Under innevarande år – då Svenska kyrkan på flera sätt uppmärksammat reformationens 500-årsminne – har mängder av böcker och tidningsartiklar fördjupat kunskapen om Luther och hans betydelse för Europa och vårt land. Jag hoppas att alla vid det här laget förstått att bilden av Luther som en fördömande och tråkig moralens väktare som sitter på vår axel inte är sann. Den moral och de prestationskrav som tillskrivs Luther får helt enkelt skyllas på andra reformatorer eller väckelsepredikanter. Från Luther kommer de inte. Däremot har Martin Luther betytt oerhört mycket för uppfattningen att människan är en fri varelse och att hon därför har rätt att själv kunna skaffa sig kunskap på egen hand. Att detta gäller alla oavsett språk och kön är också en tydlig Luthersk tanke.
En annan del av Luthers tankegods är uppfattningen om varje kristen människas ansvar för sina medmänniskor, för människovärdet och för samhället. Eftersom vi är skapade är vi alla kallade till ett medansvar för våra medmänniskor. Den uppfattningen innebar att Luther inrättade fattigkassor i städerna, startade skolor för både pojkar och flickor och kämpade för social rättvisa. Så länge en sådan kamp inte bestod av våld och skövling menade han att den var rätt. Och därför är det utifrån Jesu eget budskap och Luthers lära nödvändigt för kyrkan att agera i politiska frågor.
Luther ansåg att tro och politik skulle följas åt men han hävdade också att om detta ska utföras på bästa sätt behöver man se och respektera skillnaden mellan det världsliga och det andliga. Han såg det som att Gud finns med både i kyrkan och i världen, på samma sätt som samma hjärna styr både höger och vänster hand.
Politik är engagemang och ansvar för den värld och det samhälle vi delar på denna jord. Det ligger i en luthersk kyrkas identitet och själ att ta detta engagemang och ansvar på allvar och se det som en självklar del i kallelsen att vara kyrka och leva som kristen. Detta var något jag tydligt fick erfara när jag i våras fick förmånen att vara delegat vid Lutherska världsförbundets generalkonferens i Namibia. Delegater från hela världen firade gudstjänster och hade bibelstudier men diskuterade också mänskliga rättigheter, rättvise- och jämlikhetsfrågor och det politiska läget i världens länder. Konferensen resulterade i en mängd uttalanden kring förtryck, sexuella förbrytelser, fattigdom, klimatförändringar och flyktingsituationen men också om behovet av dialog mellan religioner. Bakom uttalandet stod lutherska kyrkor runt om i världen, Svenska kyrkan likaväl som kyrkor som i våra sammanhang betraktas som mycket konservativa.
Vi i Sverige har mycket att tacka den lutherska reformationen för, inte minst läskunnigheten och rätten till den fria tanken. Reformationens tankar har lagt grunden till skolsystemet och den sociala välfärden men också till folkrörelsernas demokratiska uppbyggnad av vårt land och för synen på en människas fri- och rättigheter.
Självklart måste vi också se, erkänna och ta avstånd från Martin Luthers mörka sidor. Hans roll i bondeupprorens slutskede och det judehat han visade mot slutet av sitt liv är två exempel på handlingar och åsikter hos Luther som vi inom den svenska lutherska kyrkan tydligt tagit avstånd från, inte minst under detta jubileumsår.
Ordet reformation betyder både att gå tillbaka till källorna och att förnya. Vi firar därför inte 500-årsjubileumet av reformationen utan 500 år av reformation. Vi behöver en ständig reformation för att värna det som är mest dyrbart och mest sårbart av allt vi har på denna jord: medmänsklighet, frihet, rättvisa, kunskap och ansvar för vår värld.
Summan av Martin Luthers teser på modern svenska skulle kunna vara: Varken människan, naturen eller gudsrelationen är till salu. Ingen ska kunna profitera på detta för det är gratis. Gratis är det latinska ordet för nåd och ett kärnord i den lutherska teologin. Vi har fått våra liv, vår jord och Guds kärlek utan krav, helt gratis – av nåd. Låt oss därför med stolthet och glädje och tillsammans ta emot, vara rädda om, ta ansvar för, dela med oss av och leva i denna nåd. Det är en reformation vi sannerligen behöver, varje dag.
Biskop Eva Nordung Byström