– Sommaren 1970 tog Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) initiativ till en sommargudstjänst på platsen där det gamla kapellet funnits. Det ledde till årliga sommargudstjänster med EFS, pastoratet och Härnösands stifts sommarkyrkogrupper, säger Nils Parkman.
Det ena ledde till det andra och en klockstapel ställdes upp 1971. Då väcktes även tanken om att bygga ett nytt kapell på den gamla kapellplatsen.
– Länsstyrelsen ville tona ner kapellprägeln genom att se byggnaden som en mer allmännyttig samlingslokal och strök därför det fönster i korväggen som jag velat se i likhet med flertalet andra kapell. Trots länsarkitektens mer neutrala syn var byggnadskommittén väl snabb med det stora korset på korväggen som ger kapellet genuin ångermanländsk bönhuskaraktär. På sitt sätt en lokal ersättning för att Ådals bönhus samma tid måst avlysas i och med EFS-föreningens upphörande. Dess kvarvarande medlemmars engagemang för kapellet var dock beundransvärt, säger Nils Parkman.
Nils Parkman har arbetat i Härnösands stift i 38 år och gick i pension 1992, så när kapellet invigdes 9 juli 1978 fanns han med på plats.
– Det invigdes med orden ur Psaltaren 55: Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder. Kapellaget har fortfarande livlig sommarverksamhet med sång och musik utöver kapellhelgen.
Maria Eddebo Persson
2021-09-24