Annelövs kyrka ligger omgiven av jordbruksmark och villabebyggelse av varierande ålder. Kyrkan och dess kyrkogård utgör en plats med medeltida anor, som visar på det gamla sockencentrat.
Kyrkogården är omgärdad av lindar, häckar och mot landsvägen en mur sammanbyggd med ekonomibyggnaden. Kyrkogården med en tydlig gravindelning med buxbom och singelgångar enligt sent 1800-tals ideal, är välbevarad och typisk för den skånska landsbygden. Kransen av lindar, den formklippta avenboksallén och det myckna vintergröna ger kyrkogården ett lummigt intryck. Att kyrkogården inte är utvidgad under 1900-talet gör att dess stil är enhetlig förutom minneslund och asklund anlagda i nordvästra hörnet omgivna av cypresser och enar.
Kyrkan har eventuellt haft en träkyrka som föregångare eftersom en kristen grav hittats under kyrkans murar vilket ger platsen en lång kontinuitet. Kyrkans har långhus, kor, absid från 1100-talet och torn från 1300–1400-tal. Absidens kägeltak är täckt med bly vilket är ganska ovanligt idag. Minst 28 kyrkor i hela landet varav 26 i Skåne har blytak på någon del, oftast absiden. De gamla plåtarna togs ner och göts om 2004. I både torn, långhus och kor finns vissa rester av medeltida takstolar, vilket är av byggnadshistoriskt intresse.
Tornvalvet med rundade ribbor utgår från väggarna och är förmodligen samtida med tornets uppbyggnad och med stort värde. Tornet är en del av kyrkorummet och det är tydlig skillnad mellan tornvalvet och återuppbyggda valv med fyrkantiga ribbor.
Drygt 70 kyrkor i Skåne fick en tillbyggd korsarm mellan 1760 och 1860 på grund av den stora befolkningsökningen. Annelövs korsarm som byggdes 1829–30 verkar dock påtagligt dominant. Korsarmen i klassisk rundbågestil är bred med flackt tak och ansluter abrupt till de nättare kompakta måtten i medeltidskyrkan.
Interiört präglas kyrkorummet av ombyggnaden 1968 av Torsten Leon-Nilsson med nya golv, nya bänkar, nya valv och inredning av korsarmen. Ombyggnaden syftade till att återskapa en medeltida känsla i kyrkorummet och avlägsna 1800-talsstilen.
Byggandet av nya valv och återflyttning av altare till absiden i öster är väl sammanhållen och återförde kyrkan och dispositionen till medeltida anor. En liknande ombyggnad hade knappast varit möjlig idag när man är angelägen att spara flera tidslager. Ombyggnaden visar en restaureringsideologi med en osentimental hållning. De romanska kyrkorna byggdes sannolikt ofta av socknens egna medlemmar med inkallade stenmästare för speciella uppgifter. Vid ombyggnaden 1968 engagerades kyrkvärden/muraren till att mura de nya korsvalven. Han är också begravd på kyrkogården. Det vackra absidfönstret gjordes av en konstnär som bott många år i Annelöv. Båda var engagerade i församlingens arbete. Detta ger en anknytning tillbaka till tidigare kyrkobygge där församlingens medlemmar deltog i byggandet. Sandegård som gjorde absidfönstret var målare utbildad i Paris.
Glasmålningar i starka färger sammanfogade med blyspröjsar var vanliga under senmedeltiden. I Annelöv kombineras ett abstrakt modernt uttryck i bildkomposition med medeltida referenser.
De små resterna av det medeltida golvet som finns sparade har ett värde genom att visa hur kyrkgolv kan ha sett ut.
Den bemålade dopfunten av trä med lock från troligen 1500-talet (omgjord på 1700- talet) är ovanlig. Träfuntar finns flera men sparade lock är mer ovanligt. Predikstolen från sent 1500-tal med målningar av apostlarna har liksom dopfunten ursprunglig bemålning framtagen 1968. Predikstolen, med bildfält innanför räfflade pilastrar, är tidigt utförd och typisk för det renässanssnickeri som uppstod vid reformationstidens slut. Predikstolen tillhör de äldsta predikstolarna i Skåne och ger en bild av tiden vid reformationen. Den har en reducerad utformning till skillnad från 1600-talets överrika dekoration. Predikstolen visar, även om den är ombyggd, släktskap med flera samtida predikstolar i närområdet, till exempel Dalköpinge, Lackalänga, Lockarp och Farstorp.
Fundamentet från 1968 står i skarp kontrast till korgen.
Gjutjärnsfönstren har delvis äldre blåst glas. Glaset är enkelglas utan innerbågar vilket ger nära kontakt mellan ute och inne. Gjutjärnet med spröjsindelning är tidstypiskt för 1800-talet.
Tavlorna med begravningskransar i långhuset har lokalhistoriskt värde. Kullbergs grav finns på kyrkogården.
Texten är hämtad från ”Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning” av Kristina Simonsson (2015-06-26) på uppdrag av Lunds stift. Du kan ladda ner hela kompendiet här.
