Konstnären Bella Rune arbetar främst med skulptur och installationer. Hon beskriver det som en ynnest att vara i Hedvig Eleonora kyrka med sin nya utställning Allt kött är hö.
- Hedvig Eleonoras arkitektur och kontrasten när man stiger in från gatan påverkar sinnet och skapar en sfär där tiden lösgör sig och skapar andra relationer mellan nu och då. Andra minnen träder fram. Jag tycker mycket om hur ljuset silas och får en nästan fysisk form. Själv tycker jag mycket om att möta samtidskonst i olika miljöer och kyrkorummet har ju en lång tradition av konst så det är en ynnest att få vara i dialog med denna plats där det finns så fin tradition av hantverk och konst, säger hon.
Namnet på utställningen känner nog många igen från frasen i psalmen En vänlig grönskas rika dräkt, som i sig är hämtad från orden i Jesajas bok kapitel 40 i bibeln, där människans liv jämförs med gräs och blommor som vissnar.
Allt kött är hö är ju en bibeltext om förgänglighet. Hur är din egen relation till förgängligheten som livsvillkor?
- Det är ju en textrad som jag som barn uppväxt i Sverige tidigt mött och funderat över. Kanske är det min Memento Mori som påminner om min förgänglighet och det smärtsamma och vackra i att inte leva för evigt. Jag gräver i förgängliga material och intresserar mig för hur samtida arkeologer ruckar på historieskrivning genom att titta på det som inte finns, det som förmultnat, och försöker skönja de aktiviteter och människor kopplade till dessa saker vilka utgör ca 85% av allt som människan tillverkat.
Utställningen består av en serie skulpturer i dialog med Hedvig Eleonora kyrkorum.
I sina verk använder Bella Rune textil i ett sammanflätade system. Ofta är trådar en viktig del i verken. Genom materialen skapar hon stora verk som förändrar hur man upplever rummet omkring sig.
Hur ser du på trådens betydelse i ditt skapande och i historien?
- I min textila foliehattsvärld är skriftspråket och textila formuleringars utveckling helt förbundna, ett sätt att läsa, men också skriva världen. Ett barn svarade mig när jag påstod att det är den bästa uppfinningen att det inte alls är en uppfinning. Vad är det då? Det är som att andas. Kanske är det i strumpbyxans reva eller tröjans hål som tråden först ger sig till känna. Den minsta beståndsdelen i så mycket som människan skapat och kanske den mest revolutionerande uppfinningen och en teknologi som ser likadan ut nu som när tidiga människor (och Neandertalare?) tvinnade fibrer från djur och växter. Tråden går också att återanvända, mina skulpturer blir ett förslag på hur tråden kan formuleras, men går att ta isär och stickas eller vävas till något annat.
I Bella Runes konst finns ibland också inslag av performance. Hon vill att konsten ska skapa nya möten och relationer mellan människor och mellan olika uttryck, till exempel mellan digitala och fysiska världar eller mellan samtida kultur och konsthistoria.
Vernissagen sker kl 18.00 och följs av ett samtal mellan konstnären Bella Rune och kyrkoherde Sven Milltoft kl 18.30 med fri entré.
Utställningen pågår till och med den 19 april 2026 och möjliggörs genom bidrag från Kultur: Region Stockholm. Fri entré.
ERIK LUNDSTRÖM
erik.m.lundstrom@svenskakyrkan.se