Nu är Elenor hemma igen efter en resa med många intryck och insikter.
- Under resan har jag fått förmånen att besöka de ”döda” stenarna i Jerusalem och i dess omnejd. Med döda stenar menar jag byggnader så som kyrkor, synagogor, moskéer, minnesplatser, ruiner osv, det vill säga det som inte talar till oss i ord. Men med sin historia och sina symboler förmedlar de en viktig kunskap till oss. Men framförallt har jag under resan fått träffa de levande stenarna i de olika miljöerna, dvs de människor som lever där. De som genom sina berättelser kan förmedla sina historier, sina levnadsförhållanden, sina händelser från vardagen och sina drömmar om framtiden till mig, berättar Elenor.
Vidare säger hon:
- Vi i vårt land ser det som en självklarhet att alla har rätt till utbildning, sjukvård, mänskliga rättigheter, och att kunna leva i fred sida vid sida av varandra. Men på vissa ställen i världen så är det inte en självklarhet. Där gör man allt för att omöjliggöra för människor att leva.
Elenor menar att hon i myllret av liv, traditioner, uttryck av tro, tolerans och respekt för varandra så har alla dessa möten varit fantastiska.
- Dessa möten har berikat mitt liv, gett mig en ökad historisk inblick, insikt och kunskap om mig själv och om andras situationer. I Jerusalem och dess omnejd pratar man hela tiden om att vi först och främst måste se varandra som människor, människor som vill ha möjlighet att leva i fred och frihet oavsett religion eller nationalitet.
- Alla är vi människor, vi ser bara olika ut och kan ha olika trosuppfattningar, men vi alla är människor och har samma känslor och grundläggande behov.
Generationer av människor har gått på gatorna i Jerusalem, på samma stenar som jag! Nu är jag åter hemma för att berätta min historia om dessa stenar, både om de döda stenarna och om de levande, avslutar hon.