Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Predikan

Predikan Bönsöndagen 2019

Bön är en kommunikation med Gud. I varje samtal finns ett utbyte. Den ene talar och den andre lyssnar och så byter de av varandra. Jag har en känsla att det är vanligare att berätta sin önskningar, sin förtvivlan, sin oro för Gud.
Det är nog inte lika vanligt att bedjande människor lyssnar på Gud.

Hur lyssnar man på Gud?
Psalm 205
Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt.
Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.
Genom din ångest, när allt är svårt,
delar Gud din smärta och all din gråt.

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot.
Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort.
Framtiden väntar, vila i tro
kornet som nu slumrar snart börjar gro.

Tro och förvänta dig bönesvar, som kan komma i en dröm eller en känsla. Kanske får du en stark drivkraft till något eller en lust att göra något gott. I efterhand kan man ana bönesvar. Guds tilltal kan man oftast ana men sällan är det som en högljudd röst. Utan mer som stilla bris en sommarkväll, känns knappt men den finns där och svalkar.

 Det är inte bara Gud vi behöver lära oss att lyssna till utan varandra. I vår värld finns många som gärna vill ta plats och uttrycka sig. Men allt färre vill lyssna. Många tar plats i sociala medier för att få likes eller kommentarer men kommenterar kanske inte andra lika mycket.

Tänk om en del av lösning på världens problem handlar om att bättre lyssna.

Lyssna på sitt eget inre…

Lyssna på Gud…

Lyssna på människorna omkring….

Lyssna på naturen….

Bön är att lägga fram sitt inre för Gud; sin önskningar, längtan, hopp, fruktan, tacksamhet men lika mycket att lyssna.

Vad vill Gud förmedla till mig?

Vad säger min inre röst till mig?

Jag tycker om att cykla, ibland lite längre sträckor. Det är helt omöjligt att berätta om varför jag finner glädje i detta för den som aldrig själv gjort det.

Det är nästan omöjligt att berätta om känslorna man kan uppleva på operan för den som inte själv har blivit berörd.

Det går nästan inte att berätta om tron för den som inte blivit berörd av Guds närhet och göra detta så att det upplevs meningsfullt.

Vissa saker måste upplevas.

Bön ska praktiseras. Tro ska levas ut.

Man ska inte bara tro på kärlek man ska älska.

Livet ska levas och inte bara teoretiseras.

Man ska sträcka ut en hjälpande hand mycket hellre än att tända ett ljus och tänka på de fattiga.

Be om kraft att vara handlingskraftig själv.

Be inte bara att andra ska ta i samhällets och världens problem. Våga säg till andra att du ska be för dem och inte bara tänka på dem.

Bön är aktivitet men kan också tysta suckar.

 

Hur svårt är det inte att prata om bön eller kristen tro för den delen. Jag har så svårt att berätta för någon om bön som inte själv har försökt, verkligen försökt att be.

Allt tal om vår kristna tro blir så platt och ynklig när den beskriv för någon som inte försökt komma in i tron.

Det är så svårt att förstå vad som händer i kyrkan för den som står utanför. Bön är någon som ska praktiseras. Först då är allt tal om bön meningsfullt.

 Vi vet alla att vi inte får det vi ber om. Detta är lätt att acceptera om det är något jag kan vara utan. Men om det är något livsviktigt den troende ber om blir det en prövning när det inte blir som man ber om. Den som lider av en dödlig sjukdom kanske inte tillfrisknar. Den som saknar vilja att leva kanske aldrig får detta. Den som ber för att krig och övergrepp skall upphöra ser att det blir bättre på ett ställe för att på ett annat bli sämre.

Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Varför lovar Jesus oss att det är lönt att be när vi vet att allt vi ber om inte sker? Varför ger inte Gud helande till de sjuka, fred till de krigsdrabbade och frid till de oroliga? Jag önskar att jag hade ett bra och heltäckande svar på denna gåta men det har jag inte. Jag som präst och troende kristen menar att det är lönt att be fastän vi får det vi ber om. Vi får även ork, mod och hopp att bära det som är svårt.

 

Utan att fly de svåra frågorna lägger jag dem till slut i Guds händer när jag inte kommer längre med em. Då ber jag om kraft att härbärgera dem. Jag läser ur psalmen 217 ur vår psalmbok:

Gud ,för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid - inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet.

Bön är meningsfullt och skall utövas med stor envishet men vi får ändå inte alltid det vi vill eller behöver. Vi får alltid någon sorts svar på våra böner och vi får alltid gemenskap med Gud. Att vara kristen är att leva med Gud vid sin sida.

 

Predikan på Palmsöndagen 2019 i Stora Hammars kyrka

Blunda och tänk på vad du förväntade av dagens mässa. Vad var det för känsla du hade i kroppen när du gick hemifrån? Vad var det för känsla när du kom in genom kyrkporten. Visst hade du någon sorts förväntan på denna stund? (en stunds tystnad)

Jag vill tala idag om förväntningar

Det finns människor som upplevt mycket smärta men som förväntar gott och har en förmåga att hitta en ljusglimt i den mörkaste tid.

Så finns det dom som har levt ett rikt liv men som känner sig förfördelade och sällan nöjda,

Hur kommer det sig att vissa är nöjda medan andra ofta inte är det? Har det med tillgångar att göra? Har det med hälsa att göra? Han det med vänner att göra? Det är ingen lätt fråga att svara på. Vi har våra förväntningar om vi vill eller ej. Jag tror det är bra att bli medveten om sina egna förväntningar eftersom vi då kan bli öppna för det oväntade. Och jag tror att Gud finns i det oväntade. Gud är ingen önskemaskin eller terapeutiskt påhitt för att lugna vår oro.

Gud är Gud och vi kan och bör söka en relation till Gud som vi känner igenom Jesus och som vi kan känna genom den Helig Anden.

Visst är det märkligt med förväntningar.

Jag tror vi som samlats här idag har olika förväntningar på att komma hit.

Någon vill ha tröst när livet är tungt. En annan vill ha en lugn stund ifrån vardagens stress och jäkt. Ytterligare någon vill höra bibelordet för att få näring för sin tro. En annan vill känna gemenskap med andra troende. Någon kommer hit av nyfikenhet. Någon kommer med ett viktigt böneämne att lägga fram inför Gud. Någon är med som sällskap. Någon har inga särskilda förväntningar.

Människor som trängdes runt Jesus hade olika förväntningar.

Några hoppades att Jesus skulle ena folket och leda ett uppror mot romarna som ockuperade landet. Några sjuka och utstötta var lockade till Jesus eftersom han såg dem som fullvärdiga människor. Några sjuka kom i hopp att bli botade. Några kom av nyfikenhet. Några hoppades på bråk. En del kom för att andra kom. Vissa kom för att de hoppades Jesus skulle säga eller göra något de kunde anklaga honom för.

När Jesus red in i Jerusalem den gången som beskrivs, hade de som ropade olika förväntningar.

Tänk att vi sitter här i kyrkan tillsammans, troligen med så olika förväntningar. Det är tur det är högt till taket så att allt ryms i denna gudstjänst.

Jag vill säga att det är ok att ha alla dessa olika förväntningar – men att Gud kanske inte kommer att uppfylla dessa. Precis som Jesus gjorde, de som ville ha en upprorsledare besviken.

 Har ni någonsin reflekterat över hur vi styrs av våra förväntningar?

Ta bara som exempel den som blivit besviken på medmänniskorna om och om igen kan ha svårt att tro gott om andra människor.Denne förväntar sig svek.

Den som inte tror att Gud vill komma i kontakt och ge tröst och uppmuntran kan gå miste om mycket gott.

Jag tänker mig att Gud vill kommunicera med oss på olika sätt men då underlättar det om vi tror att det är möjligt. Om vi förväntar oss Guds närhet kommer också detta upplevas.

Om vi förväntar godhet och vänlighet från medmänniskorna kommer vi vara mottagliga och då ökar sannolikheten att det sker.

Om vi väntar att livet ska innehålla gott, kommer vår inre radar vara inställd på att söka godhet.

Det gör oss inte immuna mot motgång och smärta men mer mottagliga för det goda.

Jag tänker att det är det som gör mig till en troende, genom att jag har förväntningar på Gud. Jag väntar att Gud hör min bön, men kanske inte svarar mig exakt som jag vill. Men svar från Gud förväntar jag.

Jag väntar inte att jag ska glida på en räkmacka genom livet på grund av min tro, men jag förväntar att Gud finns med mig genom livet och att Jesus tar emot mig den dag mitt liv på jorden är över.

”En tonåring sa till mig en gång: jag vet inte om jag tror på Gud eller inte. ”

När någon säger det finns det så mycket i den frågan som behöver tolkas och förstås. Det kan handla om att bilden av Gud är hemsk eller i detta fallet att tron blivit ett försanthållande. Tro som sant eller falskt. Det är sällan lätt att tala om tro i begreppen sant eller falskt. Den som tro kommer också att tvivla.

För att inte komplicera alltför mycket svarade jag: ”Jag är övertygad om att Gud tror på dig och räknar med dig”.

Det irriterade den unge mannen jag talade med lite grann, men kanske sådde jag ett frö som kommer att växa med tiden.

Förvänta Guds gemenskap.

Tro att du verkligen blir förlåten och välsignad.

Förvänta dig att den heliga Anden stöttar och omfamnar dig.

Förvänta dig gott av dina medmänniskor utan att vara alltför godtrogen.

Förvänta dig gott om dig själv

Förvänta dig att brödet och vinet är verklig gemenskap med Kristus.

Trettondedag jul 2019

Ibland finns en spricka i tillvaron där ljuset faller in och man kan se något som tidigare var dolt.
Det kan hända när som helst, men ofta när det blir tyst på något sätt. När det blir annandag jul och gästerna åkt hem eller när man städar undan efter nyårsfirandet kan en klarhet uppenbara sig. För stjärntydarna var det på natten då himlafenomenen visade sig.
Det kan vara en insikt som kommer inifrån eller från Gud. Jag tror verkligen att Gud påverkar oss på olika sätt. Genom tankar, fantasier, inspiration, drömmar och uppenbarelser vill Gud nå oss. Ofta sker det genom våra medmänniskor.
Lyssna inåt och utåt, så kan det ske att du uppfattar ett budskap från Gud.
Stjärntydarna lyssnade och spejade mot den klara natthimmelen och var mottagliga. De såg ett himlafenomen och bestämde sig för att följa det.
När Matteus väver in berättelsen om stjärntydarna med Jesu födelse markerar han att Jesu födelse angick fler än bara det egna folket. Gud hade blivit människa i Jesus för alla människors skull.
 
Om du hamnat fel i livet finns alltid en väg som leder till en bättre plats. Ibland kan man komma så fel att det inte går att laga den skadan som blivit fel men det går att komma till en bättre plats. En människa kan få så trasiga relationer att de inte går att laga. Men en människa kan inte komma så långt bort ifrån Gud, att denna relation inte går att laga och blåsa liv i igen. Stjärntydarna navigerade fel men kom rätt till slut.
 
Stjärntydare ser ett nytt himlafenomen.
De var öppna för det som hände, det oväntade.
Tolkar att det betytt något särskilt som att en ny kung har fötts.
Hur kunde de veta? De måste ha gissat, hoppats och trott.
De ger sig iväg, men vet inte var de är på väg och hur långt det är de har framför sig.
De följer och följer men tycker plötsligt att stjärnan leder dem fel.
De slutar följa stjärnan mot Betlehem och ger sig in i Jerusalem, för där bor kungen och kungabarn föds hos kungen, eller hur?
Men Guds kungabarn föddes bland djuren, bland vanliga människor av en vanlig kvinna.
Guds kung, föddes för att bli beroende av Josef och Maria.
Så småningom kom stjärntydarna rätt och kunde överlämna sina gåvor.
Om du hamnat fel i livet finns alltid en väg som leder till en bättre plats. Stjärntydarna navigerade fel men kom rätt till slut.
 
Stjärntydarna gav sig ut på en resa.
De gjorde en tabbe. De litade inte på stjärnan utan på sitt förnuft som ledde dem till ett slott. Ibland kan en människas förnuft leda fel.
Förnuftet bygger på våra tidigare erfarenheter och rädslor. Ofta är det bra men ibland begränsas vi. Den som ofta har blivit besviken som barn kan ha lätt att på förväg förbereda sig för besvikelser. Då är det en större chans att man blir besviken.
När man tror att människor inte är att lita på och om de är vänliga så är det för att de vill ha något..
När man tror att flyktingar troligen inte kommer att göra rätt för sig.
När man tror att kristna, muslimer och judar inte kan leva i fred med varandra.
När man tror att politiker inte vill väl.
När man inte tror att Gud hör bön.
Visst finns det många exempel på det som går fel.
Det är hoppfullt när kärlek och hopp är starkare än förnuftet.
När det dåliga man väntat sig uteblir och istället händer något bra.
Det är lätt att tro att saker är som de är och att det inte blir bättre.
Det är lätt att tro att mörkret är starkare än ljuset.
Det är lättare och ofta roligare att vara cynisk och misstro människor än att vara positiv och att tro gott om andra.
 
Kom ihåg, vi går mot ljusare tider. Våren är på väg.
Jesus har fötts.
Jesus har uppstått.
Jesus skall en dag komma åter.
Guds Ande är här och nu, mitt ibland oss.
Med andra ord har godheten och livet segrat även om ondska och sjukdom fortfarande plågar världen.
Våren är på väg. Kärlek är starkare än hat. Låt oss därför våga tro att det goda är möjligt. Inte bara tro som en intellektuell företeelse utan tro som en del av våra liv.
 
Låt oss skilja på åsikt och tro. Alla kan ha en åsikt men det förpliktigar inte. En åsikt kan vara, ”jag tycker verkligen alla borde ställa upp och hjälpa till” utan att den som tycker så gör något. Men en tro förpliktigar. Tro påverkar till handling. En tro som inte leder till något konkret är mer av en åsikt än en tro.
I bibeln talas det om att man kan känna igen en buske eller träd på vilka frukter som det bär. En kärleksfull kristen tro ger goda frukter. Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal 5:22-23a)

Söndagen efter jul 2018

Psalmer: 115, 248, 396 och 123. Musik efter trosbekännelsen.
 
Desperation och rädsla driver människor till hemska saker.
Rädslan att någon kunde växa upp som skulle utmana Herodes. Rädsla att förlora makt gjorde att han beordrade mördandet av små barn.
När israeliterna långt för Jesu tid, blivit många i Egypten kände sig Farao och många med honom hotade av slavarna och beordrade att deras gossebarn skulle dödas.
Det var förstås inte barnet eller barnen som Herodes eller Farao, långt före honom, kände sig hotade av utan det som dessa barn en gång kom att växa upp och bli.
Desperation driver människor till mord och förföljelser. Vi kan läsa om det på nätet, se det i tidningarna, se det på nyheterna.
Rädda människor förföljer och ibland mördar människor med annan religion.
Förföljer människor med annan sexuell orientering.
Förföljer de som har en olik verklighetssyn eller politisk uppfattning.
Förföljer de som på olika sätt hotar deras tillvaro. Här kan det vara mycket subjektivt. En människa kan inbilla sig att någon annan hotar eller inkräktar på dennes livsrum utan att det är så.
 
Är alla barn söta? Hur kommer det sig att egyptierna ansåg att många barn hos israelernas kunde utgöra ett hot. Känns det igen från idag? En del anser att många barn som föds till flyktingar och första generationens svenska utgör ett hot. Kan det vara så?
När slutar barn vara söta och blir ett hot?
Det var förstås inte barnet som Herodes eller Farao kände sig hotade av utan det som dessa barn en gång kommer att växa upp och bli.
 
Idag finns barn i vårt land som växer upp i torftiga miljöer.
Med ofullständig skolgång. Med för lite mat i hemmet. Med utvisningshot hängande över sig. Med vuxna som hänger sig åt droger, alkohol och spel för pengar alldeles för mycket.
Barn som inte får tillräckligt emotionellt stöd. Ungdomar som inte har någon som kan hjälpa dem med läxor.
Unga vuxna som inte kan vända sig till sina föräldrar och låna en slant.
De barnen kan komma att känna sig arga och snuvade på något väsentligt.
Arga människor som känner sig lurade på något självklart kan bli farliga, men många blir bara svaga och känner sig underdåniga. Då får de svårt att vara goda och stöttande föräldrar till sina barn. Några lyckas trots allt, maskrosbarn.
Jag hörde en gång ett föredrag om fattigdom av en forskare från socialhögskolan. Hon berättade att den största risken för fattigdom:
Dennes föräldrar var fattiga.
Barnet växte upp med en ensamstående förälder.
En eller båda föräldrarna kom från ett annat land.
Därför är fattigdom inte bara något en människa väljer utan nästan något som ärvs.
 
Farao i Egypten borde avskaffat slaveriet och tillåtit de Israeler som ville lämna landet att göra det och de stannade skulle vara som alla andra med rättigheter och skyldigheter i landet. Det kunde ha stimulerat landets ekonomi och skapat välstånd.
Herodes skulle ha varit mindre rädd och frågat sig om detta ändå var Guds vilja. Då hade han kommits ihåg för något gott istället för att vara en av många tyranner och mördare som ingen saknade när han dött.
 
Om vi vill ha trygghet med mindre sprängningar och skjutningar finns bara en framkomlig väg och det är inkludering. Hjälpa barn och ungdomar att se att det finns en ljus framtid för den som arbetar, studerar och lever lagligt.
Hjälpa med läxläsning och stöd på olika sätt.
Hjälpa de barn vi har i vår omgivning och de som finns runtom i landet.
Det finns många aktörer med fler behövs.
Det behövs handgripligt stöd men också pengar och andra resurser.
 
Barn som växer upp med stöd och uppmuntran har större chans att växa och bli till glädje och välsignelse och själv vara en hygglig förälder.
Ungdomar som möter stöd och blir sedda och hörda kan förmå ta in andra människor.
Herodes och Farao fruktade ett frälsarbarn respektive slavarnas barn. Fruktade att de skulle växa upp och hota dem.
Det finns bara ett sätt att se till att kommande generationers barn inte blir hotfulla och det är att se till att det finns stöd, kärlek och uppmuntran under deras barn och ungdomstid.
För framtidens skull.
För barnets skull.
För Jesu skull.
För din egen skull.
Dagens tema är Guds barn – alla barn är Guds barn, era barn, mina barn, andras barn, barn här i Höllviken, barn i Malmö, barn i Syrien, gatubarn i storstäder. Alla barn är Guds barn och en del av vår framtid.
 

Julnattsmässa

Psalmer: 122:1-3, 123, 116, 126 och 114.
Kören sjunger efter tackbönen, under nattvarden, efter nattvarden och som postludium.
 
Natten skall vika där ångest nu råder.
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
 
Det är storas ord om ett nyfött barn. Det lilla barnet som föddes in i enkla förhållanden kallas för fredsfurste. Svulstiga ord om ett nyfött barn.
På många skolor runtom i landet finns texten ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse” taget ur psaltarpsalmen 111.
Gud blev människa i ett litet barn. Hur kan man frukta ett litet barn?
Den som hållit ett litet barn i famnen vet att det är inget man fruktar men väl någon man är rädd om.
Kan det vara en anledning till att Gud gjorde sig liten och bräcklig och beroende av människor.
Ett ömtåligt litet barn kan väcka ömhet och kärlek hos de flesta människor. Till och med många djur visar en beskyddarinstinkt mot ett litet barn.
Jag tror Gud ville väcka kärlek hos oss, därför blev Gud som ett litet ömtåligt barn.
Då betyder texten Herrens fruktan är vishetens begynnelse något annat än att vi ska vara rädd FÖR Gud.
Då betyder det kanske mer att vi ska vara rädda OM vår relation till Gud, som blev människa i ett litet och ömtåligt barn. Rädd om istället för rädd för.
Jag tycker mer om den senare tolkningen.
Jag vill vara rädd om mina relationer. Rädd om vännerna.
Rädd om relationen till barnen.
Rädd om relationen till arbetskamrater och alla jag möter här.
Rädd om förhållandet till Gud.
Rädd om de dagar jag har kvar att leva.
 
För dig utgiven
Orden för dig utgiven, sägs i nattvarden av de som delar ut brödet och vinet, alkoholfritt och glutenfritt. Kristi Kropp för dig utgiven och Kristi blod för dig utgjutet.
För dig utgiven är en bra rubrik på julen. Gud blev människa för dig utgiven.
Maria blev Guds medarbetare i detta, för dig utgiven.
Josef blev till en början, en något motvillig fosterpappa, för dig utgiven.
Jesus gav sitt liv för att upprätta människor och visa vägen till Guds kärlek. För dig utgivet.
Lärjungarna gav sina liv på olika sätt för att sprida berättelsen om Jesus.
Julens tema är osjälviskheten.
Det står i Första Johannesbrevet kapitel 4
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
 
Den som ger sitt liv för andra står i denna tradition. Vi ger av oss själva hela tiden i alla möjliga sammanhang.
Livet är begränsat och en dag finns vi inte längre. Det enda som är säkert är att vi slits eller mals ner undan för undan oberoende vad vi gör. Om jag latar mig och gör så lite som möjligt sliter det på mig och om jag arbetar och gör meningsfulla saker för andra människor och mig själv, slits jag också ner. Därför är det meningsfullt att göra goda och kärleksfulla saker och slitas ner. Livet är för kort för att inte fylla det med godhet och kärlek.
”Carpe diem” har ibland tagits som intäkt för att tänka själviskt och ägna sig mest åt sig själv men den vekliga rikedomen finns i orden ”för dig utgivet” ge sin tid och engagemang för andra. Då blir vi rikligen belönade.
Till sist läser jag ur Första Johannesbrevet: Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Bön

Franciskus Bön
HERRE, gör mig till ett redskap för din frid!
Låt mig bringa kärlek, där hat råder!
Låt mig bringa förlåtelse,
där orätt har begåtts!
Låt mig skapa endräkt, där tvedräkt råder!
Låt mig bringa tro, där tvivel råder!
Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder!
Låt mig bringa hopp, där misströstan råder!
Låt mig bringa ljus, där mörker råder!
Låt mig bringa glädje, där sorg och
bedrövelse härskar!
 
O, Mästare! Låt mig icke så mycket söka att
bli tröstad.
Som att trösta.
Icke så mycket att bli förstådd, som att förstå.
Icke så mycket att bli älskad, som att älska.
 
Ty det är genom att ge, som man får.
Det är genom att glömma sig själv,
som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta andra,
som man själv får förlåtelse.
Det är genom att dö, som man uppstår
till evigt liv.
Franciskus av Assisi 1181-1226

Betraktelse på Tacksägelsedagen 2018

Tio spetälska blev botade av Jesus. De blev frisk medan de var på väg från mötet med Jesus till att visa upp sig för prästerna. Endast en, som var utlänning, vände om för att tacka Jesus.
Denna berättelse kunde kanske handla om bristen på tacksamhet. Men jag tänker att det kanske är lite mer komplicerat än så.
Tänk om en av de botade dessutom var blind på ett öga. Då kanske han tänker på sitt blinda öga och blir besviken på att Jesus inte botade också det.
En annan av de botade var kanske fattig och tänker på sin utsatthet och glömmer att tacka Jesus för att han orolig över hur han ska försörja sig.
En tredje som botades kan ha varit låghalt och känner besvikelse över att Jesus inte helade alla hans krämpor.
En fjärde är depressivt lagd och tänker att spetälskan kanske kommer tillbaka.
Detta står inte i bibeln men det kanske var så det gick till.
Det är lätt att fokusera på allt som inte blev som det skulle istället för det som blev bra.
 
Stanna upp och ta till er det som fungerar.
De som älskar er.
De som tycker om er.
De som står ut med er.
Det som gör dig glad.
Det som retar dig, vilket betyder att du fortfarande har humör.
Mat som får det att vattnas i munnen. Äppelkakorna som serveras efter gudstjänsten!
Marken som ännu bär grödor, trots sommarens torka.
Att det fortfarande är möjligt, svårt men möjligt, att nå målet med 1,5 grader temperaturhöjning av jorden.
Att Gud fortfarande vill ha med oss att göra.
Att Gud fortsätter att förlåta och välsigna oss.
Att det fortfarande sjungs i våra kyrkor.
Att människor som varit ovänner kan bli sams, eller i alla fall visa ömsesidig respekt.
 
Motsatsen till tacksamhet är att ta för givet.
Vad tar vi för givet som vi borde vara tacksamma för?
Låt oss var och en i morgon gå igenom måndagen och tänka på om det finns något eller några saker att vara tacksamma över. Ta en stund och fundera … …
Jag kan berätta något om min morgondag.
Väckarklockan ringer. Min fru och jag förhandlar vems tur det är att laga frukost. Jag borde vara tacksam över livet jag lever och att få vakna upp till en ny dag tillsammans med någon jag tycker om.
Jag går upp och funderar om jag skall laga gröt eller det blir bröd till frukost. Jag kommer på att det finns goda grova bullar i frysen som kan tinas. Jag borde vara tacksam att jag kan äta mig mätt och dessutom välja mellan olika maträtter att stilla hungern med.
Jag kör till Lund för att delta i en arbetshandlingsgrupp. Jag borde vara tacksam att jag får dela svårigheter och glädjeämnen med kloka kolleger.
Jag ringer mina barn och frågar hur deras dag har varit.
Tacksam över att mina barn fortfarande tycker om att prata om umgås med mig.
Jag avslutar dagen med ett träningspass.
Tacksam över kroppen än så länge fungerar.
 
På kvällen innan jag lägger mig skulle jag kunna göra en tankelista över allt som jag har att vara tacksam för. När vi ber till Gud bör det inte bara vara begärande böner utan också tackande böner. Tyvärr är det lättare att fokusera på det som är fel. Jag fick höra på en föreläsning, när jag för 10 år sedan gick en kvällskurs i reklam, att om en kund köper en bil av en handlare och är nöjd med köpet kanske han eller hon berättar detta för ytterligare ett par personer. Men om istället kunden som köpte bilen tycker att det varit en dålig affär kommer den missnöjda kunden att berätta detta för upp till 50 personer.Hälsan tiger stilla! Kanske är det därför Gud får höra många fler böner där människor begär hjälp än böner av tacksamhet.
 
Se inte på de svältande och känn tacksamhet över att du själv kan äta dig mätt. Det mättar inte den hungrige.
Se inte på uteliggaren som sover under en bro och känn tacksamhet över ditt varma hem. Om din tacksamhet stannar vid en känsla blir inte den hemlöse hjälpt.
Se inte på de sjuka och känn tacksamhet över din egen hälsa. Din glädje över att vara någorlunda frisk lindrar ingens plåga.
 
Om din tacksamhet får dig att vilja dela med dig av dina resurser så är det en god tacksamhet.
Om glädjen över att ha ett hem gör att du sträcker ut en hjälpande hand tar Gud emot din tacksamhet med glädje.
Om du tackar Gud för ditt liv och besöker de sjuka välsignar Gud dig och allt du har att vara tacksam över.
Tacksamhet som bara förblir en känsla är bara en känsla och inte mycket mer.

Tacksamhet som leder till handling och engagemang blir till ännu mera tacksamhet och glädje.

15 E Trefaldighet 2018
Höllviken med utgång från Matteus 6:31

 

Denna text är inte möjlig att säga till den vars livspartner fått en livshotande diagnos.
Denna text är inte möjlig att uttala till den som inte kan betala sina räkningar.
Denna text kan man inte säga till den som ser tillvaron som nattsvart.

Ibland är allt en människa förmår, en bön om att stå ut. Som psalmen 532 vittnar om: ”Jag kom inte hit för att jag tro. Jag kom hit för jag behöver dig. Man har sagt att du är mycket god. Jag har ingen annan som hjälper mig. Om jag ej förstår ett enda grand, kom då som musik eller  sitt i bänken håll min hand.”

 Visshet om denna bibeltext, om att inte oroa oss för framtiden, för hur vi ska betala räkningar, klara morgondagens mödor. Denna visshet måste växa inifrån med Andens hjälp. Allt annat blir liksom odrägligt.

Det blir odrägligt om den friske säger till den sjuke: oroa dig inte för morgondagen.

Det blir fel om den mätte och välklädde säger till den som inte kan betala sina räkningar: Oroa dig inte för morgondagen.

Det blir meningslöst om optimisten säger till den som är slagen av depression, ryck upp dig och tänk positivt. Var dag har nog av sin egen plåga.

”Gör er inga bekymmer” kan man troligen inte säga TILL någon. Man kan säga det rakt ut i luften så att människor kanske försiktigt kan ta och känna på orden. Men man kan inte säga sånt TILL någon. Det kan bli som ett slag i ansiktet.

 Vår kristna tro är mer än att omfatta trossatser med tankeförmågan. Vår kristna tro är också en relation till Gud, som vi känner genom Jesus och som kommer oss till mötes i den Heliga Anden.

Gud hjälper oss att tro genom att möta oss med Anden.

Vi måste vilja tro, men tro är mer än en prestation!

Vissheten om att först söka Guds rättfärdighet och sen kommer allt det andra att falla på plats, växer inifrån med Andens hjälp.

Då först är det möjligt att ta emot orden: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

 Livet är ett jagande som skiftar under livsvandringen

Efter att få vänner och få vara med och leka.

Efter att bli bekräftad.

Efter att klara skolan.

Efter att inte bli mobbad.

Jesus sade: ”kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.”

 

Jakten kan bestå av att träna och må bra.

Hitta någon att tycka om.

Lära sig tycka om sig själv.

Våga lita på andra.

Våga hoppas på framtiden.

Skaffa en utbildning.

Skaffa ett hem man trivs i.

Behålla vänner.

Dela livet med någon.

Känna mening.

Jesus sade: kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.  Matteus 11:28

 Bilda familj.

Uppfostra och stötta barn.

Hinna med vänner.

Känna sig behövd.

Prestera på jobbet.

Ta hand om sin kropp.

Hälsa på sina gamla föräldrar.

Jesus sade: Gör er inga bekymmer…. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Matteus 6:31

 Hjälpa och stötta barn.

Se till sina gamla föräldrar.

Hålla sig i form.

Orka med jobbet.

Ha vänner.

Rädda äktenskapet.

Jesus sade: kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Matteus 11:28

 

Gå i pension.

Hinna med allt du skjutit framför dig.

Hålla vänskaper vid liv.

Bära sina krämpor.

Stötta barnbarn.

Jesus sade: Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

 

Livet är som det är.

Vi är inte ensamma.

Vi har varandra och vi har Gud som vi känner genom Jesus och som kommer oss till mötes i den Heliga Anden.

 

Gudstjänsten kan vara en plats där jagandet och oron pausar.

En plats där var och en av oss kan lyssna inåt.

En plats där Gud kan vara med oss.

En plats där Gud kan ge oss kraft att orka leva våra liv.

En plats där vi kan få kraft att våga tro på det goda.

En plats där människor kan dela liv med varandra.

Pingstdagen 2018. Friluftsmässa i Höllviken.
Ny kyrkohandbok.

 

Vackra ängar med blommande raps som doftar försommar.

Koltrasten sjunger så varierat.

Barn skrattande jagar varandra på en gräsmatta.

Människor sitter på parkbänkar och njuter försommarvärmen i skuggan.

En tyst, och för tillfället tom kyrka, förmedlar svalka i värmen.

En trollslända tycks flyga på måfå över ängen.

Flera humor dansar över lavendel.

Tillvaron andas liv och förnyelse.

Vänner sitter tillsammans och avnjuter en picknick. Vänskapen är så påtaglig att man kan ta på den.

Tre vänner står på stranden och ser det storslagna när solen gå ner.

Jag tror att de flesta av oss har egna erfarenheter av Guds ande, men det är inte säkert att vi förstår eller vågar erkänna att det är Gudserfarenheter. Det är lättare att tala om god stämning, god atmosfär, inspirerande människor, känsla av välbefinnande eller något annat än att erkänna de erfarenheter av Gud vi faktiskt har..

 

Pingsten är Andens tid. Inspirationens tid. När människor blir besjälade och tro väcks till liv.

I vår kristna tro finns trosbekännelser, bibeln, en psalmskatt och andra sätt att formulera vår kristna tro. Från och med idag finns också en ny kyrkohandbok som styr gudstjänstfirandet.

Men allt detta är bara ord och struktur utan Anden. Anden ger liv och mening.

All vår struktur är som grytorna man lagar mat i. Anden är maten, råvarorna som ger oss näring. Gudstjänsthandboken och trosbekännelser är struktur och formuleringar som hjälper till att skapa ordning i upplevelserna.

 

En klok person sa till mig när jag var en helt ung präst för snart 30 år sedan: ”när du predikar och leder gudstjänst, tänker du då att du förmedlar eller ger tro, Ande eller någon av Gud till lyssnarna.”

Jag svarade: Jovisst är det väl något sådant jag försöker.

Då fortsatte den andre: ”det finns två olika sätt att förhålla sig för oss som troende kristna, antingen tror vi att vi har Guds Ande och tron och att andra kan få detta av oss. Då är det något vi ger eller förmedlar till dem.”

”Det andra och bättre sättet är att vi tänker och tror att Gud verkligen älskar alla och att Guds Ande redan bor i varje människa. Då handlar det inte om att förmedla eller ge något utan om att hjälpa människor upptäcka den Gud som redan bor i deras hjärta.”

Jag har försökt tänka så sedan dess. Jag tror det är ett riktigare sätt att tänka och tro.

Överfört till talet om Anden så bör vi inte bara hoppas på Anden utan reflektera över alla de gånger vi mött Guds Ande men inte varit mottagliga.

 

På Kristi Himmelsfärdsdag lämnade den uppståndne Jesus sina lärjungar för att vara hos Gud. Men innan han lämnade dem sa han: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut. (Mt.28)

Guds Ande ger vår tro liv. Utan Guds Ande är vår kristna tro bara lärosatser och ord, men genom Anden blir dessa ord och läror plötsligt riktiga och meningsfulla.

 

Guds ande inspirerar.  Guds ande stödjer.

Men hur känner vi igen Andens verkningar? Det kan vara svårt men vi kan alltid känna Andens verkningar genom de frukter som blir resultatet. Det står i Galaterbrevet: (5:22) Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.

Jag tror det finns människor som har fått Andens gåvor men inte själva förstått detta? Goda, osjälviska och kärleksfulla människor.

 

Vad är det vi tror på?

Vi tror att Gud är den som skapat världen. Vi tror att Gud står bakom världens och vår uppkomst. Hur är inte det centrala utan vem, och det är Gud.

Vi tror att Gud blivit människa genom Jesus för att komma oss nära och visa en väg att gå.

Vi tror att Gud möter vi i den Heliga Anden. Därför kan kristna själva erfara Gud. Vår tro vilar inte bara på läror och berättelser utan på egna erfarenheter av Gud genom den heliga Anden.

Våga sök denna erfarenhet själv!

3:e i Fastan 2018

Kampen mot ondskan är dagens tema.

Jesus driver ut en ond ande ur en människa. Idag talar vi om psykiska sjukdomar och inte om onda andar. David dräper jätten Goliat med en sten och en slunga som kastade iväg stenen.

Hur skulle ni beskriva en ond människa?
Någon kanske tänker på pojken i Florida som gick in på en skola och sköt elever.
Någon kanske tänker på …

Finns det ondska utanför oss?
Finns det onda krafter som driver omkring och hittar på elände, demoner som driver omkring? Eller finns det onda i människor?

Jag tycker om att se på film.
Anledningen till att jag inte tycker om vissa filmer är om det är tvådimensionella istället för flerdimensionella. En bra film är som det verkliga livet. Filmens hjälte har goda sidor men också en del dåliga osympatiska drag. Filmens skurk är skurk men har ändå vissa sympatiska drag eller i alla fall förstår man varför han eller hon blev skurk. Den sämre filmen kan visa hjälten som helt igenom hjälte och skurken som helt igenom ond. I det verkliga livet är ingen människa enbart ond och ingen hjälte enbart god.

Jesus drev ut en demon ur en sjuk människa. Förr i tiden trodde man att sjukdomar orsakades av demoner som kunde bo i människor. Särskilt var det så med psykiska sjukdomar eftersom människor kunde uppfattas förändrade i sin personlighet när de hade en sjukdomsperiod. Jesus botade vissa sjuka, inte alla, genom att befalla den sjuke delen av människan, eller demonen, att försvinna ut ur människan. Därigenom blev människan frisk.

Jag önskar att det var så enkelt som att befalla en sjuk att bli frisk eller att sjukdomen skulle lämna någon. Även om en sjukdom inte lämnar den sjuke och tillfrisknandet inträffar så lämnar Gud aldrig den sjuke.
Gud finns alltid kvar och delar bördan.


Precis som i psalmen 769:
Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.


Gud, i dina händer får jag gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.
Gud, du känner ondskan, i din egen kropp.
Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.

Ett bröd som man lämnar för länge i sin påse blir till slut mögligt. Men när det är nytt och fräscht kan ingen se de osynliga mögelsporerna eftersom de är mikroskopiska, men de finns där. Så är det med oss människor. Varje människa har ondskans mögelsporer inom sig. Ingen kan stå emot, helt med egna krafter, och på egen hand. Vi behöver Guds hjälp genom Anden och medmänniskors hjälp att stå emot det onda.

Ondskan är en sorts sjukdom som finns i oss. Ondskan gör att vi kan göra det som är elakt eller direkt felaktigt. Ondskan gör att vi bli avundsjuka, baktalar, väljer att inte lita på andra, väljer att inte förlåta andra, inte delar med oss till de som har det sämre. Det vore bra om vi kunde säga till ondskan; försvinn! Lämna mig så att jag kan bli en god människa!
Tyvärr är det inte så enkelt att bli av med sina dåliga sidor.

Paulus skriver i Romarbrevet 7:14
Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden. Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.

Paulus menar att det inte räcker med en stark egen vilja utan vi behöver Guds hjälp att bekämpa ondskan och stärka vår egen svaga viljekraft att göra gott.
Vi behöver Guds hjälp! Andens hjälp! Därför ligger syndabekännelsen i varje mässa med avlösning som en hjälp till detta:

Kampen mot ondskan vi möter i världen omkring oss.
Kampen mot ondskan eller i alla fall, våra egna sämre sidor.
Detta görs bäst tillsammans med andra människor och tillsammans med Gud.



Fastlagssöndagen 2018 Stora Hammars kyrka

Anita har en dotter Emma. Hon älskade sitt barn hejdlöst. Hon gör allt för sitt barn, ordnar kalas, klär henne fint, läser läxor, följer med på aktiviteter och mycket annat. Ibland känner hon sig som ett serviceorgan mer än förälder.

Med all denna kärlek och omsorg borde dottern ha utvecklats till en god och kärleksfull människa. Istället blir Emma ett ganska bortskämt och själviskt barn som utnyttjar andra människor som redskap för sitt eget handlande. Anita såg detta men ville inte se det. Det gjorde alltför ont att inse att den älskade dottern blivit något av en egoist. Det dröjde flera år innan Anita kunde erkänna för sig själv att dottern var ganska självisk och utnyttjade andra. Anita ville inte att Emma skulle fortsätta vara så. Till en början skulle mamman sätta gränser.

En fredag kom Emma hem från skolan och sa till Anita att några kompisar skulle komma och att de skulle gå på bio. Hon vill att mamma skulle köra dem dit och hämta dem. Anita svarade att denna kväll var hon för trött men kanske nästa fredag skulle det gå bra. Emma blev arg och sa att hon redan sagt till tre väninnor att hennes mamma skulle köra dem dit och hem. Nu är det för sent för att ändra planerna. Dessutom är biljetterna redan beställda. Anita gör något som hon inte brukade göra. Hon säger nej, jag kör inte. I kväll skall jag sitta hemma och läsa eller se på tv, men dina vänner får gärna komma hit. Emma börjar gråta och säger att det är hennes mammas fel om vännerna nu säger att hon är en lögnare. Men Anita ger sig varken för Emmas vrede eller tårar. Trots att mamman känner skuld ger hon sig inte. Anita säger till dottern att hon först måste fråga innan hon lovar något.

Några veckor senare ringer Emma till mammans arbete för att berätta att på lördag kväll ska fem väninnor komma och sova över. De skall sitta uppe och se filmer och spela spel. Ville mamman handla hem läsk, chips och annat som behövs. Anita samlade sig och sa till dottern, det gick inte på lördag eftersom mormor och morfar skulle komma och hälsa på nästa dag. Det får bli en annan helg. Emma skriker i luren att hon redan har lovat att det skulle vara denna helg. Vill mamman att hon skall se ut som en lögnare. Anita känner en klump i magen men står på sig. Emma slänger på luren gråtande.

Anita undrar för en stund om dessa konflikter verkligen är värda besväret. Då tar hon fotografiet på Emma som står på skrivbordet på arbetsplatsen och tittar på dotterns ansikte. Anitas ögon fylls av tårar och tyst säger hon för sig själv. ”Jag älskar dig och därför är du värd besväret men dessa konflikter.”
Hur slutar det för relationen mellan Anita och dottern Emma? Det vet vi inte. Vad vi vet är att Anita älskade sin dotter så mycket att hon var beredd att ta konflikter med henne. Kärlekens väg mellan mor och dotter vid detta specifika tillfälle gick genom konflikter. Allt för dotterns bästa.

Vägarna är olika men motivet är alltid detsamma, kärleken. Detta är viktigt! Motivet bakom handlandet styr resultatet mer än vi anar. Regler som bara är regler skapar fyrkantiga människor men regler som är motiverade av kärlek sätter gränser och skapar ordning och förutsättningen för trygghet.
Det finns människor som ständigt skapar konflikter för att de är grälsjuka men detta är inte kärlek. Kärlek är när en förälder tar konflikter med sitt barn för att denne skall utvecklas till en bättre människa. Vi som är föräldrar vet hur tröttsamt det är med konflikter. Vi dräneras på energi, men visst är våra barn värda ett gräl om motivet är kärlek.

Vad har detta med vår gudsrelation att göra?
Jo, våra mänskliga relationer är ofta ganska likt vårt gudsförhållande.
Använder vi människorna i vår omgivning som redskap för vårt handlande eller är de värda vår vänskap ”bara för att”?
Använder vi Gud för att tillfredsställa något sorts religiöst behov eller håller vi oss till Gud för att vi älskar Gud?
Är mina vänner mina vänner bara för att jag på något sätt tjänar på det? Och de på mig. Är det då vänskap eller bara ömsesidigt utnyttjande?
Detta är inte bara hårklyverier utan väsentligt. Tänk er en vän som bara hör av sig när han eller hon vill ha något, hjälp att flytta, råd, behov att prata av sig. Ibland när jag ringer mina vänner för att det var länge sen sist kan jag börja med att säga: ”jag har inget särskilt att säga men jag tänkte ringa ändå.”
Vänder vi oss till Gud bara de gånger vi behöver hjälp eller har vi ett kontinuerligt förhållande till Gud genom Jesus.
Tro för trons egen skull och tycka om människor för människors egen skull!

Dagens tema är; kärleken som väg.
Om kärleken är en väg betyder det att vi aldrig kommer fram till målet under detta livet. Kärleken blir man liksom aldrig färdig med. Kärleken är vägen, inte målet.
Kärlekens väg kan vara stenig och svår att gå. Den kan leda förbi stup där vi kanske trillar ner.
Kärlekens väg gjorde att Jesus tog konflikter med de som tryckte ner de svaga och utstötta.
Kärlekens väg ledde Jesus till döden. Jesus dog för att människor var rädda för den kärlek och rättvisa han stod för. Men Jesus undvek inte lidandet eftersom hans kärlek till människorna och till Gud var större än hans kärlek att vara säker och trygg.

”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (1 Kor 13)

Psalmen 38
För att du inte tog det gudomliga
Dig till en krona,
För att du valde smälek och fattigdom,
Vet vi vem Gud är