Boteå kyrka

Den medeltida kyrkan har en komplicerad byggnadshistoria med en från början romansk utformning, ett mindre långhus med ett smalare kor i öster.

I klockstapeln från 1788 hänger två mycket gamla klockor. Storklockan göts första gången år 1429 och blev omgjuten år 1635. Den är bland annat dekorerad med porträtt av Gustav II Adolf. Lillklockan göts år 1670 av Johan Meyer i Stockholm.

Inredningen är i huvudsak från 1700- och 1800-talen. Ett undantag utgör kapellets senmedeltida dopfunt. Den är troligen tillverkad under 1400-talets andra hälft eller 1500-talets början. Materialet är uppländsk kalksten så kallad Singömarmor. Inskriptionen lyder i översättning från latin: ” Ty hos Dig är livets källa och i Ditt ljus ser vi ljus.”

Omkring åren 1501-1502 utvidgades koret till samma bredd som långhuset och kapellet förlängdes. Kyrkan utrustades därefter med fem takvalv av putsat tegel. Vapenhuset fick ett kryssvalv, medan kor, långhus och kapell försågs med stjärnvalv av olika formation. Koret, kyrkorummets centrum, utrustades med en Rasbostjärna. Långhuset fick två Vadstenastjärnor och kapellet fick en korsstjärna. När valven var slagna, dekorerades valv och väggar med kalkmålningar. De kom senare att överkalkas. Rester av målningarna finns ovanför fönstret på kapellets sydvägg.

Efter första byggnadsskedet tillfogades en halvrund utbyggnad till kyrkans kor, vilken har tolkats som en senmedeltida sakristia. Den nuvarande sakristian i norr byggdes till år 1662. Vid slutet av 1400-talet förlängdes långhuset mot väster. En kort tid därefter uppfördes på kyrkans södra sida som en enhet vapenhus och kapell, ”lillkyrkan”, med öppning mot vapenhuset. I dag är den passagen igensatt och i stället finns en öppning mot långhuset.