina ekonomiska och personliga angelägenheter. Den du ger fullmakt till får rätt att företräda dig. Du kan själv bestämma vad fullmakten ska omfatta.”
Varför jag skriver om framtidsfullmakter, god man eller förvaltare är att jag fick den här associationstråden när jag funderade omkring helgens tema som är goda förvaltare.
I en av helgens texter skriver Petrus; ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.”
I texterna möts vi av tre olika förvaltare där Jesus genom Matteus och Lukas ger oss olika versioner på hur ett förvaltarskap ska fungera. I Matteus versionen är det tre olika förvaltare, där en får 30 miljoner, den andre 12 miljoner och den tredje fick 6 miljoner. De fick var och en efter sin förmåga att kunna förvalta. De två första fördubblade förmögenheten men den siste han grävde ned förmögenheten i en grop i marken.
När jag läser Jesu liknelser om förvaltarskap, ställer jag mig frågan, hur har jag förvaltat de gåvor som Gud gett mig? Hur har den kristna kyrkan i Sverige förvaltat sina gåvor? Jag menar att som goda förvaltare av Guds nådes evangelium ska den kristna kyrkan absolut engagera sig i samhällsfrågorna och inte ducka för de svåra etiska frågorna som vi i kyrkan ofta har gjort. Men vi har ofta grävt ner Guds ord och gjort våra egna tolkningar. Vi har grävt ner våra förpliktelser till den Herre som vi säger att vi följer och älskar.
Väckelserörelserna i vårt land var de som styrde upp ett Sverige som under 1800-talets slut var på väg att gå under i spritångor, anarkin var stor. Familjer fick lämna sina hem på grund av alkoholism, spelmissbruk och misshandel. Vi har i dag ett likande scenario. Du och jag kan genom vår framtidsfullmakt som Jesus gett oss frimodigt gå ut i vårt samhälle för att räcka dem nådens budskap. Vi som kyrka bör söka oss allt närmre Jesus som är vårt exempel på en god förvaltare. Att förvalta Guds väldiga nåd är ett oerhört stort ansvar, som är lagt i bräckliga, svaga, egoistiska människohänder. Därför är det tryggt att veta, att Jesus gått in i mitt ställe inför Gud, och förvaltat och fullgjort allt, det som jag borde och skulle.
Förändring kan ske i oss och i vårt samhälle när vi som goda förvaltare berättar om det blod som ger oss fullständigt helande, upprättelse, och total förlåtelse.
Allt gott
Gösta Degerman