- Det känns väldigt bra här och det är som jag trodde att det skulle vara, säger Kristian som har befunnit sig på sin nya arbetsplats några dagar när den här intervjun görs.
Han bor i Lund, men trivs väldigt bra i Helsingborg som han kallar "en liten världsstad".
- Den är fantastisk och har både innovation och tradition. Det växer här, det händer mycket och det finns en stor förväntan på staden. En storstadspositiv känsla, säger han.
Det som lockade Kristian Lillö från Lundby församling, med 83 000 boende, i Göteborg, till Helsingborgs pastorat med fyra församlingar i innerstaden, var framför allt de större sammanhangen.
- Ett stort pastorat som detta är resursstarkt. Dessutom tycker jag om att pastoratet sammanfaller mycket med staden. Svenska kyrkan kan hjälpa till i stadens gemensamma ansvarstagande, med till exempel diakoni och integrationsarbete. Det är viktigt för mig att vi finns med i samhället, att vi riktar oss utåt, säger han.
Ungdomsledarna idoler
Det var under konfirmationen Kristian blev intresserad av kyrkan. Han deltog som ungdomsledare, hade miniorer, barngrupper och var med på många läger.
-Det fanns en intensitet i kyrkan som jag inte kände någon annanstans. Känslan av mening var starkare. Det var en förtätad livskänsla. Man skulle kunna kalla det en gudsuppenbarelse eller ett sammanhang för beröring med livets mening, berättar han.
Egentligen var det ungdomsledarna som var idolerna i kyrkans ungdomsgrupp, men en blandning av kallelse och tradition av vidare studier ledde in honom på prästbanan.
Kristian kände tidigt en längtan till ledarskap och var bara 30 år när han blev kyrkoherde i Genarp, en tjänst han hade i över 20 år. Dessutom har han varit kyrkoherde i Liverpool och som kontraktsprost i Lunds stift fick han också tillfälliga uppdrag i församlingar där de behövde hjälp med att jobba med sin arbetsmiljö.
- Det jag har lärt mig av de uppdragen är väl att det aldrig är för sent. Kommer det någon utifrån så går det att lösa upp även en besvärlig och komplicerad situation. Vi människor vill ju att det ska funka och har en naturlig vilja att hitta lösningar, säger han.
Dopet viktigt
I Helsingborg vill Kristian lyfta fram barn, ungdomar och dop. Barn och unga ska kunna räkna med att kyrkan finns där för dem. Och det ska bli ännu enklare att döpa sina barn eller att som vuxen bli döpt. Lågtrösklat kallar Kristian det och beskriver det som att ge folk de doptider de vill ha, ge möjlighet till dop hemma i trädgården eller på bakgården, att man kan boka tid på webben.
- Det finns också dimensioner i dopet som vi inte alltid lyfter fram. I den text som används så ställer Jesus barn framför vuxna. Det kan vara oerhört provocerande för folk än idag, säger han.
Han tycker också att musiken i kyrkan är väldigt viktig.
-Vi, oavsett ålder, tolkar så mycket av våra liv genom musik. Och kyrkan har alltid skapat och levt genom ett flertal olika musikstilar. I vår tid kan, till exempel, så kallad världsmusik bidra till stadens gemenskap.
Yrke och privatliv går ihop
Privatpersonen Kristian hänger nära samman med prästen Kristian. Bland annat bloggar han sedan 2014 och började för många år sedan på en avhandling i tros- och livsåskådningsvetenskap. Ett arbete som är satt på en lång paus.
-De frågor som finns i samhället måste få komma in i teologin och det är intressant att se hur sådant förändrar vår tro och våra gudsföreställningar. Men jag tror inte att vi bara vill spegla samhället, många kristna vill också stå i en ömsesidig, kritisk dialog och vara med och ta ansvar för samhälle, kultur och miljö, säger Kristian.
Men det finns även annat än teologi som fyller fritiden. Trädgården och promenader längs med stranden i Skillinge på Österlen där familjen har ett litet hus. Föreningsliv, att vara tillsammans med andra som förenas i det som är gott. Och mingel med bekanta som kan bli vänner för livet. Av familjens hund har han lärt sig en hel del.
- En hund har bara dig i hela världen, därför håller den koll på vad du har för dig och vill vara där du är. Husdjuret är vännen som ger tröst och som bekräftar och ger övning i att förstå sig själv och att öppna sig för andra. Vi hade pratat om att skaffa hund länge men gjorde det inte förrän barnen var alldeles för stora och väl hade slutat hoppas, säger Kristian och ler.
Text och foto: Josefine Sjöqvist
