Foto: Linda Gustafsson

Krubbor från när och fjärran

Silva Danielsson fick sin första krubba när hon var två år – en vacker julkrubba i papp som går att vika ut till en tredimensionell bild. Den har Silva fortfarande kvar i sin samling, en samling som följt henne under hela livet och består av krubbor från världens alla hörn, i världens alla storlekar och former.

– Min andra krubba har jag också kvar, den fick jag när jag var sex år och det var en krubba i porslin med vackra färger och dekorationer i guld, berättar Silva medan vi plockar upp ett urval av krubbor från hennes väska. 

Silva har tidigare arbetat som diakon i Gustav Adolfs församling i många år. Hon berättar att traditionen med krubbor i Sverige bland annat spreds med hjälp av diakonin. 

– Traditionen började med Franciskus av Assisi i Italien och spreds sen vidare till Tyskland, och från Tyskland var det bland annat Ersta diakonisällskap som började föra vidare traditionen under början av 1900-talet. Under 14 år har Gustav Adolfs församling haft en utställning vid adventstid, där Silva tillsammans med andra  ”krubbsamlare”  ställt ut sina krubbor. Många skolklasser har kommit för att titta på utställningen.

En av de första som ställde ut sina krubbor var Rudi som tidigare var pastor i Rosengårdskyrkan för flera år sen. Elisabeth Josefsson, hans fru, har senare gett ut en bok om de julkrubbor som hon och hennes man har samlat. 

Foto: Linda Gustafsson

Silvas första samling var minikrubbor, alltså väldigt små krubbor som till exempel det lilla valnötsskalet från Tyskland. För Silvas del har det ibland varit krubbor hon  själv köpt på resor, eller så har hon fått dem av vänner som vet att hon samlar.

– Jag besöker gärna kristna bokhandlare där de finns, eller andra bokhandlare för där brukar de också ha krubbor från olika delar av världen. 

Silva vill också slå ett slag för Världsbutiken med rättvisehandel, som ligger på Bruksgatan i Helsingborg, där hon hittar spännande krubbor då och då. Bland samlingen finns krubbor av alla de olika slag och former. Plåtlådan från Texas 
är bara att vika upp så är krubban på plats, andra krubbor kräver lite placering och organisering. Och vilken hudfärg och vilka kläder figurerna har är också olika.

– Det som är så spännande är de olika kulturerna som återspeglas i krubban. Till exempel krubban från Peru där Maria har en hatt som kallas paceno, och Josef bär en chullo, för så ser det ut i den kulturen. 

Men har du någon favorit Silva?

– Lite rolig tycker jag nog att krubban från Armenien är. Den köpte jag på en resa runt i landet och då kom vi till katedralen i Etjmiadzin och precis då så kom den högste ledaren, katolikus, för den armenisk-apostoliska kyrkan förbi och han välsignade oss. Det låg en bokhandel intill, och det var där jag köpte den. Den är också lite speciell, för Josef ser ju väldigt bekymrad ut, precis som han tänker ”hur
ska det här nu gå” säger Silva och skrattar lite. 

/LINDA GUSTAFSSON