Glasmålningar som tolkar Uppenbarelseboken
På sin färd in i kyrkan bryts ljuset i färgglasen så att det först riktas uppåt mot taket för att därifrån falla ner i rummet, en metod som eliminerar risken för störande bländningseffekter. Olivegren framhöll ofta ljuset som arkitekturens mest betydelsefulla byggsten, en tes som framstår som helt klar i detta rum.
Korfönstrens antal är sju. Sjutalet som med mystisk envishet återkommer gång på gång i Uppenbarelseboken finner man också på fler platser i kyrkan; pelarna på var sida i kyrkorummet är sju, de finns sju stjärnor i kyrktrappans grindar, kyrktorget har sju brunnar med lika många vattenkastare i betongringen ovanför.
Visserligen sades det inledningsvis att katedralernas tid är förbi, men nog finns i Uppenbarelsekyrkan en stor portion av det gotiska ljusfyrverkeri som stämde till både andakt och extas i de medeltida katedralerna. Men här finns också genom den ovala vingen och den rumsliga dynamiken drag som kan föra tankarna till den italienska barockens kyrkorum, vilka ju inte är mindre laddade platser än de gotiska.
Gotik och barock i en kyrka i Stockholm från 1961, det kanske inte är så märkligt att flera kommentatorer har talat om en osvensk arkitektur.
Inskription på kyrkklockorna i Uppenbarelsekyrkan
Lillklockan:
Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: ”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes.” (Uppenbarelseboken 12:10)
Lilla mellanklockan:
Stora och underbara äro dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung. (Uppenbarelseboken 15:3)
Stora mellanklockan:
Och Anden och bruden säga: ”Kom”. Och den som hör det han säge: ”Kom. Och den som törstar han komme; ja, den som vill han tage livets vatten för intet.” (Uppenbarelseboken 22:17)
Storklockan:
Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön. Och de sjöngo inför tronen [och inför de fyra väsendena och de äldste] vad som tycktes vara en ny sång. (Uppenbarelseboken 14:2 och 3)
