Ingen ska behöva leva i lögn eller utsatthet

– Det finns två spår i min drivkraft skulle man kunna säga. Det ena är att få göra saker tillsammans med andra. Jag älskar det! Det andra spåret bottnar i mina egna tidigare erfarenheter och svårigheter. Saker och ting kunde sett annorlunda ut för mig när jag växte upp; om jag haft mötesplatser att få vara på, om någon fångat upp mig och det jag brottades med, om jag hade haft fler vuxna att prata med. Och om kyrkan varit där för mig. Nu vill jag skapa de tillfällena och möjligheterna för andra.

Jörgen växte upp i Vetlanda, en liten ort präglad av sin plats i det så kallade Bibelbältet. Det fanns många frikyrkor i bygden, och det genomsyrade hela samhället.

– Jag gick på söndagsskolan, var med i ungdomskör och engagerad i både Metodistkyrkan och Pingstkyrkan. Men det som blev fel där har jag fått brottas med länge.

Ett väldigt normativt förhållningssätt, en straffande Gud, en målande beskrivning av helvetet och skam och skuldbeläggande.

– Jag kunde inte leva i den normen. I tonåren kom jag fram till att jag tyckte om jämnåriga killar. Något som i kyrkornas ögon var onaturligt och sjukligt. Det var en synd som sas kunde botas i förbönsgrupper.

Jörgen orkade inte leva med en Gud som skulle straffa honom och lämnade kyrkan i tonåren. 

– Jag la undan min barnatro, men tryckte också ner allt med min sexuella läggning och försökte passa in. Istället körde jag på i ett högt tempo.

Inte förrän Jörgen var drygt 30 tog han tag i sin bakgrund och det han burit inom sig i så många år. Först genom terapi men snart därefter kom han i kontakt med 12-stegsprogrammet ACA (Adult Children of Alcoholics), en gemenskap för dem som vuxit upp med alkoholism eller annan dysfunktion. Han började också, tillsammans med nyvunna vänner, gå på Sinnesromässan i Svenska kyrkan i Malmö.

Det första steget i programmet är att acceptera att man är helt maktlös inför effekterna av sin uppväxt och att livet blivit ohanterligt. Överlevnadstrategier som fungerade i barndomen – fungerar inte längre. Andra steget handlar om att komma till tro på en kraft större än en själv och tredje steget att våga lämna sitt liv i händerna på den kraften. Det behöver inte vara Gud, men för Jörgen blev det Gud han hittade tillbaks till.

– Det blev enkelt för mig att få tillbaka min tro på Gud, men som nu var accepterande, älskande, omhändertagande och kraftgivande. På sinnesromässan hittade jag också ett kyrkligt sammanhang som funkade och där jag kunde lära känna Gud på nytt.

Men det finns mer från Jörgens barndom som han har fått brottas med och som ligger till grund för hans vilja att hjälpa andra. 

Jörgen är en överlevare av sexuella övergrepp. I 10 års ålder blev han utsatt av en bekant till familjen. En skamfylld och ångestfylld hemlighet han sedan bar på i över 20 år.

– Jag tog på mig skulden och skammen som barn. Jag kände mig fel och äcklig. Och jag ville inte göra mamma ledsen och besviken så jag berättade inget. Pedofilen som utsatte mig för övergreppen var manipulerande och övertalade mig om att det här var en hemlighet som ingen skulle få veta.

Jörgen berättar att han tog stor skada av att bära på hemligheten och den förvrängda sanningen under så många år. Han tryckte ner känslor. Var glad och duktig utåt. Presterade. Allt i högt tempo. Men vid 32 års ålder kom plötsligt livet ikapp honom. Systemet började krackelera och till slut gick det inte längre. Det var då som terapi och tolvstegsprogrammet kom in i Jörgens liv.

– Att ha burit på det här i 20 år har tyvärr gjort något med mig. De sår som det har skapat i mig kan fortfarande kännas. Därför är det så viktigt att stanna upp, vara snäll mot mig själv, ta hand om mig som min egen älskande förälder.

En del av det som varit jobbigt handlar också omvärldens felaktiga hopblandning av det som Jörgen har med sig från barndomen.

– För mig är det som hände mig som 10-åring i form av övergrepp helt separerat från det som är jag och min sexuella läggning. Det är två helt väsensskilda delar av min identitet. Tyvärr finns det de som blandar ihop dem.

Kanske är det just det som också driver Jörgen att berätta sin historia vidare. Att berätta för att fler ska våga leva fullt ut, att ingen ska behöva leva i en lögn eller i utsatthet.

Jörgen har delat sin historia genom organisationen ATSU (att trygga sexuellt utnyttjade). Vad det som hände gjort med honom men också det hoppfulla i att det fanns en väg tillbaka till livet.

– Det är ett sorgearbete, men min tro har hjälpt mig. När mörkret sänker sig så har jag verktyg i tolvstegsprogrammet som kan skydda och hjälpa mig. Bara jag håller mig nära verktygen så kommer det att gå bra, ler han.

Jörgen berättar att för överlevare så kan istället destruktiva flyktbeteenden vara det som håller smärtan tillfälligt borta som till exempel alkohol, droger, sex, arbete, aktivitet. Men Jörgen säger att han inte bara vill överleva. Han vill leva.

Ett annat sätt för Jörgen att använda sina erfarenheter och engagera sig har varit i RFSL Helsingborg och Pride.

– När jag var barn fanns inga förebilder och inga mötesplatser för unga HBTQ-personer. Men det handlar ju om att vara sann mot sig själv. Från dag ett då jag kom ut, vilket var först efter 30, har jag varit väldigt öppen, och jag outar mig ständigt, åtminstone en gång om dagen, säger Jörgen och skrattar lite.

Jörgen var för några år sedan informell referensperson och samordnare på sin dåvarande arbetsplats, Helsingborgs stad runt HBTQ-frågor och var bland annat med och skapade regnbågspromenaden längst Strandvägen och en av de drivande bakom Helsinborgs första Pride.

– Vi saknade en mötesplats för unga HBTQ-personer i Helsingborg men det har vi nu. Tänk vad fantastiskt att som tonåring ha en plats där man känner sig hemma, trygg och välkommen precis som man är!