Hedvig Eleonora kyrka i Carolas hjärta!

I höst har Sveriges egen Carola fyllt 60 år – en födelsedag som inte går obemärkt förbi. Men nu äger hon sin berättelse i högre grad än när hon var ung. Med en självbiografi, en ny dokumentärfilm och en omfattande turné summerar hon mer än fyra decennier i offentligheten.
– Musiken har nog betytt mer för mig genom åren än vad jag själv har reflekterat över, säger Carola.

På sin 60-årsdag i september gav hon ut den första delen av sin självbiografi Jag är Carola (Forum), skriven tillsammans med journalisten Desirée Stattin Drakenberg. I boken berättar hon sin egen historia om människan bakom artisten – om uppväxten, männen som ville styra hennes karriär, kärleken hon fann och miste.

Under höstens turné står berättelserna ur hennes liv i centrum.
– Jag vill dela tankar och ord från min bok, men också stanna upp för den här stunden med publiken, förklarar hon.

Även den bioaktuella dokumentärfilmen Carola! blickar tillbaka på hennes liv. Filmen är regisserad av My Sandström, som har följt Carola under tre år. Här har tron också en tydlig plats. I filmen lyfts Carolas tro fram som en trygghet som hjälpt henne att resa sig efter svåra perioder. Och tron som följt Carola genom hela livet har varit en synlig del av hennes offentliga identitet.

När hon exempelvis i somras sjöng lovsången Goodness of God under Allsång på Skansen väckte framträdandet stor uppmärksamhet, inte minst i den kyrkliga världen. Många i kyrkans värld gladdes också över att Pernilla Wahlgren i programmet stämde in i den amerikanska lovsången som fått stor spridning över världen bland annat genom gospelstjärnan CeCe Winans.

Vad är din relation till musiken?
– Jag är uppvuxen i ett hem där vi lyssnade på Elvis och buggade i köket. Min första skiva var en Glenn Miller-platta. Det fanns en harmoni där, vackra arrangemang och en vacker ton. Men jag kan också verkligen uppskatta kraften i en bra poplåt. Natalie Imbruglias Torn, till exempel. Den är uppslitande, men den är ärlig och är vad den är. Det kan också vara befriande. När jag hör en riktigt bra låt kan jag känna: ”Det här är bra!” Då diggar jag och tänker att jag måste lyssna på mer musik. Musiken och tonen kan förlösa både glädje och liv. Ibland kan jag leva på en enda sång i en hel månad.

Hon beskriver också hur musiken fick en ny dimension när hon blev troende.
– När jag kom till Jesus och började sjunga gospel lärde jag känna något annat i musiken. Den där känslan när den helige Ande gör någonting, när hjärtat slår lite extra och en ton, ett ord och en riktning plötsligt blir stark på riktigt. Då kan man få vilken maskros som helst att blomma. Då kommer liv. Det som fascinerar mig med lovsång är att den flyttar blicken från oss själva till Gud och gör oss till möjlighetsmakare. Guds Ande kan bryta igenom och fylla på med något som vi inte kan åstadkomma själva. Och det spelar egentligen ingen roll vilken musikalisk form det har. Det kan vara en psalm som Blott en dag, en gammal Segertoner-sång eller något mer uppdaterat i en Coldplay-variant. Det viktiga är anden bakom orden och tonen, säger Carola.

Vad har du för relation till dina älskade gamla hits?
– För mig är det viktigt att blåsa nytt liv i mina egna låtar. Det ser jag verkligen fram emot att göra nu. Jag vill ha arrangemang och musiker som spelar med hunger och med känslan av att det här är jättekul – som om det vore första gången. Jag vill inte att mina gamla hits ska kännas som en gammal, trång kavaj som man tar på sig. Tvärtom gäller det att hitta en ny och skön känsla i arrangemang, anslaget och attityden. Det gäller även en låt som Främling.

Carola förklarar att det fascinerande med musiken är att den är oändlig och ålderslös.
– Man blir nästan ung av musiken. Gud har skapat musiken och för mig finns också den där kampen mellan köttet och Anden, mellan det onda och det goda, både inom oss och i världen. Jag tror att vi vinner det långa loppet genom att söka oss till Anden och Andens frukter.

I november kommer Carola till Hedvig Eleonora kyrka för att ge två konserter.
– Jag har alltid älskat Hedvig Eleonora kyrka. Den stora rymden och känslan av helighet i kyrkorummet. Även bibelorden i taket och kupolen. Allt i själva kyrksalen tycker jag är väldigt vackert och inbjudande. Himmel möter jorden, himmel möter människan, människan möter Gud, säger hon inför höstens konserter i församlingens 1700-talskyrka.

Relationen till Hedvig Eleonora kyrka sträcker sig långt tillbaka. Ett av Carolas första minnen från kyrkan är från tiden innan hela Sverige visste vem hon var. Tvärtom syntes hon inte riktigt i kyrkan.
– Mitt första minne från Hedvig Eleonora kyrka är när jag sjöng i ett luciaprogram i tv med sånggruppen Tre tjejer, säger Carola.

Redan i Adolf Fredriks musikklasser bildade Carola den gruppen tillsammans med skolkamraterna Margareta Bengtson, senare medlem i The Real Group, och Anneli Berg. På repertoaren stod evergreens och operaklassiker – Margareta sjöng melodin medan Carola tog över- eller understämman.
– Vi tyckte att det var jättespännande att få sjunga luciasånger där i Hedvig Eleonora kyrka på morgonkvisten. Vi var väl där vid klockan fyra och var svimfärdiga när det väl var dags, berättar Carola.

Den blivande stjärnan var dessutom inte särskilt lätt att få syn på i tv-rutan.
– Man såg inte mig så mycket, för jag hade ett mikrofonstativ precis framför mig. Kameramannen försökte hitta: ”Vem är den där tredje tjejen som sjunger?”, säger Carola och skrattar.

Sedan dess har Carola återvänt till Hedvig Eleonora kyrka i många olika sammanhang. Hon har bland annat sjungit vid begravningar i kyrkan och deltagit i församlingens veckomässor.
– Jag har varit på gudstjänst i det vackra S:t Andreaskapellet i kyrkan och tycker att det är jättefint med både nattvard och lovsång. Det som är så härligt är att det är en kyrka och en levande församling mitt i stan, säger hon.

Carola har till och med ett eget uttryck för möjligheten att smita in i kyrkan mitt i storstadsvardagen.
– Här finns cityfolk som har förstått att ta sig tid att komma till kyrkan och ”mikroladda”, som jag brukar säga, alltså att ta sig tid att gå till kyrkan även andra dagar än söndagar, förklarar hon.

Carola berättar att hon också lagt märke till livet utanför själva kyrkorummet.
– Jag tycker att det har varit väldigt fint att se att det är en levande och verksam församling, med aktiviteter ute i kyrkoparken, som Hedvig Eleonora sommarcafé, och ett väldigt gediget program, säger hon.

Och kvarteren runt kyrkan är välbekanta för stjärnan även om det är av betydligt mer vardagliga skäl. Ett stenkast från kyrkan, vid Östermalmstorg, brukar Carola dyka upp när håret snabbt behöver fixas hos kändisfrisören Bobby Oduncu.
– De på biluthyrningsföretaget Hertz har varit så gulliga när jag sladdat in snabbt inför olika events och Bobby har tagit hand om mitt hår. Då har jag fått stå där med bilen hos dem på Hertz, säger Carola och skrattar.

För henne blir även det en bild av hur människor och verksamheter mitt i staden kan haka i varandra.
– Jag tycker att det är mysigt när vi samarbetar i samhället, när vi kan sy ihop det tillsammans, säger hon.

Den 14 november återvänder hon alltså till Hedvig Eleonora kyrka med konserten Jag är Carola – en musikalisk livsberättelse. Tillsammans med pianisten Will Oaks kommer Carola att ge över 30 konserter i Sverige, Norge, Finland, Island och Färöarna. Debutboken står i centrum för turnén.

Carola berättar att hon tillsammans med Will Oaks vill skapa en nära och avskalad konsert där berättelser ur livet möter musiken som följt henne genom åren.
– Det blir fint att få komma nära lyssnaren tillsammans med endast ett instrument. Will och jag flödar på ett härligt sätt tillsammans i en spännande musikalisk odyssé. Det blir levande och berättande, en musikalisk palett från min barndom, när jag växte upp med Alice Babs, till när jag slog igenom med pop och gospel, säger hon.

Carola förklarar att kyrkorummets rymd blir en del av konserten. För henne handlar det ju aldrig om att bara framföra sånger, utan om att låta musiken få längre.
– Tanken är att tonerna ska få nudda hjärtat och själen. Det är viktigt för mig. Ju äldre man blir, desto mer vill man kunna landa i känslan som talar högre än orden, säger hon.

Men Carola återkommer samtidigt till just ordet, alltså Ordet med stort O – Bibeln som Guds Ord. Hon talar om ”Det levande Ordet” och hänvisar till inledningen av Johannesevangeliet i Bibeln.
– Ord är också väldigt viktiga, alltså det levande Ordet. ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud”, står det ju i Bibeln, säger Carola.

I konserten vill hon röra sig mellan det stora och det nära – från tacksamheten över livet till sorgen och döden. Carola berättar att allt bär en tro om att livet sträcker sig längre än det vi kan se här och nu.
– Jag vill att vi ska få landa i nuet men på en plats som är tidlös, säger hon.

Att stå på scen är för Carola också starkt förknippat med att ge något vidare. När hon beskriver sitt arbete på scenen närmar hon sig ett annat ord: tjänst. Att stå i Guds tjänst.
– När jag kommer är jag uppvärmd, jag är laddad och är här och nu. Jag fungerar bra av att ge vidare. När jag väl sätter på mig arbetsmanteln, eller kalla det tjänst, och går in i den tjänsten, då är jag väldigt uthållig. Sedan stänger jag av och går och lägger mig, säger hon.

Hur ser du på din gudskallelse?
– Gud kallade mig redan när jag var tonåring och jag sa ja. Den kallelsen kan ingen annan ta ifrån mig. Den enda som kan säga nej till den är jag själv. Gud ger oss kraft till det han har kallat oss till. Vi behöver bara våga gå och låta oss användas av Gud. Ju fler härliga artister som låter sina gåvor flöda, desto bättre. Jag känner ingen rivalitet i det. Kan Gud använda min röst, mitt hjärta och framför allt min villighet, då fortsätter jag så länge han bekräftar det med sin närvaro och kärlek.

När biljetterna till konserten i Hedvig Eleonora kyrka släpptes i slutet av sommaren var efterfrågan stor. Den första konserten sålde slut på bara en timme och därför blir det ytterligare en konsert samma dag.
– Det var fantastiskt kul att det var en sådan stor efterfrågan på biljetter. Jag har jättestora förväntningar på konserten i Hedvig Eleonora kyrka, säger Carola.

På ett sätt sluts en cirkel. Flickan som sjöng luciasånger medan kameramannen försökte hitta henne bakom mikrofonstativet återvänder nu som 60-åring, med en musikalisk berättelse om ett liv som kom att utspela sig inför hela svenska folket.

ERIK LUNDSTRÖM
erik.m.lundstrom@svenskakyrkan.se