I vanliga fall är Härnösands domkyrka fullsatt under diakon- och prästvigningsgudstjänsten, men på grund av coronapandemin har det inte varit möjligt att samla så många människor. Gudstjänsten blev i ett mindre format med ett fåtal inbjudna på plats i domkyrkan.
– Det är alltid en glädje att få viga nya medarbetare till vigningstjänstens särskilda ansvar i vår kyrka. Själva vigningsmässan är i sig en högtid oavsett om kyrkan är fullsatt eller inte och jag är så tacksam över att vi kunde genomföra den med respekt för 50-personersgränsen och kraven på hygien och social distans. Det blev en fin högtid, säger biskop Eva Nordung Byström.
– Jag är väldigt tacksam över att vi fått fullfölja vår utbildning och att den inte skjutits på framtiden. Även om det är en sorg att klassen inte fått träffas fysiskt det sista studieåret, säger Chatrine Ylwevåg, nyvigd diakon som kommer att arbeta i Sollefteå pastorat.
Det är en stämningsfull början på yrkeslivet de nyvigda får, men vägen dit har för de allra flesta kantats av många tankar och funderingar. Det har behövts tid för reflektion innan beslutet att bli präst eller diakon tagits.
– Tankarna på att bli präst har bubblat upp i perioder under livet, men jag har slagit bort dessa tankar under många år. Jag har alltid varit intresserad av frågor kring tro, men det har varit en lång process där jag bearbetat tankar och läst på om tro och religion. Det har lett till att jag nu har ett fundament att stå på som inte går att rucka, säger Björn Westerlund, nyvigd präst som kommer att arbeta sitt första år i Arnäs och Gideå-Trehörningsjö församlingar.
– För mig har det varit en lång vandring. Jag har funderat på att bli diakon i tio års tid, men utbildade mig först till socionom. Jag vill vara där behoven finns och som diakon tar jag hand om hela människan, säger Ann Nordin, nyvigd diakon som ska arbeta i Själevad, Mo och Björna pastorat.
– Jag har varit på väg mot detta under lång tid. Det känns gott att äntligen vara framme, säger Fredrik Nestorsson Pettersson, nyvigd diakon som ska arbeta i Sundsvalls församling.
– Under gymnasietiden växte tron fram och då började jag fundera på att bli församlingspedagog, men jag kände att det inte var riktigt rätt för mig. Sedan kom tankarna på att bli präst och jag kom in på teologprogrammet i Umeå. Då tänkte jag, jag släpper taget och ser var jag hamnar och nu känner jag verkligen att jag vill det här, säger Emilia Holmlund, nyvigd präst som ska arbeta sitt första år i Östersund.
– Jag har känt ett kall sedan jag var ung. Konfirmationen var nog startpunkten och nu känner jag att jag levt tillräckligt länge för att bli präst. Till sist fick jag putten i rätt riktning, säger Per Eriksson, nyvigd präst som ska arbeta sitt första år i Indalens pastorat.
– Jag kan säga ett exakt tillfälle när jag bestämde mig för att bli diakon. Det var när jag gick på en präst- och diakonvigningsgudstjänst år 2004. Jag sa till min väninna som satt bredvid mig att, där ska jag stå en dag. Jag var rätt ung då och hade precis börjat arbeta som församlingspedagog, så tankarna kring att bli diakon fick vila ett tag, men de har funnits med i bakgrunden hela tiden, säger Chatrin Ylwevåg.
Glädje och värme präglade diakon-och prästvigningsmässan i Härnösands domkyrka. De sex vigningskandidaterna stod där, sannolikt lite pirriga och nervösa, men till synes lugna och tagna av stundens allvar när biskop Eva Nordung Byström gav dem uppdraget att arbeta i kyrkan. För att göra det så smittsäkert som möjligt delade hon upp dem i präster och diakoner och talade till grupperna var för sig.
– Åt er, ska nu anförtros uppdraget att vara präst och diakon. Möt era medmänniskor med varsamhet och aktning. Sök Guds viljas väg tillsammans med dem och sträva efter att låta tro, lära och liv bli ett, säger Eva Nordung Byström.
Biskop Eva avslutar sin predikan under vigningsgudstjänsten med att vända sig direkt till vigningskandidaterna:
– Kära vigningskandidater! Nu väntar er ett stort uppdrag: att göra det möjligt för vilsna själar att hitta vägen hem. Att inte stå i vägen för människors sökande och att göra det möjligt för dem att själva höra hur den gode herden ropar på dem, säger biskop Eva Nordung Byström.
De nyvigda diakonerna och prästerna lämnade domkyrkan tillsammans med biskopen, äldre kollegor och domprost Kent Nordin i en vacker procession. Från och med nu börjar jobbet på allvar.