Gå in i kyrkan här.
HÄSSELBY VILLASTADS KYRKA OCH FÖRSAMLINGSHUS
På Mikaelidagen den 1 oktober 1939 invigdes den efterlängtade kyrkan i Hässelby Villastad av ärkebiskopen Erling Eidem. Stockholm tillhörde vid denna tid Uppsala stift.
När man från Riddersviksvägen går uppför kyrkbacken fångas blicken omedelbart av de båda kyrkklockorna, som hänger fritt mot himmelen. De är monterade över varandra i en klockbock av stål, vilken är överklädd med tegel. Denna "klockstapel", vars nedre del inramar entrén, avslutas upptill av ett så kallat sadeltak, på vilket ett enkelt kors av järn är placerat.
Med denna sin lätta och luftiga södra fasad ger kyrkobyggnaden redan från början ett ljust och ungdomligt intryck. Detta stämmer väl med inskriptionen på den övre, mindre klockan: "I ljuset jag ringer och kallar till ljuset."
Hässelby Villastads kyrka är alltigenom en ljus kyrka, men saknar för den skull inte resning och kraft. Entréportarna av massiv ek är klädda med kopparplåtar, konstnärligt utformade av skulptören Ivar Johnsson. På den vänstra porten står en gestalt föreställande profeten Jesaja skådande ut i fjärran.
En inskription är hämtad från Jesajaboken 9:2: "Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus." Ovanför och bortom Jesaja finns en mindre figur, som återger Mose med budorden stentavlor. På den högra porten ses aposteln Paulus samt de ur 1 Korintierbrevet 1:24 hämtade kristet centrala orden: "Kristus Jesus, den korsfäste, är Guds kraft och Guds visdom." Ovanför Paulusgestalten ett litet krucifix.
Fantastiskt ljus
Kyrkorummet är inte stort men har ändå rymd. Det ljusa, kraftfulla intrycket består i hela interiören med alla dess detaljer. Detta kan till stor del förklaras av färgsättningen och ljusintaget genom stora fönster med vanligt ofärgat glas såväl koret som i kyrkans bakre del. Med altaret i fonden, predikstolen till vänster och dopfunten till höger i koret bildar kyrkans tre stödjepunkter för kristen tro ett samlat och väl avvägt blickfång i kyrkorummet.
Det höga välvda taket - som är hållet i en ljusgrå färgton - och de vitputsade väggarna medverkar till att kyrkan kan upplevas större än den egentliger är.
Antalet sittplater i de ljusgrå bänkarna är 150, vilket vid byggnationen ansågs vara väl tilltaget för en köping, som vid inkorporationen med Stockholm - tio år efter kyrkans invigning - hade ca 2400 invånare.
Kristus predikar
Att kyrkan vill vara en Kristuspredikan är tydligt. Hans gestalt återkommer på flera ställen. En dominerande kalkmålning av professor Olle Hjortzberg på korets fondvägg illustrerar hur Kristus predikar för människor i skilda tiders klädedräkt med Bergspredikans ord om ”fåglarna under himmelen och liljorna på marken.”
På altaret står den korsfästa Kristusgestalten utförd av professor Carl Eldh i silver på mörk ebenholtz.
I ljusare gestalt har Olle Hjortzberg återgett Kristus i helfigur på en väggmålning till höger i koret ovanför dopfunten. Här lyfter han ett litet dopbarn mot himmelen liksom i livsglädje, näpet beundrad av en flicka i luftig sommarklänning.
Dopfunten är av röd sandsten, med dopfat och lock i silver, utförda med rik symbolik från både Gamla och Nya testamentet.
Något annorlunda framstår Kristusgestalten på predikstolens mittfält, omgiven av de fyra evangelisterna på skilda almpannåer, var och en med sin personliga framtoning. Allt i glada färger av Olle Hjortzberg.
Vapenhus
Från det så kallade vapenhuset leder en trappa upp till orgelläktaren, där sittplatser finns enbart för kyrkokören och andra tjänstgörande.
Orgel
Orgeln med 906 pipor och 16 stämmor fördelade på tre olika verk – huvudverk, bröstverk och pedalverk – är byggd av Olof Hammarberg, Göteborg, och invigdes midsommardagen 1963. Den första orgeln från 1939 ansågs vara förbrukad.
Sakristia
Från korets vänstra sida, under predikstolen, leder en dörr in till sakristian, som disponeras av tjänstgörande präster och kyrkvärdar. I sakristian finns förvaringsutrymmen för de kyrkliga textilierna, kyrksilvret, mässböckerna m m.
Den ursprungliga sakristian blev med tiden för trång att även tjänstgöra som samlingsplats inför dop, vigslar och andra förrättningar. År 1966 gjordes därför en tillbyggnad innehållande ett samlingsrum och ett toalettrum.
Inventarier
Textilier och kyrksilver är till större delen direkta gåvor eller inköpta för olika gåvomedel. Uppsättningen av antipendier, predikstolskläden och kalkkläden i kyrkoårets olika färger är komplett. Likaså skrudar i form av mässhakar, röcklin, albor med halslin och gördlar samt stolor. År 1984 mottog kyrkan även en korkåpa i gåva. Textilierna är utförda av AB Licium.
Nattvardskärlen
Vinkannan, kalken, oblatasken och patén samt dopkannan är av silver och utförda av silversmeden Arnold Karlström som även utfört dopfuntens fat med tillhörande lock.
Kyrklig skrud
Bland övriga inventarier må nämnas en flossamatta, komponerad av textilkonstnärinnan Sofia Widén och placerad i koret, en heltäckande matta i kyrkans mittgång samt sittdynor i bänkarna. Brudkrona i guld med omfattande biblisk symbolik samt prydd med pärlor och ädelstenar är utförd av guldsmedsfirman C G Hallberg.
HISTORISK TILLBAKABLICK
Hässelby köping var i böran av 1900-talet ett utpräglat villasamhälle, uppblandat med ett stort antal större och mindre handelsträdgårdar. Det var därför fullt naturligt att trädgårdsmästarna satte sin prägel på samhället. Deras strävan var bl a att få en egen kyrka centralt placerad i hemorten. För ändamålet bildades år 1919 Hässelby kyrkobyggnadsförening. Det dröjde dock ända till senare delen av 1930-talet innan planerna på en egen kyrka kunde förverkligas.
Under åren 1925-1936 hade förslag från ett flertal arkitekter förkastats – huvudsakligen av kostnadsskäl – tills man 1936 antog ett av arkitekten Folke Hjortzberg framlagt förslag. Detta var en bearbetning av ett förberedande förslag utarbetat av professor L I Wahlman. För den konstnärliga delen av interiören svarade professor Olle Hjortzberg.
Det dröjde ännu något år innan grundstenen kunde läggas. Till byggmästare antogs Olle Engkvist. På Mikaelidagen den 1 oktober 1939 invigdes den efterlängtade kyrkan i Hässelby Villastad av ärkebiskopen Erling Eidem. Stockholm tillhörde vid denna tid Uppsala stift.