PREDIKAN
Tacksägelsedagen med temat: Lovsång.
Tron på Gud vill leda oss mot det som är gott. Gott för oss själva, gott för andra. Tron leder oss till att göra gott för vår skapelse, som vi också kommer påminnas om senare i gudstjänsten då vi i förbönen ber och tackar just för den jord vi lever i och av.
Tron var det som ledde Jesus hela vägen till korset. Tron på en Gud som ser att människans lika värde inte är begränsat till dem som har makt, utan likväl till dem som är maktlösa. Tron ledde honom till att stå upp för det, stå upp för dem människor som inte kunde eller vågade stå upp för sig själva.
Tron var det som ledde de lama, lytta, stumma till Jesus idag.
Med det sagt är det uppenbart att tron inte alltid är bekväm.
…
Jesus väg var allt annat än bekväm. Han blev ständigt ifrågasatt, oftast av motståndarna men även av sina allra närmsta vänner. Men han gick trons väg för att han vågade lita på Gud, mycket likt de som möter Jesus idag, de som var sjuka men som samtidigt vågade lita på att Jesus fanns där för dem.
…
Det finns gott om mirakelberättelser i evangeliet där det berättas hur folk blir friska från svåra sjukdomar och det är lätt att vid första anblicken tänka att de är troende för att de blir friska, för att ett mirakel sker. Men poängen med berättelserna är sällan miraklet i sig. Poängen är inte att människor blir friska och sedan börjar tro…
…istället är det precis tvärt om.
Tron leder människan till Jesus, sedan blir hon frisk. Tron på en befriande Gud är det som genomsyrar evangeliet.
…
Idag är det tacksägelsedagen med temat lovsång. Både tacksägelse och lovsång märker vi av i evangeliet då det berättas att folket prisade Gud.
Men hur är det med oss?
Hur är det med vår tro? Låter vi tron prägla oss, genomsyra oss. Låter vi tron fungera som en andlig kompass genom livet? Och på vilket sätt låter vi tacksamhet ta plats i våra liv.
…
Ofta talar vi i kyrkan om det som gör ont, det som förtär och går sönder. Egna sår, globala orättvisor. Det är viktigt att vi gör det, och det är inte heller särskilt märkligt att vi gör det, då mycket i vår kristna tro handlar om just det:
att komma med kärlek där hat råder,
att komma med förlåtelse där orätt har begåtts,
att komma med tro där tvivlet råder.
Men i allt detta är det också viktigt att påminna sig om tacksamheten, glädjen i det som livet ger oss.
Att försöka sätta ord på det, på sin tacksamhet kan fungera som en bön. En bön om hjälp att se att det goda faktiskt finns runt omkring oss och det är precis vad Psaltaren vill visa på.
Psaltaren som i sina 150 psalmer sätter ord på det som är jobbigt i livet, det vi inte förstår och det mörka som drar ner oss… men detta för att sedan gå vidare till att uttrycka glädjen i tron. Tacksamheten i tron. Trots det onda som sker så finns Gud i våra liv och bär oss när vi själva inte orkar.
Psaltaren uppmanar oss att våga lyfta blicken, att i stället för att gå med krökt rygg, böjt huvud och med en blick som faller på asfalten framför våra fötter så vill psaltaren uppmana till att våga räta på ryggen och se ljuset som strålar ner på ditt ansikte.
…
Vad har du i ditt liv som du är tacksam över?
Är det kanske de små självklarheterna som vi sällan tänker på?
Är det allt det som skapelsen ger oss, den jord vi lever i och av?
Är det kanske dina relationer?
Kanske är det i stället möjligheten över att få komma hit till kyrkan för att få uttrycka din tro på så sätt som vi faktiskt kan göra i vår del av världen. Fira gudstjänst och andakt utan fara för oss själva eller någon annan, som är allt annat än självklart för så många andra människor runt om på vår jord.
Fira gudstjänst som vi kan göra, dels på grund av ideella krafter som musiker, kyrkvärdar och andra som vill hjälpa till för att göra kyrkan till en levande, sprudlande plats.
…
Att för sig själv uttrycka tacksamhet för det man har i livet kan fungera som en ett sätt att närma sig Gud. Att öva sig i tacksamhet är att öva sig i att se att det goda faktiskt finns runtomkring oss, just nu, i bänken bredvid dig.
Att öva sig i tacksamhet över vad livet erbjuder kan också hjälpa oss att få ett rikare liv genom att ta vara på möjligheterna, för vilka var det som vände sig till Jesus idag?
Det var lama, blinda, lytta och stumma, och dem lät tron leda dem till Jesus, till tacksamhet och glädje.
Alla kämpar vi med något, vare sig det handlar om en yttre eller inre kamp, och idag får vi förebilder i dem som trots allt vågar vända sig till Jesus i tron om att han ska höra deras rop.
…
Vid upprepade tillfällen säger Jesus till den han möter: Gå, din tro har hjälpt dig.
Människor som i förtvivlan bryter upp hustak och hissar ner lama för att Jesus ska hela dem, blinda som sitter vid vägkanten och ropar efter räddning, rika män som tagit alldeles för mycket i skatt och som nu vill göra rätt för sig, kvinnor som förskjutits av maktens män.
Evangeliet ger oss berättelse efter berättelse när lidandet är som värst. Evangeliet ger oss personer som trots allt låter sin tro vägleda dem i livet, och fokus ligger inte på att människor först tillfrisknar, och därför börjar tro.
Istället berättas hur tron på en helande Gud,
tron på en förlåtande Gud,
tron på en Gud som ser henne för den hon är, leder henne till möte med Jesus.
Låt Din tro prägla Dig, låt Din tro Forma dig, låt Din tro Leda dig närmre Gud.
Amen.
...
Välkomna på mässa söndagen den 19 oktober klockan 18.00 i San Agustín. Då firar vi 18 söndagen efter trefaldighet med temat: Att lyssna i tro.
Varmt välkomna till kyrkan och tills vi ses igen: Guds frid!
//Victor Lindblom - församlingsherde i Svenska kyrkan Gran Canaria
...
15 söndagen efter trefaldighet, med temat: Ett är nödvändigt
Tron är en fråga både om det individuella och om det gemensamma. Vi måste få börja med att söka Gud i våra egna liv för att sedan se hur Gud verkar i det stora, i gemenskapen, i vår kyrka och i vår värld.
…
Jesus talar idag om att ta på sig hans ok som ska skänka oss vila. Att han använder just oket som en bild för detta är briljant då oket för hans samtid var ett vardagligt redskap, både inom hushållet och i arbetslivet.
Oket som en kraftig trästång som den tidens kvinnor la över axlarna då de skulle hämta vatten från brunnen. I vardera ände hängde de sedan de tunga vattenfyllda hinkarna och med okets hjälp fördelades vikten på ett bättre sätt så att bördan blev lättare att bära. På så sätt kunder kvinnorna bära både tyngre och samtidigt gå längre sträckor än om de skulle bära de tunga vattenkärlen i händerna.
Samma sak gjorde man med lastdjuren. Att placera två tjurar bredvid varandra och sedan lägga ett ok över deras feta nackar gjorde att djuren höll ihop och därför kunde dra tyngre last bakom sig.
Poängen med oket är att man orkar mera, oket tar ifrån oss den tunga bördan och gör livet lättare. Och idag säger Jesus alltså att han är vårt ok. Jesus vill att vi lägger av vår skuld, skam, oro, ångest, allt det som tynger oss vill han att vi lämnar över till honom för att på så sätt göra leva liv lättare.
Det är också precis vad detta liturgiska klädesplagg vill påminna oss om. Stolan som symboliserar precis det, Kristi ok. Kristus som bär oss när vi behöver bli burna.
…
I den judiska tradition som Jesus levde i finns en lära som säger att man ska ta på sig himmelrikets ok, vilket handlar om att dagliga bekänna sin tro. Att dagligen söka sin tro, bekänna sin tro genom religionens seder och bruk. Religionen som vill hjälpa oss att tro.
Och samma sak är det för oss, kyrkan och dess riter finns till för att hjälpa oss att söka Gud, att utveckla vår gudsrelation, att skapa gudsgemenskap med andra.
…
Om Jesus idag talar om vår enskilda tro så vill episteln visa på hur vi alla är Ett.
Nu handlar det inte längre om min, Victors, enskilda privata tro. I stället handlar det om vår församlings tro. Vi som är här är Ett. Ingenting i kyrkan, i församlingen, är mitt eller ditt. I stället finns vi till för att bära varandras bördor, se den utsatta, älska den som inte vet hur det känns att bli älskad och get gör vi genom vår gemenskap. Vi påminns om detta i vår gudstjänstfirande gemenskap. Genom predikan och förbön påminns vi om att se den som ropar efter räddning. Genom nattvarden påminns vi om hur Gud ser på oss som syskon, Guds älskade barn. Genom psalmsången påminns vi om gemenskapens betydelse. Den gemensamma tron vi finner i gudstjänsten är bärande för den enskildes sökande efter sin tro.
…
Tidigare i veckan var jag i Rom för att möta kollegor från övriga församlingar inom Svenska kyrkan i utlandet. Ledningen, präster, diakoner och kommunikatörer från Australien, Syd- och Nordamerika, Asien, Afrika och ett gäng europeiska länder var där. Det var otroligt givande dagar där erfarenhetsutbyten, tankar och känslor kring vad det innebär att vara en svensk församling i ett annat land delades.
Många utlandsförsamlingar ser ut som vår med enbart en kyrka. Vissa har ett församlingshem och i några fall fanns enbart bostad för den tjänstgörande prästen.
Jag fick glädjen att träffa den präst som tjänstgör i Asien, och han berättade hur han reser runt i olika länder och firar gudstjänster, döper och har själavårdande samtal. Hur han ena dagen är i Thailand för att leda mässa för att nästa dag vara i Filipinerna för ett dop.
Hans församling såg klart annorlunda ut i jämförelse med vår. Det var inte samma församling han mötte dagligen, i stället möter han människor han tidigare aldrig träffat för att läsa och predika bibeln.
Jag träffade prästerna i Berlin som tvärtemot har en stor fin kyrka med församlingshem och ett flertalverksamheter, inte helt olikt de församlingar som vi är vana vid från Sverige.
Jag fick glädjen att uppleva ett spektra av församlingsliv där frågan om resurser och tillgångar aldrig var ett hinder för att utföra kyrkans grundläggande uppgift i att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt att utöva diakoni och mission.
Variationen var stor bland församlingarna, och utbytet oss emellan mycket lärorikt.
Det som för mig personligen blev värdefullt med resan till Rom var det påtagliga i att vi i Svenska kyrkan Gran Canaria inte är en egen liten församling ute i Atlanten, tvärtom är vi en del av ett mycket större sammanhang som heter Svenska kyrkan i utlandet med syskon över hela världen.
Vi är en del av ett sammanhang där vi kan få hjälp av varandra och ett sammanhang där vi erbjudas en gemenskap. Med övriga utlandsförsamlingar är vi också en del av Svenska kyrkan och den världsvida kyrkan. Tron är inte en enskild angelägenhet, den är i stället något vi delar med varandra, här på Gran Canaria och världen över.
…
Dagens tema är Ett är nödvändigt och i den kristna tron är det en syftning till Kristus. Kristus är nödvändig för vår världsvida kyrka.
Kristus är det som allt annat vilar på, vare sig man är en stor kyrka med många verksamheter i Berlin eller om man är en omkringvandrande präst i Asien. Det vi alla har gemensamt och som kyrkan hela tiden eftersträvar är tron på Kristus och hur det kan skänka oss och varandra vila.
Tron måste få börja inom oss, i vårt enskilda, i var och ens hjärta – men för att göra tron levande behöver vi varandra. Låta tron expandera från vårt inre till vårt yttre, till vårt gemensamma liv. Och i detta är församlingsgemenskapen ett viktigt redskap, vi finns till för varandra, vi bär varandras bördor, vi är varandras ok för att hjälpa varandra att tro.
Amen.
...
Välkomna på mässa söndagen den 5 oktober klockan 18.00 i San Agustín. Då firar vi Heliga Mikaels dag med temat: Änglarna.
Guds frid!
//Victor Lindblom - församlingsherde i Svenska kyrkan Gran Canaria
...
13 söndagen efter trefaldighet, med temat: medmänniskan.
Alla vill väl ändå bli älskade.
Jag har mycket svårt att se att det skulle finnas någon som inte vill det. Även om vi inte visar det alla gånger, så är väl det ändå var och ens innersta önskan, att känna sig älskad, sedd, bekräftad i den person man är.
Oavsett hur ens förutsättningar ser ut så vill vi det. Jag vill bli älskad, jag gissar att du vill det. Världens makthavare vill det, världens absolut rikaste vill det, likväl som de hemlösa som bor här i parken bredvid kyrkan. Vi vill bli älskade.
Vi har olika mål och mening i livet, vi vill åstadkomma olika saker och vi värderar saker och ting olika. Vi röstar på olika partier och vi har olika religiösa tillhörigheter. Men nästan alla människor delar den grundläggande längtan: att få bli älskad och att få älska.
…
Heliga Franciskus, den katolska munken som levde under 1100–1200-talet hade en särskild passion och omsorg mot de fattiga, mot djuren och naturen och han skrev en bön som bland annat säger:
Mästare, hjälp mig att söka, inte så mycket att bli tröstad som att trösta, inte så mycket att bli förstådd som att förstå, inte så mycket att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som vi får ta emot, genom att förlåta som vi får förlåtelse.
Och visst är det så i livet i stort:
det är genom att visa omtanke, förlåtelse, barmhärtighet och kärlek som vi själva får det tillbaka?
Det är tack vare medmänskligheten som människor känner upprättelse.
…
Det är lätt att prata om kärlek, men vad betyder det att älska och hur visar vi kärlek till vår nästa?
Självklart ser det olika ut beroende på relation.
Själv avslutar jag näst intill varje samtal jag har med min mamma med orden: kram mamma, jag älskar dig.
Till mina vänner visar jag kärlek genom handlingar.
Till min livskamrat kanske genom en kram, en kyss, en särskild blick som bara du och den du älskar förstår.
Men hur är det med den person jag inte känner?
…
Dagens bibeltexter är rörande överens om en sak, nämligen att den jag ska visa kärlek till är den nödställda. Det betyder inte att jag inte ska visa kärlek till mina närmsta, men det betyder att vi inte ska glömma bort dem i periferin. De som jag annars kanske inte riktigt orkar möta.
I den gammaltestamentliga texten benämns dem som de fattiga och nödställda. De är våra medmänniskor, dem förtjänar min kärlek.
Men den nödställda och fattiga benämns också som något annat i den gammaltestamentliga texten, nämligen som mina bröder.
Mina syskon är inte enbart ni som är här. Det är lätt att tycka om er, det är lätt att stanna upp och prata med er, skratta tillsammans med er och fira gudstjänster med er, för att ni ger så mycket av er själva och delar med er av er kärlek till oss och till varandra. Det ger mig energi och glädje att vara här med er. Det är enkelt att tycka om er.
Men det är svårare med dem som ställer andra former av krav på mig. Med de fattiga och nödställda, för där finns en förväntan på något annat. Där finns ofta en längtan efter den grundläggande kärleken, den kärlek som många av oss får utan att behöva be om den. Kärleken i att på riktigt bli sedd, respekterad, bekräftad, accepterad av samhället.
Men likväl som ni, är dessa nödställda mina bröder och systrar och det är av den anledning att vi har samma ursprung – Gud.
…
Episteln följer i samma fotspår som den gammaltestamentliga texten. Paulus som författat texten refererar idag till en berättelse Jesus tidigare berättat, liknelsen om den barmhärtige samariern. En liknelse som uppmanar till att man ska älska sin nästa som sig själv.
Det är i sig varken svårt eller märkligt för den tidens åhörare att ta till sig, inte heller för oss. Men det som Jesus gör i den bibeltexten att förtydliga vem vår medmänniska är.
Och det gör han genom att måla upp ett möte två människor emellan, två människor som vanligen står i konflikt med varandra på grund av olika etniska tillhörigheter.
Men i hans liknelse möts dem här två personerna på djupet och kärlek uppstår. Den ena personen befinner sig i en extremt utsatt position och det berättas hur den andra hjälper honom tillbaka till livet.
Den katolska munken Franciskus ord gör sig påmint:
Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
…
Om den gammaltestamentliga texten säger oss ATT vi ska visa kärlek mot den nödställda så förklarar Jesus i dagens evangelium HUR vi kan göra det.
Nej: öga för öga, tand för and gäller inte längre. Vänd andra kinden till, säger han.
Om någon slår dig, slå inte tillbaka, om någon pratar skit om dig: nej, svara inte med samma mynt.
Om någon skvallrar om dig eller om någon du känner, sprid inte rykten du också.
Erbjud i stället dig själv, din tid, din ork att sitta ner och lyssna. För att älska är inte alltid enkelt, det kräver ork och det kräver engagemang.
Och i allt detta, glöm inte bort bönen.
Be för den person som du stör dig på. Be för er relation.
På så sätt utvecklar Jesus tanken på vad kärlek är. För kärleken är inte något jag har patent på, det är i stället något som i grunden är tänkt att dela med sig av till sin nästa, vem än det nu kan vara.
…
Året 2025 har i kyrkan varit, och är fortfarande, det år som Sveriges kristna råd kallar för det ekumeniska året. Ekumenik, alltså när olika kyrkliga samfund går samman för att arbeta tillsammans mot målet att göra Guds kärlek än mer synligt i världen.
Och temat för det ekumeniska året har varit: Tid för Guds fred.
Det kan kännas som ett magstarkt tema i och med vad som händer runt om i världen just nu. Samtidigt är det kanske också just då, just nu, som vi behöver påminna oss om Guds fred.
Vill vi att förändring i det stora ska ske så måste vi också våga titta på oss själva. Vi behöver fred i världen, men vi behöver också fred i det lilla, i det mellanmänskliga.
Att be för den vi har svårt för, och att söka vägar för försoning är att bidra till Guds fred.
…
Alla har vi olika syften och mening i våra liv, du och jag och världens ledare. Alla har vi olika inverkan och påverkan på den värld vi delar med övrig mänsklighet. Men det vi har gemensamt med alla människor är att vi har möjligheten att vända oss till Gud, vi kan be för en bättre värld, vi kan be för oss själva och för vår medmänniska – för att på så sätt bidra med tid för Guds fred.
Här och nu får vi samla oss i bön för just detta, och då med ord av den heliga Franciskus:
Vi ber:
Herre, gör mig till ett redskap för din fred.
Hjälp mig att bringa kärlek, där hatet gror,
tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar.
Hjälp mig att skänka förlåtelse
där oförrätt begåtts,
att skapa endräkt där oenighet söndrar,
att sprida ljus, där mörkret ruvar,
att bringa glädje, där sorgen bor.
Mästare, hjälp mig att söka
inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket att bli älskad som att älska.
Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
genom att mista vårt liv som vi vinner det.
Det är genom döden som vi uppstår
till det eviga livet. Amen.
...
Välkomna på gudstjänst söndagen den 21 september klockan 18.00 i San Agustín. Då firar vi 14 söndagen efter trefaldighet med teman: enheten i Kristus.
Guds frid!
//Victor Lindblom - församlingsherde i Svenska kyrkan Gran Canaria
