Svensköps kyrkoruin

Den gamla sockenkyrkan i Svensköp byggdes under 1200-talet. Enligt kyrkoherde Nicolaus Bruzelius brev från 1747 var kyrkan, kallas St: Lars tempel, en liten kyrka, grundmurad av kalk och gråsten och med trävalv. Taket var av spån och det fanns ett träkrucifix. Stort som den störste karl, beskriver kyrkoherden.

Vid 1800-talets mitt var den medeltida kyrkan i dåligt skick och rymde inte längre den växande församlingen. Beslut fattades om att uppföra en ny kyrka, men eftersom Svensköp låg i utkanten av socknen uppstod oenighet kring den nya kyrkans placering. Kilhults mer centrala läge i socken ansågs av många lämpligare och dessutom strålade ett större antal vägar samman här. En ytterligare nackdel med Svensköp var att en ny större kyrka inte skulle få plats på den kulle där den medeltida kyrkan låg och att kyrkbygget dessutom skulle påverka de befintliga gravarna på kyrkogården. Slutligen byggdes den nya kyrkan i Kilhult 1864. Byggnadsmaterialet och nästan alla inventarier från den medeltida kyrkan såldes och återstoden av den medeltida kyrkan lämnades att bli en ruin.

1951 genomfördes en restaurering av kyrkoruinen. Vid restaureringen hittades spår efter pålar i marken vilket tyder på att den medeltida stenkyrkan kan ha föregåtts av en stavkyrka på samma plats. Man hittade också mynt, så gamla som 1671. Under en del rasmassor hittade man även ett litet murat altare i medeltida format.

Kyrkoruinen samt den kringliggande kyrkogården skyddas idag som fornlämning. Den gräsbevuxna kyrkogården omgärdas ännu av en stenmur, och det finns 2 gravhällar och 12 gravstenar på platsen, varav den äldsta är från 1638

Svensköps kyrkklockan, med namnet Maria, göts 1631 och flyttades till den nya kyrkan i Killhults by 1865. Sägnen säger att det skulle funnits två klockor men trollen sänkte den ena i en källa kallad Klockekille. Om man stötte med en stång i källan kunde man höra klangen från klockan.