Kaplansgården, Tumbo

Närmast söder om kyrkan är Tumbo gamla komministergård belägen. Här bodde tidigare kaplanen, hjälpprästen, på senare tid komministern.

Foto: Caroline Larsson
Tumbo Kaplansgård ger en god illustration till det lägre och ofta fattiga prästerskapets bostadsförhållanden och miljö. Gården har tillkommit i tre olika byggnadsetapper under tre skilda århundraden, vilket gör den särdeles intressant.

Den äldsta delen uppfördes troligen omkring 1630 som en s.k. enkelstuga, vilken bestod av ett större kök med farstu och en liten kammare. Den äldsta enkelstugan från förra delen av 1600-talet har en golvyta av endast 40 m. Byggnadens ålder verifieras av gångjärnen på dörren mellan förstugan och köket, som är vertikala plattgångjärn med för 1600-talet typiska utsmidda spetsar. Andra gångjärn som kan tänkas ha suttit på dörren mellan kammaren och köket är också otvivelaktigt från 1600-talet.

Taket i köket har synliga bjälkar med avfasade kanter, vilket antyder, att den kan vara ursprungligt. Det ena fönstret har foder av 1600-tals typ. Det andra av mer barockkaraktär. Köket har haft väggfasta bänkar. Den lilla kammarens golvyta är endast 9m.

Någon gång under 1700-talet byggdes i fristående vinkel mot det äldre huset ett hus med sal och två mindre kammare. Något nytt kök byggdes inte utan man fortsatte tydligen att använda det gamla köket. Ett par fönster har här eldslågebeslag av 1600-talskaraktär, men sådana tillverkades även på 1700-talet. Alla övriga fönster har här platta enkla beslag, som var vanliga på 1700- och 1800-talen.

Ingen av husets ursprungliga eldstäder finns kvar. Kakelugnen i salen är ljust gråmålad och gesimsen har empirmönster med krigstroféer.Till vänster om dörren mellan sal och nuvarande kök finns en väggyta bevarad med ursprunglig dekor, som kopierats, så att salen kunnat återställas i sitt ursprungliga skick genom schablonmålningar, som välvilligt utförts av den i Tumbo då bosatta konstnärsfamiljen Knut Erik och Wiweka Lindberg.

Järnkronorna i taket har specialtillverkats av mästersmeden Natan Andersson i Rademachersmedjorna och mässingslampettema av kopparsmeden Nils Göhle, också i Rademachersmedjorna. I rummet förvaras bl.a. telefonkontraktet nr 4 för abonnent i Tumbo,  en Karl Johans-soffa skänkt av kyrkvärden Nils Andersson i Västerby, två stolar skänkta av konstnärsfamiljen Lindberg. Praktmöbeln har däremot deponerats från Eskilstuna stads museer och har tidigare stått i Stadshuset.

I början av 1800-talet har de två fristående husen sedan blivit sammanbyggda genom en ny salsbyggnad. Därvid uppstod en nivåskillnad på ca 30 cm mellan det ursprungliga köket och den övriga byggnaden, vilket problem löstes genom ett par trappsteg ner till det nya rummet. Åldern på denna senaste byggnadsetapp kan utläsas av ett väggfast hörnskåp med krenelering i Karl Johans-stil, vilket uppenbarligen byggts som pendang till en kakelugn av samma utseende i motstående hörn och vilken omkring 1911 blev utbytt mot nuvarande kakelugn, som tyvärr inte svarar mot hörnskåpets utformning.
Från salen har avbalkats en kammare, vars väggar numera endast är markerade och vars kakelugn av sekelskiftestyp har tagits bort. Någon gång vid 1800-talets mitt har väggarna höjts med ett par stockvarv, vilket kan avläsas på vinden och huset fick enhetlig takhöjd. Åtminstone före takhöjningen har taken varit täckta med torv. Genom takhöjningen fick man plats med ett par vindskammare, den ena över 1600-talsstugan och den nya salen och den andra över 1700-talshuset och den nya salsbyggnadens kammare. Denna kammare försågs även med kakelugn i nyrokoko. Utanför denna kammare inredde man också ett litet kök med vindskupa. Spisen stod här placerad utan bärning under och utgjorde ett riskmoment när taket i rummet började bågna. Vindskupan, som orsakade uppkommen röta och stor skada i väggarna har tagits bort. Det kan också omnämnas, att då man inredde vinden byggdes framför 1700-talshuset ett trapphus. Mellan vindskamrama är stockväggen bevarad.

Till Kaplansgården hör Magasinsbyggnad och Lillstuga, som ger gården en sluten enhet. Lillstugan renoverades 1981. Den består av en kammare och ett kök. Under friläggningen av vägarna fann man i kammaren att dessa varit målade i rosa och blått, färger som man sedan tog upp. Mycket tyder på att nuvarande kök under en period använts som stall eller ladugård. Det har också fungerat som bagarstuga och tvättstuga. En helt ny öppen spis i kammaren och spis med bakugn i köket har murats upp. Teglet har skänkts av hembygdsföreningen Esbjörn Blåpannas Gille. Ugnen användes vid bakardagar.

Till grund för de anteckningar som här gjorts ligger en uppsats i Eskilstuna museers årsbok 1968 av amanuens Carl Braunerhielm, som också varit Riksantikvarieämbetets ombud vid den 1968-1981 i etapper företagna genomgripande renoveringen av Tumbo Kaplansgård. Carl Braunerhielm har också som gåva till Tumbo församling överlämnat en kollektion bilder, som fotografiskt dokumenterar Tumbo Kaplansgård före renoveringen. Församlingen har fått ett modernt fungerande församlingshem. Restaureringsarbetena har dock utförts så, att mycket litet har förändrats av husets äldre delar, varför Braunerhielm med all rätt kan avsluta sin uppsats med påpekandet att Kaplansgården Tumboås står som en bilderbok i vilken man utan svårighet kan bläddra sig genom dess olika byggnadsskeden.