En person står och håller i ett räcke på en balkong. Hen ser glad ut. Det är grönt ute.
Foto: Privat.

Gålölägret – alla är lika mycket värda!

2019 firade konfirmationslägret Gålölägret 30 år. På lägret möts ungdomar med och utan behov av särskilt stöd. Här berättar Gunilla som är präst i Högalid och Oscar som varit konfirmand på lägret !

Gålölägret grundades 1989 

2019 firade konfirmationslägret Gålölägret 30 år. På lägret möts ungdomar med och utan behov av särskilt stöd. Under tre veckor får deltagarna fundera över frågor som: »Duger jag?« »Behövs jag?« »Vad har Gud med mitt liv att göra?«

Gålölägret grundades 1989. Idén kom från Åhuslägret i Skåne. Åhuslägrets huvud-
syftet var att erbjuda ungdomar med och utan kognitiva funktionsnedsättningar konfirmation. Åhuslägret i sin tur hade inspirerats av den franska rörelsen L’Arche som verkade för att människor med och utan kognitiva funktionsnedsättningar skulle lära känna varandra och dela vardag tillsammans.

På 1980-talet var det två kvinnor i Stockholm som verkade för att starta ett läger liknande Åhuslägret i Stockholmstrakten. Efter många försök att engagera församlingar i frågan grundades en förening med syftet att driva integrerad konfirmation. Föreningen drev lägret fram till 2014 då Högalids församling tog över ansvaret.

−Jag har arbetat med konfirmader i många år och vill att vi som kyrka ska kunna erbjuda konfirmation för alla ungdomar, oavsett vilka särskilda behov och utmaningar man har i sitt eget liv. När jag kom i kontakt med Gålölägret såg jag en möjlighet för ungdomar med och utan funktionsnedsättningar att få lära känna varandra och Gud.

– Poängen med ett långt läger är också att man verkligen ska lära känna varandra, bortom de första intrycken. Att skapa mötesplatser där människor kan förstå sig själva och varandra är ett viktigt uppdrag för kyrkan, tycker jag. Det ger möjligheter till vänskap och ett samhälle där vi kan respektera varandra och visa omsorg, säger Gunilla Lindén, tillförordnad kyrkoherde i Högalids församling och
ansvarig för Gålölägret.

Berätta om nästa läger, sommaren 2019?

− På Gålölägret tillbringar deltagare och ledare mycket tid tillsammans. Med hjälp av olika metoder och aktiviteter närmar vi oss olika teman. Vem är jag? Vem är du? Vem är Gud och vad är tro? Hur är man en bra medmänniska?

– Alla aktiviteter utgår från att alla ska kunna vara med på allt. Vi är utomhus mycket och scouting och friluftsliv är viktiga delar av lägret. Tillsammans sjunger vi mycket, och använder vår kreativitet i skapande med bild, drama och form. Varje dag inleds med morgonbön och avslutas med aftonbön.

De flesta som konfirmeras på Gålölägret är mellan 14–18 år. Det är kostnadsfritt att delta i lägret. Om man inte vill sova borta finns det andra bra konfirmations-
alternativ i församlingen, berättar Gunilla.

Oscar – konfirmand 2001

Oscar Olsson var med på Gålölägret redan 2001, och har sedan dess varit engagerad i både Högalids församling och i Botkyrka församling.
Nu när Gålölägret fyller 30 år kommer han att åka på öppet hus på Gålögården och återuppleva gamla minnen.

− När jag kom till Gålölägret som 15-åring så var jag väldigt vilsen och orolig. Men när jag åkte därifrån hade jag blivit starkare och fått bättre självförtroende och självkänsla. Jag lärde känna människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med. Jag fick lära mig det som är Gålölägrets signum: att alla är lika mycket värda och att alla kan bidra på sitt sätt, berättar Oscar, idag 32 år gammal.

Berätta mer om lägret och hur du förändrades under dessa veckor?

− Det var tema: scouting, så vi badade paddlade och pilgrimsvandrade. Vi repeterade även inför gudstjänsterna som vi deltog i. Det var många olika frön av tro som såddes inom mig under Gålölägret.

Rekommenderar du andra att åka dit?

−Absolut. Man får en bra chans att lära känna sig själv och andra människor, och man får chansen att hitta en tro. Dessutom får man en oförglömlig sommar med många fina minnen.

Vad säger man till dem som vill åka, men känner sig lite rädda?

−Våga! Det är ett ord man får höra många gånger på Gålö.

Text: Birgitta Stolt