En massa olika tända ljus nedstoppade i en ljusbärare med sand.
Foto: Nadine Minner /Ikon

Sorgen kan vara både ljus och mörk

Allhelgonahelgen kommer oss till mötes när hösten och vinterhalvåret höljer våra landskap i ett allt tyngre mörker. I år när krig pågår i Europa, och vår säkerhet är mer hotad än den varit sedan andra världskriget, kan mörkret kännas än mer påtagligt. För många påminner denna helg dessutom om nära och kära som gått bort. En påminnelse som också den kan innebära ett smärtsamt mörker, särskilt för oss som helt nyligen förlorat en anhörig.

I sorgen är det lätt att tumla runt i en mix av känslor. Saknaden och tomheten kanske blandas med besvikelse, ilska, dåligt samvete. Det här är känslor och tankar som är naturliga i ett sorgearbete men som kan upplevas som förbjudna och som vi därför sällan törs dela med varandra.

Sorgen är en fortsättning på den relation vi delat med den som lämnat oss och sorgen är lika djup och komplicerad som relationen varit. På samma sätt som sorgen kan vara en fortsättning på den kärlek och tacksamhet vi känt, så kan den med överraskande styrka också släppa loss de negativa känslor som funnits i en relation. Alla dessa känslor har vi rätt att känna. Vi behöver känna dem om vi ska orka vandra vidare på sorgens väg.

Mitt i de känslostormar som oro och sorg för med sig, får vi tända hoppets och tröstens ljus. Det kan fortsätta vara mörker omkring oss, det är tillåter att känna det vi känner, men ljuset visar att mörkret inte är kompakt.

Biskop Eva Nordung Byström

Allt detta får vi ta med oss när vi tänder våra ljus på kyrkogården under allhelgona, eller om vi tänder dem hemma. Mitt i de känslostormar som oro och sorg för med sig, får vi tända hoppets och tröstens ljus. Det kan fortsätta vara mörker omkring oss, det är tillåter att känna det vi känner, men ljuset visar att mörkret inte är kompakt. Och om det inte var mörkt omkring oss skulle vi inte kunna se ljuset. Både mörker och ljus är viktiga inslag på vår sorgevandring.

Samtidigt menar jag att ljuset har mer att visa. Jag tror att ljuset är starkare än mörkret, att verkligheten är större än det vi kan se och förstå. Att godhet, kärlek och liv trots allt är större än ondska, hat och död. Jag önskar och ber att du som läser det här också ska våga tro på att mörkret aldrig kommer att ta över. Låt oss därför i trotsigt tro tända våra ljus i sorgens och orons mörker, i novembertidens mörker. Låt oss hålla hoppets låga brinnande.

Eva Nordung-Byström,
biskop i Svenska kyrkan, Härnösands stift