Hur hanterar vi det: Blir rädda, handlingsförlamade och ger upp? Förnekar allvaret och lever som inget har hänt? Eller förbereder vi oss mentalt och materiellt? Det är nog väldigt olika.
Det sägs att vårt folk är fredsskadat. Till skillnad från i våra grannländer och övriga Europa vet de flesta här i Sverige inte vad det innebära att leva i krig, i ransonering, i energi- eller matbrist. Så låt oss lära oss av andra.
Något som blir väldigt tydlig i oros- och krigstider är hur de allra flesta hjälps åt att hantera situationen. Ensam är aldrig stark, vi behöver varandra. En annan iakttagelse är att många, ibland mot alla odds, i svåra tider fortsätter att upprätthålla sina traditioner, sin sång och musik och sina högtider.
Därför är också julfirandet viktigt. Då tänker jag inte på den kommersiella julen, fylld av materiellt välstånd.
Jag tänker på det julfirande som fylls av det som julen i grunden handlar om: Gud som kommer oss mänskligt nära, som föds in i vår värld och blir som en av oss, blir Gud med oss, för att vi ska förstå vad vår kristna tros kärleksbudskap handlar om på djupet.
Om Guds villkorslösa kärlek som ger oss hopp och ljus även i de mörkaste av tider.
Om kärleken till medmänniskan och respekten för allt liv.
Vi behöver Gud. Vi behöver ett hopp som bär. Vi behöver tron på något som är större än oss själva, en dimension bortom den snäva individualistiska och materiella tillvaro vi skapat oss, därför behöver vi också varandra. Detta som är kärnan i julens budskap behöver vi i år mer än på länge.
Så låt oss öppna våra hem och hjärtan för varandra och för julens budskap. Låt oss också öppna våra kyrkor, tända våra ljus, be våra böner och bäras av julens budskap.
Gud är här, Gud är med oss, ljuset lyser i mörkret och mörkret kan inte övervinna det.
Barn och stjärnor föds i mörkret
Utan skydd av våld och vapen
Mitt i mörkret bjuder livet
Oss att växa som en låga
Ljuset bär oss
Gud är nära i ett litet barn som ser oss
Ljuset bär oss
Gud är nära i ett litet barn som ser oss
Bär vi barnet i vårt hjärta
Blir vi bot för världens plåga
Gud är hos oss, ljus i natten
För att hjälpa oss att våga
(SvPs 744)
Med önskan om julens ljus och hopp,
biskop Eva Nordung-Byström