Sankta Magnhild

Det skånska helgonet som tog hand om fattiga och sjuka

Magnhild, sägs ha varit en kvinna som tidigt hade en tro på Gud. Man tror att hon kom från en inflytelserik familj, eftersom hon hade kontakt med ärkebiskopen och andra kyrkliga dignitärer. Enligt legenden giftes hon bort ung, flyttade till mannens släktgård och fick en son. Hennes man dog tidigt så Magnhild tog sin lille son och återvände till Benarp, där hon bosatte sig på sin morbrors gård i Benarps utmarker. Här sägs hon också ha haft sina dagliga andakter under bokträdens skyddande kronor.

Hennes son växte upp och gifte sig rikt, men även han dog ung. Det lämnade Magnhild och svärdottern ensamma kvar. Dessa kom inte bra överrens. Svärdottern tyckte att Magnhild spenderade för mycket på de fattiga och sjuka, medan hon vill spara och lägga på hög. Svärdottern lejde en mördare som sköt Magnhild med en pil, då hon är i bokskogen på sin dagliga andakt.
Detta ska ha skett 1215 och hon begravdes i Fulltofta kyrka. Troligen var inte Äspinge kyrka byggd, då denna kyrka skulle legat mycket närmre hennes hem. Sägnen berättar att när Magnhilds stoft fördes till graven vid Fulltofta kyrka, stannande bärarna till för att vila på denna plats. Där hennes kista rörde vid marken sprang en källa upp.

Magnhilds källa ligger naturskönt vid vägen i Fulltofta strövområde och är utmärkt med en skylt. I området finns flera källor men just den här ska vara Magnhilds.

Omkring 12-1300-talet så växte sig en helgonkult kring Magnhild stark i just detta området. Man vallfärdade till graven i Fulltofta för att bli helad och ett kapell skall ha blivit byggt över graven. Dyrkan av henne gjorde att ärkebiskopen 1383 beslutade att skrinlägga hennes kvarlevor och dessa fördes under högtidliga former till Lund på Tredjedag Pingst. Ingen vet var hon blev begravd i kyrkan.

Vi vet att hon har funnits.
Det äldsta belägget för Magnhilds existens finns i Lunds domkapitels gåvobok. Här är det noterat att, den 6 juni 1228, ärkebiskopen Andreas Sunesen överfört pengar och mark. Däribland "även hälften av det som kom den saliga kvinnan Magnhilds minne till del". Av Andreas efterträdare, Magnus Nielsen, finns ett brev där det skrivs om "den fordom i Kristus älskade dottern och välaktade kvinnan Magnhild av Fulltofta, som förde ett liv synbarligen behagligt för allas vår Skapare och orättfärdigt dräptes av sin svärdotter". Magnus hänvisar också till att Magnhild kallats "helig kvinna" av företrädaren Andreas "såsom vi sett i hans brev".

Sankta Magnhild har inte officiellt kanoniserats av påven, men detta är inte nödvändigt. Fram till 1234 kunde helgonförklaringar utfärdats av lokala biskopar. Det kan vara just Andreas Sunesen som helgonförklarade henne. Oavsett så har Magnhild vördats som helgon i praktiken.