En vit prydnadsduva sitter på en gravsten.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Kulturarvet

Kyrkogårdar är en del av vårt kulturhistoriska arv.

I 4 kap. kulturmiljölagen har skyddslagstiftningen rörande kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser samlats. Där anges att begravningsplatsen ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas.

På kyrkogården finns två olika sorters kulturarv, det grå (i form av byggnader, murar, gravstenar) och det gröna (i form av växter och planteringar). Svenska kyrkan och staten har ett gemensamt ekonomiskt ansvar för vården av de kyrkliga kulturminnena.

Svenska kyrkan erhåller ekonomisk kompensation av staten i form av kyrkoantikvarisk ersättning. Ersättningen ska användas för kulturhistoriskt motiverade kostnader med att bevara och tillgängliggöra de lagskyddade kyrkliga kulturvärdena. 

Kyrkans begravningsplatser förr och nu

Spännande läsning som ger nycklar till varför kyrkogårdar ser ut som de gör, 
Vilka är egentligen platserna där vi gravsätter våra anhöriga? Hur har dessa platser kommit till? Varför ser kyrkogårdar ut som de gör? Kyrkans begravningsplatser ger dig kortfattade svar på dessa och många andra frågor. 

Ladda ner som PDF här.