Att vi stöter på gravfynd runt om i staden vid utgrävningar, vägarbeten och ombyggnationer är inte så ovanligt. Begravningsplatserna och kyrkogårdarna såg inte likadana ut förr som de gör idag, och hur man såg på den begravde har också förändrats. Här kan du läsa lite mer om vad som gäller för gamla begravningsplatser och gravfynd.
Var finns det gamla gravplatser?
Under förkristen tid förekom både jordbegravning och brandgravar. Med kristendomens intåg förbjöds bränning av kroppar och endast begravning inom kyrka och kyrkogård tilläts.
Under medeltiden var kyrkogården inte enbart en plats för begravningar utan den användes som en profan plats för sammankomster, handel och mindre marknader.
Traditionen från senmedeltid var att begrava överklassen inne i kyrkan och mindre bemedlade utanför. De som var kriminella, självmördare och likande begravdes norr om kyrkan. Bruket av benhus fanns kvar ända in på 1700-talet. I benhusen förvarades de ben som grävts upp när nya gravar grävdes. Detta var ett sätt att återanvända marken. Under 1790 förbjöds begravningar inne i kyrkor och det var också nu som nya begravningsplatser utanför staden anlades för att lösa ett allt mer angeläget problem att göra sig av med avlidna från en stadigt ökande befolkning. Gamla begravningsplatsen vid Södergatan är ett sådant exempel.
Gamla gravplatser återfinns således där det tidigare stått kyrkor.
Hur länge är en gravplats en gravplats?
Det är viktigt att hålla isär gravrätt och gravfrid på en gravplats.
Gravrätten är tidsbegränsad och innebär den tid som innehavaren får använda gravplatsen. Det brukar i normala fall vara 25 år, men kan förlängas. (Begravningslagen 1990:1144, 7 kap.)
Gravfrid är något som är för alltid.(Begravningslagen 6 kap.) Den innebär att man inte flyttar stoft eller aska från en begravningsplats utan särskilda skäl, och dessa är:
- Att flytta samman makar och barn
- Att återföra den begravda till sitt hemland
- Om något uppenbart fel har gjorts
Begravningslagen som vi har idag började gälla 1991. Och för gravar som är riktigt gamla, från ca 1800-talet och tidigare, gäller Kulturmiljölagen (se nedan).
Var har man hittat gravfynd tidigare?
Gravfynd har hittats på många platser i Helsingborg där man gjort ombyggnationer, vägarbeten, utgrävningar av olika slag. Till exempel hittades runt 1958-1962 cirka 460 gravar vid S:t Clemensgatan, från S:t Clemens medeltida kyrkogård.
Vid tidigare utgrävningar runt Mariatorget under 90-talet träffade man också på gravfynd och skelettdelar.
Vad gör man med gravfynden?
Länsstyrelsen tar beslut om hur gravfynden ska hanteras. Fornlämningar och spår efter äldre mänsklig verksamhet skyddas av Kulturmiljölagen. Enligt lagen är det förbjudet att förändra eller ta bort fornlämningar, men i vissa fall ger Länsstyrelsen tillstånd att förändra som till exempel vid stadsbyggnationer. Länsstyrelsen tar då också beslut om hur det som hittas ska hanteras.
En del av de benrester som hittats under ombyggnationen vid Mariatorget kommer att tas om hand av arkeolog, och en del av fynden kommer att återbegravas.
Mer om Länsstyrelsens arbete kan du läsa här:
Hur går en återbegravning till i Svenska kyrkan?
En återbegravning av gravfynd från utgrävningar görs i stort sett på samma sätt som när man haft en begravning med kremering. Efter en ceremoni i kyrkan tas kvarlevorna ut till kyrkogården och i överenskommelse med kyrkogårdsförvaltningen kommer de att gravsättas intill minnestenen på Pålsjö begravningsplats. Ceremonin vid en återbegravning är en kristen ceremoni, eftersom det med all sannolikhet även var så för den ursprungliga begravningen.
.JPG?DoProcessing=&w=550)