Eldsjälarna som brinner för kyrkan

HON HAR jobbat med mat och service hela sitt vuxna liv. På 80-talet var hon kock på en stor restaurang som var bland de första i stan med att servera lunchbuffé ”Ät så mycket du vill”. Det var ett underbart jobb där man träffade mycket människor som det ofta småpratades med. Monica Raaf trivdes fint med sitt arbete. Men så hände något. Hon blev arbetslös. Sjukskriven. Länge. Stod plötsligt utanför. Allt det sociala som hon tidigare haft genom jobbet försvann. Att prata med människor. Vara behövd och omtyckt. Känna sig nyttig.

Hon gled längre och längre ifrån arbetsmarknaden. Då fick hon genom en arbetsträning i Gustav Adolfs kyrka på Söder en chans att ”komma tillbaka” som hon själv uttrycker det. Det är tre år sedan. Nu är hon ansvarig för att se till så att Café Andrum funkar som det ska. En mötesplats – likt en oas – öppen för alla som vill komma in i kyrkan på en kaffe, kaka eller en macka och kanske sitta ner och prata med vänner, eller hitta en liten stund för sig själv.  

– Det ska vara ”skitbilligt”! Man ska kunna få en kaffe eller kopp te för en femma. Vill man ha hembakat kaffebröd eller en macka med ost eller kalkon, så ska man inte behöva bli ruinerad, säger Monica Raaf och fortsätter:

– Alla råvaror vi använder är ekologiska, kravodlade eller fairtrade. Kaffet, smöret, mjölken – allt. Vi försöker möta det nya tänket att vi ska vara rädda om vår jord.

Från att ha jobbat inom restaurangbranschen och den jargong som ofta finns där, ställde sig Monica först frågande till att jobba inom kyrkan. Hennes första tanke var ”Vad ska jag där att göra?”

– Men det visade sig att arbetsförmedlingen placerat mig helt rätt. Här är en sådan otrolig  medmänsklighet bland cheferna och arbetskamraterna. Sen skulle jag vilja säga att det är ju svårt att få en vackrare arbetsplats!

Tisdagar till fredagar håller hon öppet Café Andrum i kyrkan från halv tio fram till tolv. Måndagar är caféet stängt i kyrkan, men då håller man istället öppet i församlingshemmet rakt över gatan. Men arbetet med Café Andrum är så mycket mer än att ”bara vara på plats” för Monica. Det ska hämtas kakor och bröd, bres mackor, kokas kaffe, dukas fram, plockas undan, städas, hållas rent – och inte minst – minglas med gästerna. För så står det inskrivet i arbetsbeskrivningen.

Och så klart har Monica full koll på vilka gäster som kommer och går, vilka som är nya och vilka som är stammisar. För bland de trettiotalet gäster som dagligen kommer på besök är en hel del  stammisar.

– Där borta vid bordet i hörnet, där sitter alltid en grupp arabisktalande män som kommer hit regelbundet. När de är här brukar det bli lite tjatter för de är lite högljudda, säger Monica och pekar bort mot ena hörnet. Monica pekar mot ett annat bord rakt över mittgången;

– Och där borta sitter alltid samma kvinnogäng. Äldre damer runt 70-80 som träffas här nästan dagligen och fikar tillsammans.

Vi får höra att det är olika människor som kommer in i kyrkan på fika. Social status. Hudfärg. Nationalitet. Inget av det spelar någon roll. Här blir alla likar. Samma fika till alla. Samma pris för alla. Några av gästerna kommer in och vill ha en pratstund med en eller några vänner. Andra sitter själva, men pratar gärna en stund med Monica som gärna slår sig ner vid borden när tillfälle ges. Ytterligare någon annan vill komma in i kyrkan för att tända ett ljus och ha en stunds avskildhet. Och alla samsas de på samma plats.

– Sedan har vi ett gäng kvinnor från Danmark som alltid kommer in och tar en fika och sitter och pratar en stund när de är i Sverige. Det är alltid lika roligt, säger Monica och fortsätter:

– Det är kul att det blir lite liv i kyrkan och inte så högtidligt och gammaldags. Det kan jag tycka är roligt. Caféet får kyrkan att bli en lite naturligare plats att mötas i – inte bara en plats man går till vid dop och begravningar.

Sen har Monica märkt att folket som kommer till Caféet är väldigt måna om varandra.

– Man hälsar alltid på varandra, frågar hur läget är, hur helgen varit och sådär. Sedan efter jobb så händer det ibland att jag springer på någon av gästerna ute på stan – då blir det nästan alltid att vi stannar och pratar en stund med varandra. Det tycker jag är kul, för jag är väldigt social av mig.

– För mig är den sociala biten väldigt viktig. Sen är det perfekta arbetstider, härliga chefer och kollegor, underbara gäster – allt är så bra. Jag önskar att fler skulle upptäcka vår lilla oas ...

MONICA SVARAR gärna på alla frågor och berättar gärna för oss samtidigt som hon påbörjat dagens förberedelser. Kaffebryggaren puttrar med dagens andra påfyllning – den första har Monica och en kollega nästan druckit upp. Mackor packas in i plast med van hand. Kakor läggs upp på fat. Muggar och teskedar dukas fram och läggs på plats. Förberedelserna är strax klara. De första gästerna kommer strax in genom dörren. Vi ser alla de smarriga mackorna och goda kakorna, och undrar – vad är det då som går åt mest?

– Kaffe! Kaffe i mängder, svarar Monica med ett leende och fortsätter: – Det är fri påfyllning på femman ...

TEXT OCH FOTO:

MIKAEL CARLSSON / DINBILD.COM