– Det kan till exempel handla om att stötta efter att man varit med i ett eftersöksarbete, drunkningsolyckor, försvunna personer eller att man för första gången har hanterat vapen och börjar fundera över döden, säger Cristina Grönroos.
Till vardags jobbar hon som domkyrkokaplan i Härnösands pastorat, men 10 procent av den tiden går åt till att vara militärpastor i försvarsmakten. Det innebär att hon har själavård med både civila medarbetare och rekryter, men är också ett stöd för den militära ledningen i etiska och moraliska dilemman. Hon är även med militärerna i fält och bär vapen och militäruniform.
Varför behöver du som präst bära vapen?
– Jag måste kunna försvara mig själv och inte bli en belastning för kompaniet om det skulle vara i skarpt läge. Alla militärpräster genomgår träning för hur man får använda vapnet och det är till för självförsvar eller för att skydda tredje part, andra som inte kan skydda själva.
En annan viktig del av hennes tjänst som militärpastor är att hålla i korum, en kort militär gudstjänst, ofta förrättad i fält.
– När verkligheten kryper på, behövs dessa gudstjänster. Man söker något bortom sig själv. Det är otroligt gripande att vara med på dem.
Cristina har inte bara jobbat som militärpastor i Sverige. Hon har gjort utlandstjänst i Kosovo under 2003. Då arbetade hon som chefspräst på högkvarteret i Pristina. Hon hade ansvar för att samordna de 39 olika bataljonspastorerna som fanns i området. Alla pastorer hade olika nationalitet och olika kristna trosinriktningar. Hon var första och hittills enda kvinnliga chefsprästen på ett Nato-högkvarter.
–Det gav mig en blick i hur världen ser ut och att kön, etnicitet och ibland till och med religion är underordnat, när det gäller att verka för det goda i en och hård och oberäknelig värld.
Cristina var också etisk rådgivare åt överbefälhavaren i Kosovo. Överbefälhavaren hade ansvar för 42 000 soldater.
– Naturligtvis det var en grannlaga uppgift att stötta honom i svåra beslut.
Just nu pågår ett arbete med att rusta upp försvaret. Det senaste året har den militära verksamheten ökat och då har även intresset för att samarbeta med Svenska kyrkan blivit större.
– Hotbilden är mer mångfacetterad än för 20 år sedan, terrorhot till exempel. För första gången sedan 1990-talet har vi rekryter här i Härnösand och jag upplever att försvaret vill arbeta med Svenska kyrkan än mer. Mina tio procent räcker inte till och det är ju roligt, säger Cristina Grönroos
I Sverige letar fältprästernas historia sig tillbaka ända till 1500-talet, Gustav Vasas tid och det dåvarande Sjöförsvaret, men det var egentligen inte förrän på 1960-talet som själavårdspersonalen kom att ingå i - vad som i dag heter - Högkvarteret. Det beslöts då att varje försvarsgren, så som armén eller marinen, skulle innefatta en militärpastor från Svenska kyrkan. I Härnösands stift finns fyra stycken präster som arbetar som militärpastorer eller fältpräster.
Maria Eddebo Persson
2018-10-16