Bachs juloratorium
Johann Sebastian Bach (1685–1750) utnämndes 1723 till Thomaskantor i Leipzig, dvs både ansvarig för sångundervisningen (och undervisningen i latin!) vid Thomasskolan och för musiken i de fyra kyrkorna i staden. I tjänsten ingick att regelbundet förse kyrkorna med ny liturgisk musik, i större och mindre format. Under de första åren i Leipzig tillkom huvuddelen av hans kantater – en för varje söndag under kyrkoåret och i flera kompletta cykler. Sammanlagt komponerade Bach sannolikt över 300 kantater, av dem finns knappt 200 kvar. Därutöver komponerade han ett ansenligt antal världsliga kantater, till diverse festligheter, furstliga födelsedagar, jubiléer, begravningar och annat. Ofta lånade han musik av sig själv – inte att undra på, med den arbetsbördan! Han lånade också av andra, till exempel är kantaten BWV 1083 helt enkelt ett arrangemang av Pergolesis Stabat Mater. Den sortens lån var varken ovanliga eller på något vis anmärkningsvärda. Inga upphovsrättsliga regler fanns som skyddade immateriell egendom, och alla lånade friskt av varandra.
Till julfirandet 1734 komponerade Bach ett oratorium som består av sex kantater, tänkta för varsin festdag under julen. Forskningen är dock rätt säker på att Bach såg verket som en helhet som skulle kunna framföras oberoende av kyrkoårets liturgiska begränsningar, Inte minst tyder ju namnet – Juloratoriet, Weihnachtsoratorium på tyska – på det.
Musikalisk bakgrund
Bach hade redan komponerat ett stort antal kantater för användning i juletid, de första tillkom redan för julen 1714, under hans tid i Weimar (BWV 63 och 152). Han hade alltså betydande vana när det gällde att klä julevangeliet och de andra berättelserna i musikalisk dräkt.
Under 1730-talets första år komponerade han ett antal världsliga kantater, vars musik han sedan delvis återanvände i juloratoriet.
Ur kantaten Lasst uns sorgen, lasst uns wachen, (BWV 213) tog han t ex musiken till inledningskören till den fjärde kantaten (som inte framförs vid dagens konsert) och den underbara altarian i kantat två, Schlafe mein Liebsten. Också musiken i den stora altarian i kantat 1 – Bereite dich Zion, är tagen ur den kantaten.
Kantaten Tönet Ihr Pauken (BWV 214) fick låna ut musik bland annat till inledningskören, Jauchzet, frohlocket, och den virtuosa basarian i första kantaten, Grosser Herr und starker König.
Kantaten BWV 215, Preise dein Glucke, gesegnetes Sachsen (f ö en intressant och för Bach ovanligt devot hyllning till August III när han valdes till kurfurste av Sachsen. Bach var annars inte precis känd för sitt insmickrande sätt gentemot överheten). Den levererade musiken till basarian Erleucht’ auch meine finstre Sinnen i kantat sex.
Därutöver återanvände Bach musik från en kyrklig kantat, BWV 248a, som i dag i huvudsak är förlorad. Stora delar av Juloratoriets sjätte kantat bygger på den.
Det finns också spår av den Markuspassion med libretto av Picander som Bach komponerade för påsken 1731, men som gått förlorad.
Det sätt på vilket den nya texten i Juloratoriet smidigt kunde passas in i redan komponerad musik är ytterligare en indikation på att Bach planerade verket redan när han skrev kantaterna BWV 213, 214 och 215. Sannolikt skrev Picander librettot, men vi vet inte säkert.
Det av musiken i Juloratoriet som vi säkert vet komponerades direkt för detta verk är främst förstås recitativen. Altarian i kantat tre, Schliesse, mein Herze fick också ny musik eftersom det stycke Bach tänkt sig att använda (från BWV 215) inte visade sig fungera där. Den användes i stället för basarian i kantat sex. Sinfonian som inleder kantat två skrevs speciellt för Juloratoriet liksom inledningskören – Ehre sei dir Gott – i kantat fem. Även där hade Bach en plan på att återanvända ett existerande stycke (ur BWV 213), men avskrev den.
Koralerna är också intressanta, såväl textligt som musikaliskt. I sina sakrala verk byggde Bach på en stark luthersk tradition och i stort sett alla hans koraler bygger på kända lutherska psalmer. Flera koralmelodier används i olika verk, t ex den som i Juloratoriet är nr fem i kantat ett, Wie soll ich dich empfangen, texten av Paul Gerhardt . Samma koralmelodi finns flera gånger i Matteuspassionen, också då med text av Paul Gerhardt (ur psalmen O Haupt, voll Blut und Wunden). I Matteuspassionen handlar koralen om lidande och död, men när den återkommer i Juloratoriet, i slutkoralen i sista kantaten, handlar texten om Kristus seger över ondskans makter och om mänsklighetens plats vid Guds sida.
.jpg?doprocessing=1&ci=158%2c0%2c2701%2c1688&rc=585%2c317&w=936&ra=1.6&c=85)