Kestads kyrka

Kestads kyrka uppfördes som en romansk kyrka med rakslutet kor, troligen på 1130-talet. Av den medeltida kyrkan är endast långhuset kvar idag. Vapenhuset i väster uppfördes 1920 och sakristian tillkom på 1960-talet.

På 1600-talet och 1700-talet genomfördes flera förändringar i kyrkan

Dekorativa kalkmålningar utfördes, en predikstol i renässansstil och en altaruppsats i barockstil installerades. Det medeltida koret revs 1764 och kyrkan förlängdes med ett nytt, bredare kor.
Under 1800-talets andra hälft beslöts det att kyrkan skulle rivas och att en ny kyrka gemensam för Kestad och Österplana skulle byggas. Kestad kyrka skulle dock stå kvar i tio år efter att den nya kyrkan uppförts. 1888 började så Kestad kyrka att rivas. Man beslöt dock att behålla det medeltida långkoret. Funktionen som kyrka upphörde och i stället brukades byggnaden som samlingssal. 1925 återinvigdes kyrkan efter en nödtorftig upprustning och återställande av predikstol, altare, dopfunt m.m. Ett nytt kor uppfördes på den medeltida grunden 1965 och en sakristia tillkom.

Ett nytt altare med skiva av kalksten jämte altarring med löst mittstycke att användas vid nattvardsgång och vigslar insattes 1966. Altaruppsatsen består av bevarade delar av en tidigare, som enligt inskriptionstavlan längst ner var förfärdigad 1696 och förnyad 1796. Denna var en efterbildning av en liknande, som fanns i Österplana gamla kyrka och varav delar nu finns i Hönsäters kapell.
I mittpartiet finns en oljemålning, Ecce Homo. Denna omges av skulpturerade änglar, allegoriska figurer samt så kallade broskverk bestående av dekorativa akantusblad. 

En kalvariegrupp, det vill säga Kristus på korset med Maria på sin högra sida och aposteln Johannes på sin vänstra, fanns i de flesta kyrkor före reformationen. Vid reformationen behölls endast krucifixet. I Kestad förvisades Johannes och Maria till sakristian. På 1960-talet återskapades kalvariegruppen från 1200-talet och placerades över altaret. 1991 återfick kalvariegruppen sin ursprungliga plats på en bjälke i triumfbågen.

På 1630- eller 1640-talet försågs kyrkan med dekorativa målningar av grotesktyp i valben och på väggarna. De är utförda i en stil som kallas Äldre Läcköskolan eftersom de första målningarna av detta slag utfördes på Läckö slott på uppdrag av Jacob De la Gardie.
Kyrkans interiör vitströks enligt räkenskaperna för år 1796 men år 1914 framtogs målningarna helt av konservator Carl Wilhelm Petersson, Lidingö.

Den romanska dopfunten är gjord i två delar och är från tidigt 1100-tal. Funten tillhör en grupp cylindriska funtar, som nästan uteslutande finns i Västergötland.

Predikstolen av ek bär årtalet 1691 på bokbrädan men är utförd i renässansstil. Korgen står på en ny underdel direkt på golvet och har kolonetter med joniska kapitäl i hörnen. PÅ sidorna finns arkader med plattskärningsornament imiterande intarsia, vilket omsluter släta speglar. Även kolonnskaftens övre delar är dekorerade med plattskärning.