Uppenbarelsekyrkans arkitektur

Kyrkan som fast punkt i en föränderlig värld visade sig ha större betydelse än man trott och när det intensiva kyrkobyggandet kom i gång under mitten av femtiotalet blev kyrkorna ett självklart inslag i det nya samhällsbygget

BETONG OCH TEGEL PÅ VALLFARTSBERGET

Uppenbarelsekyrkan, med en dominerande öst-västlig riktning, består av två stora huskroppar i ljus betong som skjuter upp ur en omgivande krans – eller borgmur som Johannes Olivegren kallade den – av lägre partier i gult tegel.

Den omgivande borgmuren innehåller i två plan utrymme för all den verksamhet som hör till en församling med stor verksamhet, dessutom sträcker sig kyrkorummets sidopartier ut i borgmurens östliga avslutningar.

Nedsprängt i berget under kyrkan finns ett urnkolumbarium i två etager med plats för närmare 23 000 urnor. Kyrkans huvudentré är belägen i söder.

Skeppet tornar upp sig på berget. Foto: Bert Leandersson /Ikon
Uppenbarelsekyrkan, ritad av arkitekt Johannes Olivegren. Foto: Bert Leandersson /Ikon

Kyrkklockor och kyrktorg

Över den korta ingångstrappan hänger fyra kyrkklockor med ingraverade texter från Uppenbarelseboken. Innanför entrén öppnar sig ett cirkelrunt kyrktorg. Det stenlagda torget, ursprungligen öppet mot himlen men nu försett med glastak, fungerar som ett sammanhållande nav för anläggningens olika delar. Härifrån kommer man genom en tunn vägg av nästan bara glas till kyrkorum, församlingsutrymmen, expedition med mera.

På torget står numera en brunn vars botten består av glas som låter dagsljuset sila ner i Columbariet. Från början fanns här bara en mycket enkel fontän bestående av en vattenstråle vars vatten sedan det varit uppe och vänt, rann undan i de rännor som bildar en sjustjärna i stenläggningen.

Huvudentrén in till det cireklrunda kyrktorget med brunn. Foto: Bert Leandersson /Ikon
På kyrktorget finns bland annat bänkar att vila på. Foto: Johannes Frandsen /Ikon
Uppenbarelsekyrkans Columbarium med Franciskus-statyn och över 8000 gravplatser. Foto: Bert Leandersson /Ikon

Kyrkorummet öppnar sig stegvis

In till kyrkorummet kommer man, som seden bjuder, från väster. Från ingången under den ganska lågt placerade orgelläktaren öppnar sig ett högt rum som först vidgas stegvis mot mitten för att sedan samla sig mot altaret.

Vingar i elegant ovalrörelse

Mot sidorna öppnas det höga rummet mot lägre utrymmen i den krans eller borgmur som löper längs byggnaden. Yttertaket över dessa sidoutrymmen fortsätter en bit in i kyrkorummet där det förvandlas till en spänstig betongskärm som likt ett vingpar, eller en stiliserad kristusfigur, omfamnar rummet med en elegant ovalrörelse från altaret, förbi den veckade västfasadens ljusspalter över läktaren till den kongenialt inkomponerade orgeln.

Kyrkorummet med sina karakteristiska mosaikfönster. Foto: Bert Leandersson /Ikon
Altaret i Uppenbarelsekyrkan. Foto: Bert Leandersson /Ikon
Foto: Bert Leandersson /Ikon
Foto: Bert Leandersson /Ikon

Läktare och orgel

Johannes Olivegren har själv beskrivit orgelfasaden som en örats motsvarighet till det himmelska Jerusalem ögat upplever i korfönstrets mitt.

Läktaren som skjuter fram i rummet från väster är samma betongskiva som utgör taket omkring kyrktorget och som också fortsätter in i församlingssalen på andra sidan torget.

Skivan utgör det element som både visuellt och konstruktivt håller samman hela anläggningen till en enda organism.

Kyrkorummet med läktaren och orgeln. Foto: Bert Leandersson /Ikon

Se filmen om Uppenbarelsekyrkan

Se mer om Uppenbarelsekyrkan