Foto: Clement Mc Kay

Ljuset lyser i mörkret

BISKOPENS BETRAKTELSE | Allhelgona har blivit den största kyrkogångshelgen i vårt land. Redan under veckan har ljusen börjat tändas på kyrkogårdarna och snart brinner de på nästan alla gravar. I kyrkorna tänds på lördag- eller söndagskväll ett ljus för varje församlingsbo som dött sedan förra allhelgonahelgen.

Vi tänder våra ljus. Ljusen som trotsar mörkret, som visar på hoppet, som bär vår förtvivlan och leder oss vidare på vägen, vägen genom sorgen. För sorgen är en vandring genom mörka landskap. En vandring med packning av saknad, förtvivlan och smärta, ibland så tung att vi bara vill sätta oss ner och ge upp.

Men framåt måste vi gå, framåt på sorgens mörka stig. Endast så kan vi lätta vår börda. Långsamt och varligt ger vi då bitterheten möjlighet att släppa det grepp som hotar att kväva. Därför – för att orkar gå vidare – tänder vi med ett slags trotsigt hopp våra ljus. Någonstans inom oss vet vi, att de kära som lämnat oss ville att vi skulle göra så. Inte bli kvar i en ändlös förtvivlan utan ta vara på det liv vi har och leva för dem som finns kvar.

Att ta vara på livet och älska de människor vi har i vår närhet, det är så vi hedrar dem som lämnat oss. Det är så den kärlek vi känt för dem kan leva vidare. Stannar vi i bitterhet och uppgivenhet förstör vi livet både för oss själva och för dem som står oss nära. De döda önskade inte det. Istället kan vi vara rädda om det viktigaste vi har, det enda som till sist betyder något: livet och våra relationer.

Så vi fortsätter att tända ljus. Vi tänder det på graven, vi tänder det i kyrkorna, vi tänder det på köksbordet och vi tänder det för oss själva i vårt inre.

Ljuset vi tänder påminner oss om att vi inte får ge upp. Det påminner om att kärleken inte dör och om att vi ska vara rädda om det vi har. Det är ett ljus för de godas kamp i tillvaron, för kärlekens kraft, för hoppet om att den evighet vi vill tro på finns vid vår sida, omsluter och bär oss vare sig vi lever eller dör.

 ”Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” (Joh.1:5)

 Med önskan om tröst och ljus i mörk allhelgonatid.

Eva Nordung Byström,
biskop, Härnösands stift