Helgmålsbönen är en månghundraårig tradition med rötter i 1400-talet. Den markerar övergången från arbete till vila – en stund av stillhet och eftertanke när veckan går mot sitt slut. Förr var det församlingens klockare som ringde in helgen, och ljudet av klockorna påminde om att arbetet lades åt sidan.
Bakgrunden finns i Bibelns skapelseberättelse, där Gud vilar på den sjunde dagen. Helgsmålet blev därför ett sätt att leva i den rytmen: sex dagar för arbete, en dag för vila. Seden att ringa in helgsmål stod stark fram till 1700-talet, avtog något under 1800-talet, men fick ny kraft under 1920-talet. Från 1930-talet började församlingar mer regelbundet fira helgmålsbön på lördagar – en stilla tröskel mellan vardag och helg.