Rosen växer mellan glasen i fönstret i Rolfstorps kyrka och den kan ha funnits där i över 300 år. Den har letat sig upp i ytterväggen mellan rutorna i ett söderfönster till höger om ingången.
I maj månad blommar rosen och den är unik, ingen annanstans finns något liknande. Drygt trettio smala stammar letar sig upp under karmen mellan de båda glasen. På senare år har rosen växt sig så stor att man fått justera fönstrets djup för att ge plats åt den. Bladverket täcker i stort sett hela fönstret och genom drivhusvärmen som bildas går blomningen snabbt. Experter har tittat på rosen och de har kommit fram till att den växer inuti kyrkans stenvägg. I slutet av 1600-talet byggdes kyrkan till och en teori är att rosen växte här redan då eftersom den står ungefär där kyrkan slutade före utbyggnaden.
Rosen är också en symbol för Jesus Kristus som vi sjunger om i julpsalmen "Det är en ros utsprungen"
"Den späda rosen fina som doftar salighet, i mörkret skall den skina, besegra dunkelhet. Sann Gud och mänska sann, oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan." Sv. Ps 113:3
Det finns olika expertutlåtanden om vilken art/underart rosen är. Enligt ett äldre utlåtande från en medlem i Svenska rossällskapet är det en Rosa Canina (även kallad Stenros, Törnros eller Hundros). Nyare studier gjorda av rosinventerare och av en rossystematiker i Göteborg visar på att det är en ”Mellanros” Rosa dumalis ssp. subcanina.
Hur kom då rosen att växa i fönstret?
En teori är att man någon gång utanför kyrkan har planterat en ros vars grundstam fortsatt att växa sedan den inympade sorten dött.
Kan rosen verkligen vara 300 år gammal?
En del påstår att detta inte borde vara möjligt, andra att den faktiskt kan vara det. Det finns rosor på olika platser i europa som sägs vara uppåt 1000 år gamla.
Hur det än är med åldern så är i alla fall kyrkrosen i Rolfstorp unik. Rosexperterna känner inte till någon liknande någon annanstans. Så man kan säga att det är ett litet mirakel vi har här i församlingen.
Det är dokumenterat att rosen funnits som sevärdhet åtminstone sedan mitten av 1930-talet. En präst berättar att han och hans familj vid den tiden cyklade till Rolfstorp, från Varberg för att titta på rosen.
Vi är mycket glada och stolta över rosen. Vi vattnar och gödslar den inte, men gallrar ut döda grenar och blad en gång per år.