Meny

Vi träffar Demekech

Så här skriver Katharina Sparre, en av våra medarbetare som i år besökte Etiopien, om mötet med en av de kvinnor som finns med i självhjälpsprogrammet.

Låt oss få berätta om Demekech. Det finns flera bottnar i hennes historia. Bland annat ger den uttryck för ytterligare positiva ringar på vattnet kring självhjälpsgrupperna. Positiva ringar på vattnet i form av drömmar, kreativitet och det där speciella ”drivet” en entreprenör besitter.

Hon heter alltså Demekech. Hon visade sitt hus, som hon byggt med hjälp av lånade pengar från sin självhjälpsgrupp. Hon berättade stolt om detta och om gruppens stora och  livskraftiga getter, som alldeles uppenbart är mer solida än övriga lokala getter. Hon var påtagligt glad och stolt över att få dela sin historia med besökarna från Helsingborgs pastorat.

Så pekade hon mot en jordhög och meddelade att DÄR ska hennes kaffeservering ligga; DÄR bjuds det på kaffe vid kommande besök. Och så tillade hon att hennes kaffeservering kommer att synas även när kvällsmörkret fallit. För hon hade räknat ut det så smart att när huset byggdes uppfördes det på en plats som låg i direkt närhet av en liten väg, och en stolpe. En stolpe som var en i en rad av stolpar som sannolikt får en elledning om saker och ting utvecklar sig i rätt riktning. Tillgång till el och en välplacerad stolpe. Gissa vem som i så fall kommer att se till att en lampa monteras?

Vi stod där tillsammans. Hon beskrev sin kaffeservering. Såg i sitt inre och hur den lystes upp i kvällsmörkret. Vi tittade på henne, på jordhögen, på stolpen. Och då såg vi den också; kaffeserveringen i ljuset från lampan på lyktstolpen en bit bort. Om framtiden vet vi  ingenting. Ingen av oss. Damekech är i alla fall beredd och hon räknar med utveckling. Vi glömmer henne aldrig. Vi glömmer inte heller insikten att en ko kan vara så mycket mer än rätt och slätt en ko. Detsamma gäller för en get, några höns, sättpotatis samt samt sköra trädplantor som i sinom tid kommer att bära frukt.

Och det här är Helsingborgs pastorat en del av. Det känns stort och meningsfullt!

/Katharina Sparre