Minnestenarna invigdes lördagen den 26 oktober av Eva Nordung Byström, biskop emerita som lyste frid över de som dött i trolldomsproceseerna under 1600-talet.
På Gamla kyrkogården namnges 11 oskyldigt avrättade personer, på kyrkogården i Säbrå namnges 18 oskyldigt avrättade personer och på kyrkogården i Stigsjö namnges 11 oskyldigt avrättade personer.
Tal vid invigningen av minnesstenar för trolldomsprocesserna i Härnösand 1674-1675
Härnösands gamla kyrkogård den 26 november 2024
Mörka tider, krig, död, sjukdom, fattigdom,
Tillvarons ondska kryper nära - var kommer den ifrån?
Hur bekämpar vi den? Vad gör vi åt allt ont?
Vad är orsaken? Vems är felet?
Ja, det är frågor vi människor i alla tider alltid ställt oss.
För någons fel måste det vara, när ont och illa sker i samhället och i världen.
Israels eller Hamas, Putin, och Trump, Muslimerna och Judarna, för att inte tala om
Invandrarna …
Eller som på 1600-talet då man menade att tillvarons elände berodde på trolldom, häxeri och onda makter.
Jagat syndabockar har vi gjort sedan tidernas begynnelse. En av de äldsta berättelserna vi har om detta är den flera tusen år gamla historien om Kain och Abel.
På 1600-talet trodde man, liksom man gjort i alla tider före och fortfarande trott in i vår tid, att det fanns trolldom och förbund med djävulen som behövde bekämpas för att man skulle överleva. I Svea rike fanns därför en lag mot trolldom och en statlig trolldomskommision. Som en oskiljaktig del av staten bidrog Svenska kyrkan och dess prästerskap till att bära denna världsbild.
På 1600-talet fanns många anledningar till att se onda makter och trolldom som förklaring till den svåra tid man levde i. Medellivslängden var bara drygt 30 år
En fjärdedel av barnen dog som små och ytterligare cirka en fjärdedel dog före 15 års ålder.
Sveriges regenter var ständigt i krig med många stupade soldater och tömd stadskassa som följd. Flera missväxtår hade dessutom fört med sig ännu mer svält, sjukdom och fattigdom i en omfattning som vi inte kan förstå. Inte minst i våra trakter var armodet stort och utbrett.
Ute i Europa hade trolldomsprocesser bedrivits sedan 1400-talet. Så blev denna världsbild en normal förklaring de svåra förhållandena man levde under. Självklart var det djävulen och de människor som gav sig i lag med honom som var orsaken
till all plåga och allt ont.
I Sverige exploderar detta under det sk stora oväsendet under några intensiva år i
slutet på 1600-talet. Här i Härnösand under åren1674-1675.
Präster, biskopsämbetets föregångare i vårt stift, superintendenten, men även landshövdingen, byamän och de domstolar som dömde kvinnor och män för trolldom, liksom de barn, men också vuxna, som blev angivare, med andra ord, en
stor del av samhället, drogs genom rykten och grupptryck med i detta vansinne.
Ett vansinne där många av oss som har rötterna i dessa bygder har förfäder både bland de som miste livet och bland de som var angivare.
Som representant för Svenska kyrkan vill jag i dag be de oskyldigt drabbade om förlåtelse, upprätta deras heder och ära och ta avstånd både från de fruktansvärda gärningarna och den världsbild som mina företrädare stod för. Jag kommer som ett tecken på detta i slutet av vår andaktsstund lysa frid över de oskyldigt dömda och avrättade med den fridsbön som vi alltid läser i slutet av varje
begravningsgudstjänst, en bön orm Guds frid och eviga ljus.
Jag tackar samtidigt Gud för att det trots allt också fanns företrädare för både kyrkan och staten som kämpade emot och så småningom fick slut på detta vansinne.
Låt det som hände under denna fruktansvärda tid vara en smärtsam påminnelse för oss alla om den ondska vi människor är kapabla till. En påminnelse om att vi var och en behöver ta ett steg tillbaka och begrunda både vår tid och oss själva varje
gång vi dömer och fördömer en annan människa, söker syndabockar eller ser på och värderar människor som annorlunda, störande, eller inte
hemmahörande hos oss. Vi kommer inte undan, vi bär alla en Kain inom oss! Må därför denna minnessten för alltid vara en påminnelse till oss var och en om detta.
Men må den framförallt ge upprättelse och frid åt dessa oskyldigt drabbade, inte av trolldom, utan av människans egoism, rädsla och ondska.
Cirka 300 personer avrättades i Sverige under åren 1668-1676, efter att de anklagats och dömts för trolldom. Många av trolldomsprocesserna genomfördes i Ångermanland och kyrkan, som då var en del av statsmakten, deltog i hanteringen. Först 1779 avskaffades begreppet trolldom i lagboken.