”Konfirmandtiden ger dig minnen för livet, det är en unik och rolig upplevelse där man blir en del av en gemenskap och träffar mycket nya kompisar.” Så beskrev en av församlingens unga ledare hur hen upplevde sin konfirmandtid. En termin eller ett läsår av gemenskap, samtal om livet, nya lärdomar och framförallt mycket glädje, som mynnar ut i en maffig gudstjänst med fullsatt kyrka och nervösa ungdomar iklädda släta vita kåpor. Hur i hela friden skulle det gå att genomföra i en pandemi? Hur konfirmerar man 11 ungdomar när bara åtta personer får sitta i bänkarna?
Detta dilemma ställdes Svenska kyrkans församlingar inför och i Höganäs fick klurig problemlösning och kreativa tankebanor forma en idé som kom att bli otroligt uppskattad av konfirmanderna, deras nära och kära och ledare och personal. Beslut togs att varje konfirmand skulle få sin egen konfirmationsgudstjänst för att kunna bjuda med sju personer i den närmsta släkt- och vänkretsen. Men hur hinner man 11 konfirmationer på en dag? Detta löstes på ett finurligt sätt där gudstjänstens olika delar skedde i olika rum i församlingshemmet och kyrkan. På så sätt kunde nästa konfirmandsällskap komma innan det förra var färdigt.
Varje gudstjänst inleddes i ett fint dekorerat rum med inledande bön och påtagning av konfirmandkåpan. Att familjen fick vara med och klä konfirmanden blev en symbol för när de gjorde detsamma inför dopet.
I gudstjänstens andra del skedde konfirmandens redovisning av vad de pratat om och lärt sig under konfirmandtiden. Här hade olika alster som konfirmanderna skapat ställts i ordning i en utställning, som konfirmanderna fick guida sina gäster genom.
Efter utställningen leddes konfirmanden vidare in i nästa rum, där stolar ställts i en halvcirkel runt en dopfunt med vatten. På ett litet altare stod ett dopljus tänt och konfirmanden blev påmind om det som skedde i hens dop. Hen fick också tända ett egenskapat konfirmandljus och ta emot sin konfimationsbibel.
Nästa del var en av gudstjänstens huvuddelar, nämligen själva konfirmationsakten där konfirmanden fick bekräfta sitt dop och sin del i kyrkans gemenskap. Här skedde också handpåläggning och bön för konfirmanden – något som brukar ske vid altarringen tillsammans med ledarna. Nu fick istället familjen och vännerna vara med och lägga händerna på och be för konfirmanden, precis som vid hens dop.
Härnäst, inne i vapenhuset fick konfirmandsällskapet samlas kring en stor ljusbärare. Några av ledarna bad förbön och konfirmanden fick tända ett ljus i ljusbäraren för varje böneämne. Därefter fick hela konfirmandsällskapet ställa upp för att högtidligt gå in i kyrkan i procession fram till altaret där nattvarden delades ut och några psalmer sjöngs. Gudstjänsten avslutades med att prästen bad välsignelsen över alla närvarande och sedan fick hela följet gå ut i solskenet och avnjuta en fika innan hemfärd.
Sammanfattningsvis var konfirmationsfirandet minst sagt annorlunda, men med en närvaro och intimitet som inte funnits vid de stora konfirmationsgudstjänsterna i en fullsatt kyrka. Konfirmandens och hela sällskapets delaktighet och den tydliga kopplingen till dopet gjorde varje stund till en upplevelse och nu är ambitionen att på något sätt kunna behålla detta även när allting blir ”som vanligt”. Tack till alla konfirmander, föräldrar, släkt och vänner, ledare och andra medverkande för en fin upplevelse som vi bär med oss länge.
Titta gärna i bildspelet nedan för att följa med och se de olika rummen där konfirmationsgudstjänsterna firades.