Firandet inleds med festgudstjänst klockan 11.00 i Djurgårdskyrkan. Efter gudstjänsten följer ett program med tipspromenad i trädgården, gemensam lunch och en kort konsert med violinisten och vänföreningsmedlemmen Mats Liljefors tillsammans med sin pianist.
– Vi vill fortsätta att vara en öppen, varm och enkel mötesplats. Vi hoppas också att fler djurgårdsbor hittar hit, säger Birgitta Fristedt Odelberg, avgående ordförande för Djurgårdskyrkans Vänner.
Vi möts i Djurgårdskyrkans vackra, gröna trädgård. Det stora trädet står i full blom med vackra vita blommor.
– Jag kommer ihåg när det där trädet planterades, säger Birgitta Fristedt Odelberg när vi möter henne tillsammans med föreningens tillträdande ordförande Michael Sanz.
Birgitta Fristedt Odelberg säger att det är fantastiskt att människor också reser långt till Djurgårdskyrkan för söndagens församlingsgemenskap.
– Ett ledord för mig har varit “vänskapens sakrament”, som jag hörde en biskop säga vid en diakonvigning, och det fastnade i mig. Tanken att vi här ska vårda och hylla vänskapen – det är egentligen kärnan i Djurgårdskyrkans Vänner.
Hon förklarar att det i praktiken handlar om att människor exempelvis blir sedda.
– Om man inte blir sedd så slocknar man. Här finns många som lever ensamma, och när man hälsar och säger “Hur har du haft det?” så händer något. Man får en respons, en värme. Det är väldigt vänligt här, säger hon.
Första gången Birgitta Fristedt Odelberg kom till Djurgårdskyrkan var på en skolavslutning med sina barn.
– Jag minns att jag slogs av att hela skolan fick plats här, trots att det var en så liten och nära kyrka. När jag sedan läste teologi på Ersta träffade jag en kyrkvärd som lockade hit mig, och jag blev så småningom själv kyrkvärd, berättar hon.
Hur har föreningen förändrats under de här åren?
– Vi har vuxit. Förr var vi omkring 200 medlemmar, nu är vi ungefär 400 och har ett väldigt aktivt utbud.
Vad är det som gör platsen speciell?
– Enkelheten. Kyrkan är nästan som ett vardagsrum. Det gäller både rummet och liturgin. Man behöver aldrig känna sig liten här, som man kan göra i en stor katedral.
Tillträdande ordförande Michael Sanz kom till Djurgårdskyrkan i början av 2000-talet. Det var när hans mamma dog som han kom i kontakt med kyrkan.
– Jag ville ordna en minnesgudstjänst i Stockholm. Jag tog kontakt med en präst här och fick hjälp. När jag frågade vad det kostade fick jag svaret: “Ingenting – om du blir medlem i Djurgårdskyrkans Vänner.” Då blev jag medlem direkt, säger han och skrattar.
Michael Sanz har tidigare varit aktiv i styrelsen, också som ordförande.
– Jag ser mig som en förvaltare. Det var så de beskrev mig när jag var med tidigare, och det är nog så jag kommer att fortsätta, säger han.
Den tillträdande ordföranden Michael Sanz, som också har varit kyrkvärd, säger att enkelheten i Djurgårdskyrkan är viktig för honom.
– Den är avgörande. Det finns något lågmält här som gör att människor känner sig hemma, säger han.
Michael Sanz uppskattar också platsen där Djurgårdskyrkan ligger.
– Den är speciell. Kyrkan ligger mitt i livet, till och med mitt i nöjeslivet, med spårvagnar och Gröna Lund precis intill. Det är liv och rörelse runt omkring, och det ger platsen en extra dimension, säger han.
Den som önskar delta i lunchen den 10 maj efter gudstjänsten anmäler sig till hedvigeleonoraoscars.forsamling@svenskakyrkan.se.
ERIK LUNDSTRÖM
erik.m.lundstrom@svenskakyrkan.se