Buxbom är en av världens äldsta prydnadsväxter. När begravningsplatser utvidgades under första halvan av 1900-talet fick den en framträdande roll och kom ofta att kanta den enskilda gravplatsen. Buxbomen är en stark symbol för många begravningsplatser och utgör ett stort kulturhistoriskt värde.
Under 2011 drabbades många begravningsplatser av cylindrocladium buxicola, även kallad ”buxbomssjukan”. Svampens angrepp visar sig genom gulnande blad, blad som faller av och som svarta streck på stammarna. Till sist dör hela plantan.
En tillsynes frisk planta kan bära med sig svampsporer och det finns inget nu känt sätt att bli av med svampen. Vi vädjar därför till alla besökare att inte plantera buxbom i någon form på gravplatserna.
Sjuka plantor på gravplatsen
Om buxbom planterad på någon gravplats visar tecken på sjukdom förbehåller sig kyrkogårdsförvaltningen rätten att bränna och avlägsna plantan/plantorna utan att först underrätta gravrättsinnehavaren (Begravningslagen kap.7 §31).
I de fall smittade plantor upptäcks på den omgärdande buxbomshäcken kommer även de brännas och tas bort.
Vi kommer snarast efter borttagandet underrätta gravrättsinnehavaren där det är möjligt. Ett snabbt ingripande kan vara avgörande för att hindra svampens spridning.
Olika sorters buxbom
Det finns olika sorters buxbom. Den typ som används som infattningshäck vid rabatter är en känsligare sort än t.ex. den som används som ytterhäck och drabbas lättare av sjukdom.
Kompostte
Vi arbetar aktivt med att göra buxbomen mer motståndskraftig. Det gör vi bland annat med hjälp av kompostte.
Läs mer om arbetet med kompostte här.