Från en lång och lyckad karriär som proffsspelare i handboll brinner han nu för barn och ungas möjlighet till samhörighet och mening genom idrotten.
– Jag har alltid haft föräldrar som stöttat mig i allt jag gjort. Och jag gjorde allt jag kunde: fotboll, friidrott, handboll, bandy. Det var på den tiden det fanns isbanor kvar, säger Per och skrattar.
Per Carlén berättar hur hans föräldrar körde honom till än det ena, än det andra. De var själva inte sportintresserade men förstod att det var viktigt för honom.
Hans mamman var distriktsköterska och pappan jobbade inom det militära.
– Kanske har jag fått lite var från dem ändå i min idrottsutövning. Omhändertagande och ledarskap har varit, och är, otroligt viktigt i allt jag gör.
Per växte upp på Hammarö, söder om Karlstad, i en liten ort som heter Skoghall. Här fanns tid och utrymme för honom att utvecklas inom sin idrott. Av alla sporter i barndomen blev det handbollen som Per fastnade för, och dessutom
visade sig ha stor talang för. Men att han skulle bli handbollsproffs var inte helt självklart.
När han var 18 år flyttade han i samband med lumpen där han sökte sig till Idrottsplutonen. Men i stället blev han kompanibefäl, och fick gå en annan utbildning. Tack vare snälla chefer som lät honom få ledigt för att åka in på
handbollsträningen i Halmstad kunde han ändå hålla träningen igång. Efter lumpen flyttade han tillbaka till Karlstad i två år och sen blev det Göteborg, där han fick börja spela i landslaget. Han arbetade samtidigt på ett ingenjörsföretag
som tillverkade solceller och plötsligt stod han inför lite olika valmöjligheter.
– Det var antingen att fortsätta anställningen där eller åka som proffsspelare utomlands eller det tredje alternativet, att bli gympalärare, för det skulle man bli om man inte blev proffs.
Det blev handboll i Spanien. En resa som startade en 25 år lång och lyckad karriär för Per. Hans dåvarande flickvän, nuvarande fru, följde med. Och två dagar innan resan gifte de sig. I ett intensivt liv som elitidrottsman har hustrun och familjen hela tiden varit en viktig pusselbit för att allt skulle fungera.
– Min fru har alltid funnits där, stöttat och trott på mig. Det r stark kärlek, att ge varandra utrymme och förståelse. Min fru har funnits vid min sida hela tiden,
även när jag bott utomlands och hon i Sverige.
Att ta hand om varandra, uppmuntra och finnas där är viktigt i Pers familj. Tre barn har nu genererat sex barnbarn, så livet är fullt av familjeliv och kärlek.
– Jag tycker det är viktigt att supporta barnen i deras egna val.
idrott, men en har det inte. De har alla fått gå sina egna vägar och det har vi uppmuntrat och stöttat fullt ut. En annan viktig förutsättning för att orka ha engagemang och driva är att hitta sina rastplatser, och för Pers del är den rastplatsen damerna i trädgården. Och det är rosor vi pratar om.
– Min trädgård betyder mycket för mig. Här kan jag slappna av och samla ny energi. Att bara få stänga av en stund och släppa tankarna på allt annat än trädgården och rosorna är fantastiskt, berättar Per.
Trädgårdsintresset tog fart efter en ganska stor vändpunkt livet. Efter drygt 10 år som tränare i olika länder, med mycket tid borta från familjen, kände han
plötsligt att han ville komma hem. När en vän i byn som befann sig i en stressig situation med sitt trädgårdsföretag erbjöd sig Per att hjälpa till.
– Under några väldigt intensiva månader hjälpte jag honom på heltid, det var allt ifrån att rensa upp trädgårdar, hjälpa pensionärer, stötta upp i företaget, plantera, ja allt möjligt. Trädgården hemma fick också en nystart och blev en plats där Per fick odla, inte bara rosor, utan ett växande intresse för trädgård
och natur.
– Naturen är fantastisk, jag är rädd om alla djur och särskilt fåglarna har fått en liten särskild plats i mitt hjärta och i min trädgård. Och jag vill inte använda några bekämpningsmedel, utan att naturen ska följa sin gång. Sen tänker jag såklart på att barnbarnen ska kunna leka och vara där.
När vi pratar om rastplatser där både själ och kropp får vila, kommer vi in på kyrkan, och vad den kan få betyda för människor just som rastplats.
– Öja kyrka passerar vi i stort sett varje dag, och ibland går de in och tänder ett ljus. Ofta tillsammans med barnbarnen, berättar Per. Kyrkan har varit en självklar del genom livet för Per och familjen, med både dop, konfirmationer, vigsel och begravning. Särskilt fint tyckte han att sin fars begravning blev, och den präst som så vackert beskrev hans liv.
– Jag har så många goda erfarenheter av det kyrkan gör, och sätter verkligen värde på vad den har betytt för min familj.
– Och jag har till och med blivit inbjuden för att predika en gång, fortsätter Per och skrattar.
Att ha en rastplats där man kan stänga av och hämta ny kraft tror Per alla behöver, oavsett om man är handbollsproffs eller inte. För Per har det varit viktigt att till exempel helt stänga av sin telefon i perioder för att helt ägna sig åt
något annat, som till exempel rosorna i trädgården. Eller att ta med hustrun på en tur med motorcykeln. Per berättar att han möter unga idrottare som har svårt att stänga av och ta paus. Och att det också påverkar lagandan.
– Det blir så mycket fokus på den egna karriären och att tjäna pengar. Man måste ta hand om varandra i ett lag för att det ska kunna fungera, säger Per.
Efter att Per lämnat både proffskarriär och tränarkarriär bakom sig fick han frågan från OV Handboll om han kunde tänka sig att hjälpa dem med deras barn- och ungdomsarbete. Här såg han en möjlighet att få ge tillbaka det som han själv har fått genom idrott och föreningsliv. Från 2017 har han varit ansvarig för OV Beachhandboll.
– Många har det inte lika bra som jag med föräldrar som haft råd att betala för aktiviteter eller kan köra sina barn till träningar och matcher, så det är viktigt att
vi som förening kan erbjuda något till alla barn och unga.
Text och foto: Linda Gustafsson