Hela Människan Ria i Helsingborg har sedan i mars fått ställa om för att möta upp de riktlinjer och restriktioner som krävs från myndigheterna under pandemin. Men med målet att uppfylla sitt basala uppdrag i så stor utsträckning som möjligt. Hela människan är en organisation för socialt arbete på kristen grund. Hela Människan har kyrkorna i Helsingborg som uppdragsgivare varav Svenska kyrkan är den största. Styrelsen för Hela Människan Ria Helsingborg är ekumenisk, vilket innebär att ledamöterna kommer från de olika kyrkorna och samfunden i Helsingborg, men även från Helsingborgs stad. Verksamheten bedrivs på söder på Ria Café på Carl Krooks gata nära GA-kyrkan.
Här arbetar man för att stärka och stödja människor som lever i en utsatt livssituation. Det kan vara missbruk, psykisk ohälsa, social utsatthet, hemlöshet men inte minst ensamhet.
Det handlar om att ge människor i utanförskap en möjlighet till förändring. Sedan i våras har inte Ria kunnat ha sina lokaler öppna på grund av de riktlinjer och restriktioner som gäller i pandemitider. Men verksamheten har ställt om och anpassat sig.
– När restriktionerna kom i mars fick vi stänga våra lokaler då de är ganska trånga. Vi har inte kunnat ha kaféet öppet för servering, vila, och den sociala och motiverande samvaron. Men vi har jobbat på och hittat lösningar för att ändå utföra vårt uppdrag i så stor utsträckning som möjligt, berättar Aina Modig Lindell som är ordförande i styrelsen för Ria.
Varje vardag mellan åtta och tio iordningställer de anställda välfyllda frukostpåsar som man kan hämta vid dörren. De är gratis. I vanliga fall kostar frukosten 20 kronor, men eftersom det handlar mer om symboliken och möj- ligheten att få betala för sig är det inget man behöver hantera nu.
– Från mars till augusti har vi delat ut mer än 500 frukostpåsar i veckan, det blir cirka 3 000 hittills, berättar Aina.
Hon berättar också att frukostpåsarna framförallt är riktade till de som är hemlösa och människor som kanske inte har någon tillgång till eget kök.
– Vi är väldigt tacksamma för de som bidragit med pengar så att vi har kunnat genomföra det här.
Efter frukostutlämningen har de som behövt kunnat komma in, en och en, för dusch och ombyte till rena kläder. En del har post att hämta, får hjälp med att betala sina räkningar över nätet, tar ett samtal med någon av personalen eller träffar sin socialsekreterare i våra lokaler. Det har varit en ständig ström, berättar Aina, men man har varit noga med att hålla på att man kommer in en och en och att man håller avstånd.
– Det har varit en så stor förståelse från de allra flesta av våra gäster att vi har behövt lösa det på det här sättet, ingen har klagat eller varit arg för att vi inte kan ha öppet som innan. Men det är helt klart att man saknar Ria, som för många är deras enda ”hem”.
Till lunch kan man också hämta varm portionspackad mat som man fått förbeställa på morgonen. Det är egentligen inget nytt, lättare lunch har alltid serverats på Ria, det som skiljer sig nu, är man inte kan komma in och äta tillsammans.
– Det som är mest tråkigt är att vi inte för tillfället kan erbjuda den trygga och sociala plats som Ria är för så många, dit man kan komma in, sitta ner en kort stund, ibland i timmar, och prata tillsammans. En del kommer också för att sova ut under dagen efter en lång, kall natt utomhus. Ria kafé är en plats där de känner sig trygga.
Aina förklarar att glesare möblering och bordsservering inte är ett alternativ. Eftersom många av våra gäster är rastlösa, behöver ut och röka och inte har tålamod att sitta ner mer än mycket korta stunder blir det svårt att hålla distans.
– Många av våra gäster har ju på grund av sin egen situation av psykisk ohälsa eller missbrukspro- blematik ingen större insikt om pandemin och dess konsekvenser. Många bryr sig helt enkelt inte, man har nog med sitt eget elände.
Det, och att Ria har ganska små lokaler, ökar risken för smittspridning, berättar Aina.
Insjuknande i covid-19 skulle vara förödande för dessa människor som redan är utsatta. Under rådande pandemi har styrelsen därför beslutat att satsa på den basala omvårdnadsverksamheten, och i dagsläget inte ha kaféet öppet för servering, vila och social samvaro.
Men personalen regelbundet med uppsökande verksamhet, det är en viktig del i Rias verksamhet och extra viktig nu när kaféet håller stängt.
– Våra medarbetare går ut i staden, till parker och torg där de vet att många av dem som kommer till Ria håller till, för att se hur de mår och kolla till dem, säger Aina.
Och vart tar de vägen, alla de som i vanliga fall kommer till Ria?
– Ja, vart tar de vägen? Det som tyvärr är väldigt påtagligt är att många nu mår allt sämre. Det märker man under den uppsökande verksamheten. De som redan lever under svåra förhållanden är än mer utsatta nu under pandemin.
Ria bjuder in till en del aktiviteter utomhus i närområdet, som inte kräver att man till exempel behöver skjutsa någon med bil eller vara för nära varandra. Till exempel spelar man boulespel på torget eller grillar i Furutorpsparken. Det märks att många uppskattar de aktiviteterna.
– Det är väldigt många samtal, många som ringer oss. De är ensamma, isolerade och vill prata. De saknar oss och den viktiga gemenskapen, säger Rias verksamhets- ansvariga Annika Lübeck Hultman.
Nu väntar hösten och vintern, och på Ria tar man krafttag för att köpa in och bunkra liggunderlag, regnkläder, sovsäckar och ryggsäckar, men också kläder som strumpor, kalsonger, tjocka strumpor, vantar och mössor. De tar också emot begagnade kläder från allmänheten lämpliga för höst och vinter. Det går att lämna in kläder på kaféet på förmiddagar, det är bara att knacka på dörren. Ria har också sökt och fått en del fondpengar.
– Allt vi får skänkt tas tacksamt emot, det kommer att behövas, säger Aina.
– Vi gör det bästa för att ta vårt ansvar i den rådande situationen och följa de restriktioner som gäller. Vi
på Ria fortsätter vår basala omvårdnadsverksamhet och arbe-
tar enträget för att hitta hållbara lösningar som kan underlätta livet för alla dem som behöver vår hjälp.
Det som saknas är de nära och viktiga mötena med deras kära gäster. Det mänskliga mötet som vi alla människor så väl behöver, inte minst i coronatider. Men Ria håller i, och håller ut.