Babykyrkan är en gudstjänst där de små barnen och deras föräldrar får en stund fylld av gemenskap, sång till levande musik, ljuständning och lek – och en tanke att ta med sig hem och avsluta fika.
Konceptet har visat sig vara efterlängtat. Vid förra årets luciatåg kom 300 personer, hälften av dem luciaklädda bebisar som lyssnade till julsångerna och såg de glimmande ljusen.
En av dem som hittat till Babykyrkan är Åsa Hermansson och hennes sju månader gamla bebis August.
– Det började med att jag bokade in dopet i Hedvig Eleonora eftersom jag tycker att kyrkan är så vacker. När jag fick bokningsbekräftelsen så låg det med en inbjudan till babykyrkan. Jag tyckte att upplägget lät trevligt och bestämde mig för att gå, berättar Åsa som just nu är föräldraledig.
Det första besöket utvecklades snart till en vana. Varje vecka promenerar Åsa från Kungsholmen till Östermalm. För henne och August har besöken både blivit en skön rutin och öppnat dörren till nya möten.
– Nyss lånade jag en bok om sömn av en annan förälder. Och vi känner oss alltid väldigt välkomna varje gång vi kommer. Bara detta att vi sjunger till levande musik på flygel! Man kan dela både stunden och sina funderingar med andra som är i samma situation som en själv. Det känns fint, säger Åsa.
Ida Mohlin flikar in:
– Jag hoppas att tröskeln till kyrkan blir lägre på det här sättet. Det får sovas, skrattas, lekas och sjungas under babykyrkan. Förhoppningen är att kyrkorummet ska bli en trygg plats att återvända till genom livet. För mig är det otroligt speciellt att få lära känna föräldrarna just när de befinner sig mitt i allt det nya. Jag är själv förälder till två barn. Det finns alltid tid att dela tankar också med mig efteråt.
Babykyrkan börjar med att kyrkklockorna ringer. Sedan är det dags för plingande på lilla kyrkklockan inne i koret och alla barnen blir helt lugna. Ulrika Mjörndal, en av församlingens musiker, spelar piano, orgel och leder sången. Moment av sång, dans och andakt flätas sedan in i varandra. Allt avslutas med lekstund och fika.
Ida och Åsa pratar lite mer om dopet, ett sakrament som Ida beskriver som ”det finaste vi har”.
– Döps man blir man förenad med Kristus och medlem i Svenska kyrkan.
För Åsa och August har mycket hunnit hända sedan de började gå i babykyrkan.
– Det har hänt mycket med August sedan vi började gå i babykyrkan, säger Åsa. Han var fyra månader första gången, nu är han sju. Det märks en otrolig utveckling under den tiden på ett litet barn. Han följer med så mycket mer nu i vad som händer. Är inte bara en liten krabat längre.
Hon ler och August besvarar leendet.
ANNA GUNNESTRÖM
anna.gunnestrom@svenskakyrkan.se