PREDIKAN
13 söndagen efter trefaldighet, med temat: medmänniskan.
Alla vill väl ändå bli älskade.
Jag har mycket svårt att se att det skulle finnas någon som inte vill det. Även om vi inte visar det alla gånger, så är väl det ändå var och ens innersta önskan, att känna sig älskad, sedd, bekräftad i den person man är.
Oavsett hur ens förutsättningar ser ut så vill vi det. Jag vill bli älskad, jag gissar att du vill det. Världens makthavare vill det, världens absolut rikaste vill det, likväl som de hemlösa som bor här i parken bredvid kyrkan. Vi vill bli älskade.
Vi har olika mål och mening i livet, vi vill åstadkomma olika saker och vi värderar saker och ting olika. Vi röstar på olika partier och vi har olika religiösa tillhörigheter. Men nästan alla människor delar den grundläggande längtan: att få bli älskad och att få älska.
…
Heliga Franciskus, den katolska munken som levde under 1100–1200-talet hade en särskild passion och omsorg mot de fattiga, mot djuren och naturen och han skrev en bön som bland annat säger:
Mästare, hjälp mig att söka, inte så mycket att bli tröstad som att trösta, inte så mycket att bli förstådd som att förstå, inte så mycket att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som vi får ta emot, genom att förlåta som vi får förlåtelse.
Och visst är det så i livet i stort:
det är genom att visa omtanke, förlåtelse, barmhärtighet och kärlek som vi själva får det tillbaka?
Det är tack vare medmänskligheten som människor känner upprättelse.
…
Det är lätt att prata om kärlek, men vad betyder det att älska och hur visar vi kärlek till vår nästa?
Självklart ser det olika ut beroende på relation.
Själv avslutar jag näst intill varje samtal jag har med min mamma med orden: kram mamma, jag älskar dig.
Till mina vänner visar jag kärlek genom handlingar.
Till min livskamrat kanske genom en kram, en kyss, en särskild blick som bara du och den du älskar förstår.
Men hur är det med den person jag inte känner?
…
Dagens bibeltexter är rörande överens om en sak, nämligen att den jag ska visa kärlek till är den nödställda. Det betyder inte att jag inte ska visa kärlek till mina närmsta, men det betyder att vi inte ska glömma bort dem i periferin. De som jag annars kanske inte riktigt orkar möta.
I den gammaltestamentliga texten benämns dem som de fattiga och nödställda. De är våra medmänniskor, dem förtjänar min kärlek.
Men den nödställda och fattiga benämns också som något annat i den gammaltestamentliga texten, nämligen som mina bröder.
Mina syskon är inte enbart ni som är här. Det är lätt att tycka om er, det är lätt att stanna upp och prata med er, skratta tillsammans med er och fira gudstjänster med er, för att ni ger så mycket av er själva och delar med er av er kärlek till oss och till varandra. Det ger mig energi och glädje att vara här med er. Det är enkelt att tycka om er.
Men det är svårare med dem som ställer andra former av krav på mig. Med de fattiga och nödställda, för där finns en förväntan på något annat. Där finns ofta en längtan efter den grundläggande kärleken, den kärlek som många av oss får utan att behöva be om den. Kärleken i att på riktigt bli sedd, respekterad, bekräftad, accepterad av samhället.
Men likväl som ni, är dessa nödställda mina bröder och systrar och det är av den anledning att vi har samma ursprung – Gud.
…
Episteln följer i samma fotspår som den gammaltestamentliga texten. Paulus som författat texten refererar idag till en berättelse Jesus tidigare berättat, liknelsen om den barmhärtige samariern. En liknelse som uppmanar till att man ska älska sin nästa som sig själv.
Det är i sig varken svårt eller märkligt för den tidens åhörare att ta till sig, inte heller för oss. Men det som Jesus gör i den bibeltexten att förtydliga vem vår medmänniska är.
Och det gör han genom att måla upp ett möte två människor emellan, två människor som vanligen står i konflikt med varandra på grund av olika etniska tillhörigheter.
Men i hans liknelse möts dem här två personerna på djupet och kärlek uppstår. Den ena personen befinner sig i en extremt utsatt position och det berättas hur den andra hjälper honom tillbaka till livet.
Den katolska munken Franciskus ord gör sig påmint:
Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
…
Om den gammaltestamentliga texten säger oss ATT vi ska visa kärlek mot den nödställda så förklarar Jesus i dagens evangelium HUR vi kan göra det.
Nej: öga för öga, tand för and gäller inte längre. Vänd andra kinden till, säger han.
Om någon slår dig, slå inte tillbaka, om någon pratar skit om dig: nej, svara inte med samma mynt.
Om någon skvallrar om dig eller om någon du känner, sprid inte rykten du också.
Erbjud i stället dig själv, din tid, din ork att sitta ner och lyssna. För att älska är inte alltid enkelt, det kräver ork och det kräver engagemang.
Och i allt detta, glöm inte bort bönen.
Be för den person som du stör dig på. Be för er relation.
På så sätt utvecklar Jesus tanken på vad kärlek är. För kärleken är inte något jag har patent på, det är i stället något som i grunden är tänkt att dela med sig av till sin nästa, vem än det nu kan vara.
…
Året 2025 har i kyrkan varit, och är fortfarande, det år som Sveriges kristna råd kallar för det ekumeniska året. Ekumenik, alltså när olika kyrkliga samfund går samman för att arbeta tillsammans mot målet att göra Guds kärlek än mer synligt i världen.
Och temat för det ekumeniska året har varit: Tid för Guds fred.
Det kan kännas som ett magstarkt tema i och med vad som händer runt om i världen just nu. Samtidigt är det kanske också just då, just nu, som vi behöver påminna oss om Guds fred.
Vill vi att förändring i det stora ska ske så måste vi också våga titta på oss själva. Vi behöver fred i världen, men vi behöver också fred i det lilla, i det mellanmänskliga.
Att be för den vi har svårt för, och att söka vägar för försoning är att bidra till Guds fred.
…
Alla har vi olika syften och mening i våra liv, du och jag och världens ledare. Alla har vi olika inverkan och påverkan på den värld vi delar med övrig mänsklighet. Men det vi har gemensamt med alla människor är att vi har möjligheten att vända oss till Gud, vi kan be för en bättre värld, vi kan be för oss själva och för vår medmänniska – för att på så sätt bidra med tid för Guds fred.
Här och nu får vi samla oss i bön för just detta, och då med ord av den heliga Franciskus:
Vi ber:
Herre, gör mig till ett redskap för din fred.
Hjälp mig att bringa kärlek, där hatet gror,
tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar.
Hjälp mig att skänka förlåtelse
där oförrätt begåtts,
att skapa endräkt där oenighet söndrar,
att sprida ljus, där mörkret ruvar,
att bringa glädje, där sorgen bor.
Mästare, hjälp mig att söka
inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket att bli älskad som att älska.
Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
genom att mista vårt liv som vi vinner det.
Det är genom döden som vi uppstår
till det eviga livet. Amen.
...
Välkomna på gudstjänst söndagen den 21 september klockan 18.00 i San Agustín. Då firar vi 14 söndagen efter trefaldighet med teman: enheten i Kristus.
Guds frid!
//Victor Lindblom - församlingsherde i Svenska kyrkan Gran Canaria
