Klimat, miljö och tro

Vad är egentligen kyrkans uppgift när det gäller miljön?

– Uppgiften är att verka för hållbarhet och till vår hjälp har vi tron som drivkraft. Och vi tror att människan är skapad av Gud och en del av skapelsen. Som kyrka kan vi vara en brygga mellan vetenskap och samhälle. Vi kan vara en viktig aktör i samhället för skapelsens skull och arbeta för klimaträttvisa.

Synen på människans del, ansvar och värde i skapelsen kallas ibland för  ekoteologi, en tro på människan som en del i skapelsens kretslopp.

– Vi sitter ihop, inte bara med naturen, utan i skapelsen får vi också tänka in oss som hela människor med allt vad det innebär, vårt psyke, vår hälsa, vår andlighet. Och med det perspektivet är det också viktigt att jobba med miljöfrågan utifrån alla dessa delar.

Kyrkans del genom historien

Genom historien har kyrkan varit en del av utarmandet av naturens resurser då kyrkan och staten gått hand i hand, berättar Maria.

– Kyrkan har historiskt sett stått för en dualism mellan människa och natur som har bidragit till exploatering och utarmandet av naturen. I vår tid ser vi  människan som en del av skapelsen, som någon som vårdar snarare än härskar.

Och Svenska kyrkan gör mycket, klimatet har varit en fråga för kyrkan i egentligen alla tider, även om begreppen och uttrycken sett olika ut. Kyrkan engagerar sig på många plan från att som en del av ACT-alliansen verka för klimaträttvisa och vara med vid FN:s klimattoppmöten till miljödiplomeringar i
Pastorat och församlingar.

– Tyvärr är vi väl inte alltid så bra på att berätta vad vi gör, men kyrkan gör väldigt mycket i de här frågorna.

Men ska kyrkan igen ge ”pekpinnar” till  människor för hur de ska leva sina liv?

– Historiskt sett har vi använt oss för mycket av pekpinnar och vill i dag hellre var inspiratörer och förebilder för att leva hållbart. Till exempel kan man cykla, äta vegetariskt och handla begagnat. Vad som ses som uppoffringar är till viss
del värderingsstyrt. En del tycker säkert att det är en uppoffring att inte köpa nytt, men en del av kyrkans uppgift är att lyfta fram andra värden i livet än de materiella.

Jobba på flera plan

Maria menar att gemenskap, samhörighet och ansvar är viktiga för att leva ett helare liv. Här spelar kyrkan en viktig roll och har en stor uppgift att både
vara solidarisk med människors utsatthet i världen, utifrån andra perspektiv än klimatet, men ändå leva och lära om människans del och ansvar i skapelsen. Alla människors rätt till utveckling baseras på en planet i balans där ingen lever på
bekostnad av någon annan.

– Det är därför kyrkan måste jobba på flera plan, med allt ifrån att finnas med som en drivande kraft bland beslutsfattare, till att undervisa, inspirera och verka i det lokala, i kyrkor, församlingar och bland människor.

Mycket av effekterna från klimatförändringarna drabbar också ofta de mest utsatta. De som lever i utkanter av stadens infrastruktur, som kanske saknar bra el- och vattenförsörjning eller inte har pengar eller möjligheter att skydda sig.

Mod att stå upp för frågorna

– Vi måste vara modiga och våga stå upp för frågorna. Och det handlar inte om att ge klimatångest, eller ”pekpinnar”, utan att leva som vi lär. Att vara förebilder,
som Jesus. Han vågade verkligen bryta mönster och utmana genom sitt sätt att leva och vara.

Varför har inte budskapet om människans ansvar för skapelsen nått fram då?

– Jag är inte säker på att det inte nått fram, men tänker att kyrkans budskap konkurrerar med så många andra budskap som kretsar kring vad som är ett gott liv utifrån ytlighet, konsumtion och status.

– Kanske har den kristna kyrkan i väst inte heller varit lika duktig som en del andra religioner med att se och lyfta upp heligheten i skapelsen, i naturen.

Samtidigt menar Maria att den omedvetna kopplingen till naturen finns där helt naturligt.

– Att vara i naturen och få upplevelser. Inte minst har jag tänkt på det nu när jag flyttat till Helsingborg och fått havet så nära, vad det gör med mig och mitt inre.

Men varför måste kristna bry sig här på jorden, är inte himlen målet?

– Det finns en risk med att se himlen som målet som leder till handlingsförlamning och känslan att det inte är värt det. Solidaritet är handling och inte bara ord. Aldrig glömma vårt uppdrag och vår kallelse.

Guds rike är här och nu

– Guds rike är här på jorden, står det i Bibeln, vi har fått vårt uppdrag här och nu. Däremot tror jag att hoppet om framtiden ger oss motivation och handlingskraft till att orka agera. Och Gud har inte lämnat oss ensamma i det här.

Maria hänvisar bland annat till Moseboken, skapelseberättelserna som inleder Bibeln, och då Gud ger oss regnbågen som tecken på förbundet mellan Gud och allt levande som en överenskommelse om att aldrig överge oss. Det är också därför regnbågen får symbolisera Guds kärlek till mångfalden i skapelsen.

– Många människor går med klimatångest och en oro inför framtiden, för sig själva och sina barns skull, och känner uppgivenhet och ilska. Kyrkan kan kanalisera dessa känslor och hjälpa till att göra dem till handlingskraft. Ibland vill vi i kyrkan bara ha det bra, men för att kunna förändra så behöver vi också
våga vara obekväma. Bönen hjälper oss att se och sätta ord på verkligheten
som den är och uppdraget hjälper oss till handling. En viktig uppgift för oss som kyrka.

Hopp som frigör handlingskraft

I Biskopsbrevet om klimatetstår att ”vi behöver ett hopp som frigör  handlingskraft”, och det håller Maria med om.

– Hoppet är något att hålla fast vid, och något som också skapar handlingskraft i arbetet med att förvalta och leva i vår skapelse.

Så hur ska hoppet bli till  handling?

– Kyrkan är ju vi människor, det är ju vi tillsammans som kan göra skillnad. Vi som människor räcker inte alltid till, men här i kyrkans gemenskap finns plats för de här frågorna, och möjligheter att gemensamt göra något.

– Och det som det i grunden också handlar om är kärlek. Kärlek till planeten och till skapelsen, och kärlek till din nästa. Det måste få oss att agera.