Mässan leddes av biskop Andreas Holmberg som i sitt tal utgick från Petrusbrevet och bilden av människor som levande stenar i ett andligt husbygge.
– Det är vi människor som är kyrkan. Du är en levande sten i ett andligt husbygge! Vi är alla en del av kyrkan. Nu fogas levande stenar från två församlingar samman och bildar en gemensam församling – ett gemensamt andligt husbygge – där förhoppningsvis ännu fler människor ska känna sig hemma, hitta till gudstjänst och bön, till tro och fördjupning, till gemenskap och sammanhang, sa biskopen.
Han pekade även på ordet växtkraft som varit viktigt i sammaläggningsprocessen.
– Genom att bli en församling skapar ni goda förutsättningar för växtkraft. Just ordet ”växtkraft” är ett viktigt ord i den utredning som låg till grund för vårt beslut i stiftsstyrelsen att lägga samman era församlingar. Växtkraft, skriver ni, ”handlar om att genom att komplettera varandra möjliggöra att sprida evangeliet till fler människor”. Och några av de områden med ökad växtkraft ni nämner är diakoni, ungdomsverksamhet, ideellt engagemang och kommunikation. Jag vill lägga till gudstjänst till listan – inte minst i Olaus Petrikyrkan, sa biskopen som lyfte församlingens grundläggande uppgift som enligt kyrkoordningen är att fira gudstjänst, att undervisa, att utöva diakoni och mission.
– Poängen med det Hedvig Eleonora och Oscars församling gör och är, syftet med alltihop är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro; att kristna gemenskaper skapas och fördjupas, att Guds rike ska utbredas och skapelsen återupprättas, sa biskop Andreas Holmberg.
Kyrkoherde Sven Milltoft predikade utifrån de österländska stjärntydarnas gåvor till Jesus guld, rökelse och myrra som medskick till församlingens blivande församlingsinstruktionsarbete.
– Ja, kanske kan gåvorna får bli något av vår stjärna som vi får följa i den nya församlingen, för att Guds härlighet skall uppenbaras i Kristus eller att Guds epifania skall ske här på Östermalm, predikade Sven Milltoft som gav medskick utifrån gåvorna.
– Det är ett medskick till var och en av oss och våra liv genom att inskärpa att allt som glimmar inte är guld och utan bönens liv blir vi omänskliga men genom död till liv förenas vi med honom som har delat allt med oss och som kallar oss att dela allt med honom.
Guldet handlar enligt Sven Milltoft om att den kung eller messias som ovillkorligen ska vara centrum i församlingen alltid kommer eller möter oss bortom våra bilder, föreställningar och ord.
– Ett barn som kanske stör och skriker men som också representerar vårt inre barn som heller inte sällan stör och skriker, även om vi försöker tränga bort och tysta ner det. Sviker eller förlorar vi det perspektivet eller förhållningssättet blir ovillkorligen guldet till sand och vi går vilse i vårt eget sökande och våra egna ord, dogmer och föreställningar, predikade Sven Milltoft.
Medskicket för rökelsen från kyrkoherden var att slå vakt kring att församlingen skall vara och förbli ett bönens hus och inte ett rövarnäste.
– Det handlar kanske om att rensa ut ränkspel, baktaleri, kotterier och polarisering i vårt eget sammanhang, sa Sven Milltoft.
Medskicket för myrran handlade om att slå följe med honom inte bara i ord utan också i handling.
– Imitatio Christi som det heter på latin, betyder att efterlikna eller att faktiskt imitera Kristi liv. Inte i första hand genom yttre detaljer och åthävor utan genom en inre förvandling som får yttre konsekvenser eller Andens frukter som ödmjukhet, självutgivelse, tålamod, trofasthet, godhet och barmhärtighet eller med ett ord: kärlek, slog Sven Milltoft fast.
Efter gudstjänsten fortsatte firandet med kyrkkaffe och tårta, där många stannade kvar för gemenskap, samtal och glädje över den nya församlingens början.
Musiken framfördes av Hedvig Eleonora kammarkör och Chorus Reginae, ackompanjerade av brasskvinett under ledning av Pär Fridberg, med Ulf Norberg vid orgeln. I festhögmässan medverkande också församlingens diakoner och präster.