En utsträckt hand

Diakonerna vid S:t Annas kyrka har följt det unga paret under flera år.  Alexandru och Cristina kommer från Rumäninen och liksom många andra har de sökt sig hit för att söka arbete för att på så sätt hitta en bättre tillvaro för sig och sin familj.

Anette Wiklund är diakon i Svenska kyrkan Helsingborg och en av dem som engagerat sig i paret från Rumänien. De har setts utanför matbutiken runt hörnet, och så småningom har de pratat med varandra mer och mer. Under hösten 2016 håller Anette i en hantverksgrupp inför en marknad till det internationella arbetet i kyrkan. Men hon kan inte släppa det unga paret och deras situation.

-          Tankarna spann vidare, och så småningom väcktes idén om att hanterverk kunde vara något att engagera Alexandru och hans fru Cristina i, berättar Anette.

Idén stannade kvar men det blev aldrig riktigt tillfälle för att få den i hamn. Men en dag dyker Alexandru upp på expeditionen i S:t Anna kyrka och är ledsen. Myndigheterna hemma i Rumänien ska ta deras dotter, som nu är 6 år, och placera henne på ett barnhem på grund av föräldrarnas situation. Alexandru är förtvivlad och vill prata med någon. Det blev ett bra tillfälle att göra något konkret för familjen.

-          Jag frågade om Cristina vill lära sig att sy grytlappar i lapptäcksteknik. De sa ja direkt, säger Anette och ler.

Janet, en av de ideellt engagerade i kyrkan, lärde Cristina att sy och klippa. På två halvdagar hade hon lärt sig att sy trots att hon aldrig ens rört vid en symaskin innan. Inom kort kunde de återvända hem med allt material till Rumänien igen. De kom överens om att Svenska kyrkan skulle köpa leveranser av dem för att kunna sälja vidare på bokbord, skänka som tack till musiker och använda som julklappar och gåvor.

Inom kort fick Anette besked om att de hade fått möjlighet att hyra ett hus hemma i Rumänien. När myndigheterna såg att mamman arbetade och hade ett fungerande samarbete med Svenska kyrkan avskrev de ärendet med barnhemmet. Flickan fick bo kvar hos sina föräldrar.

Samarbetet med paret blev till ett projekt kallat Aroma, och har nu utvecklats till att även Alexandru arbetar med hantverk. Han tillverkar nya smycken av gamla second-handfynd. I smyckena stansar han in små bibelord och pilgrimshälsningar. De säljs och används på samma sätt som grytlapparna. Anette är glad över hur projektet har gått.

-          Det gläder mig så att det har stabiliserat sig för familjen. De har till och med fått börja betala av huset de bor i för att själv kunna äga det. Och det senaste jag hörde var att de har börjat odla egna grönsaker i sin trädgård och också kunnat skaffa sig två grisar.

Både smyckena och materialet till grytvantarna är antingen skänkta eller inköpta på second-hand. Anette berättar att de redan fanns sökta pengar från en stiftelse kallad Crafoord för det diakonala arbetet i församlingen, och de hoppas nu att fler kyrkor intresserar sig för att köpa in produkterna.

-          Jag tänker att vi som diakoner ska finnas till förfogande för vår nästa, för våra bröder och systrar, för människor som står helt utan skyddsnät. Kan man hjälpa en familj – då ska vi göra det.

Anette beskriver diakonin som kyrkans sociala arbete, och här har en familj blivit erbjuden sysselsättning och ett hantverk för att kunna komma tillbaka till sitt hemland och till sin familj.

-          Även om vi inte kan rädda alla så kan vi hjälpa någon. Den här familjen är på gång med sitt liv hemma i Rumänien igen. Hemmet är viktigt för att få vara någon, för att få ha ett liv. Och det har den här familjen fått tillbaka.