Vänstiftsutbyte kvinnor emellan

Deltagare: Ingrid Ödquist, Katrin Hakopian, Katarina Evenseth, Meri Brandel, Gunnel Malm och undertecknad Ing-Marie Svenning.

Värmen slår emot oss och vi kippar lite efter andan när kabindörren öppnas och vi kliver ner på platten. Det lilla AIR-link planet har tagit oss till King Mswati III International Airport i östra Eswatini. Vi ska vara glada, sa man, att vi inte kom igår då temperaturen var över 40 grader, nu är den bara 35!

Vi – vilka är vi?  

Alla de sex resenärerna är medlemmar i KVISK, Kvinnor i Svenska kyrkan. Vi finns i alla stift - alltså i Göteborgs också. För två år sedan undertecknades ett förnyat avtal mellan vårt stift och ELCSA-ED (Evangelical Lutheran Church in Southern Africa - Eastern Diocese), om bland annat fördjupade relationer. Som Ärkebiskop Nathan Söderblom en gång sa: ”varje kyrka är utrustad med sin egen andliga gåva”, så vill vi nu i Kvisk möta vår systerorganisation PWL, Prayer Women’s League, bönekvinnorna, och stärka våra relationer. Alla mediala utrustningar till trots så räcker det inte helt till för ett gott och fullödigt relationsskapande. Vi behöver också mötas i verkliga livet. Därför bjöd styrelsen i Kvisk in till denna resa.

Resan upp till Mbabane och domkyrkans område, KaSchiele, går enkelt med den leasade bussen. Vi installerar oss i Lutheran Training Center, en byggnad som har mer än 60 år på nacken, inte helt uppdaterad för vår tids behov, men med mycket charm! Här har vi vår utgångspunkt i Eswatani för denna 12 dagarsresa.

Vad gör vi då?  

Vi reser mycket – på bra vägar för det mesta, men också sådana som blivit väldigt skadade av kraftiga regn, ett par hjulspår att följa och stora gupp att väja för.    

Vi träffar många olika grupperingar av PWL, som på deras språk siSwati heter Basizikazi. Många möten blir det, glada möten, mycket skratt, mycket sång, med eller utan dans, många böner beds. Stor värme, stor generositet, stor längtar efter relation. En WhatsApp grupp håller på att etableras för snabbare och enklare kommunikation! Mobiltelefonen här har blivit ett väldigt viktigt verktyg för väldigt många och används på olika sätt hela tiden.

Vi gör många studiebesök främst i skolor och daghem. Elevernas med stora ögon iakttar oss, förundrade blickar och många frågor ställs. Vi slås av den enkla men funktionsdugliga utrustningen i klassrummen, den goda pedagogiken, den varma andan mellan lärare och elever. Ett par skolor ligger långt ut på landsbygden, bilvägen är svår att köra, kraftiga regn har gett svåra skador - bara ett par hjulspår att följa och stora gropar som måste undvikas. Alltid möts vi av glada nyfikna elever, ofta med en sång och ges tillfälle blir det många frågor. 

Vi gör en resa till Sydafrikanska kontraktet, Igwa, som ligger alldeles väster om Eswatini. Ett stort kontrakt med många kilometer mellan församlingarna och pastoraten. Fastlagssöndagen besöker vi Ntombe församling, övernattar och deltar i gudstjänsten. På lördagskvällen hålls en samling för oss och församlingsbor i närheten. Prosten Kuhmalo leder andakten med ord om vad tar vi med oss från detta möte, frågor till sig själv – må jag, som präst, inte stå i vägen för någons väg till Kristus. Och en uppmuntran till rätta tankar om oss själva – kunde Paulus bli ett Guds redskap så ska vi också frimodigt tro detsamma om oss! Goda ord att ta med sig in i sömnen efter en lång dag i bilen. Nattvardsgudstjänst på söndag förmiddag, rätt få deltagare i början, men gudstjänsten slutar med många fler i bänkarna. Vi får berätta vilka vi är och bära fram våra hälsningar.

Vi äter god mat på många ställen, många olika goda grönsaks- och pumparätter. Majsen fungerar som vår potatis, kyckling och oftast en gryta med getkött. Så också i Ntombe innan avsked, med många varma kramar och önskningar om snart återseende. Övernattning i staden Ermelo, kontraktets kontor och med gästrum.

Vi vaknar upp tidigt på morgonen med en lång dag framför oss och bara åtta grader varmt ute! Efter en warm and nice cup of tea, som engelsmännen ofta och gärna dricker, och en stadig frukost åker vi till Bethal och församlingen Embalenhle. De har en stor bred kyrkolokal som fylls till stor del varje söndag. Prästen Musa Dlamini gör ett gott arbete här och i stan bland drogmissbrukare.

Förskoleklasser visas upp – pigga glada frimodiga barn. Nu väntar de på lunchen som kokats i skolans kök, ett kök som skulle behöva en hantverkares goda insatser!

Inte bara unga skolelever får vi besöka utan också ett Old Age Center! Ett stort gäng 65+ sjungande personer, damer till största delen, samlas varje vardag till gemenskap. Hantverk tillverkas, gymnastik utövas, massage för trötta kroppar ges, en utflykt till något sevärt i närheten ordnas. En verksamhet som bekostas av donationer, den lutherska kyrkan är inte huvudman här. Ett uppiggande besök med dessa glada damer! 

Nästa skola på programmet är öppen för mentalt och fysiskt handikappade, Basizeni Special School. Rektorn och annan personal driver skolan på ett varmt sätt och en god anda råder här! Skolan drivs av regeringen, ett handikappbidrag delas ut varje månad till varje barn eller ungdom. Här är man elev till 18 års ålder. Därefter får familjen fortsätta med stöd och omsorg, ofta till stor belastning för familjen. Man får vara glad och tacksam för vår svenska socialomsorg!

Sista besöket innan hemfärd gör vi på Basizikazi Stimulation Center. Också här får mentalt och fysiskt handikappade barn en god omvårdnad. Barn med mycket spring i benen fångas upp av kärleksfulla armar. Någon tar upp en sång, ber en bön - barnen blir stilla och lyssnande!

Hemkomsten från Igwa-kontraktet och hemresan till Mbabane i mörkret går bra, och det är inga kossor eller människor i närheten av körbanan!

Vi träffar många PWL-damer i olika konstellationer. Vid några tillfällen i enskilda sammanhang – till exempel lanseringen av den swasiska versionen av Kokboken, som tagits fram i samarbete med Kvisk. Till slut finns den klar att hämta ut från tryckeriet till försäljning. Man hoppas att den kan säljas i de andra stiften i ELCSA också. Vi önskar dem lycka till – också till möjligheter för en inkomst för PWL!

Vi har tagit med oss ett 30-tal Frälsarkransar som delas ut pastoraten. Förklaringarna om pärlornas innebörd lyssnade man ivrigt lyssnat till. Frälsarkransen är ett bra undervisningsmaterial om hur konkret kristen tro kan levas i vardagslivet. ”Påsarna” vi hade med oss var inte alls tillräckliga! Vi önskar att kommande resenärer till Östra Stiftet bär med sig ytterligare ett antal. I bilagan till avtalet nämns specifikt Frälsarkransen som ett värdefullt undervisningsmaterial!    

En förmiddag tillbringar vi på kontoret för Siphilile, Mentormammornas projekt i Manzini, för genomgång av verksamheten och gör sedan några hembesök. Ett gott arbete bland kvinnor och små barn har man uträttat sedan starten 2012. Som alla verksamheter har man haft sina ups-and-downs! Just nu letar man efter ny verksamhetschef. Vi önskar dem lycka till i detta viktiga val!     

Hembesök gjorde vi hos en mamma med en niomånaders flicka, för tidigt född. Hon kämpar fortfarande på nedersta linjen på sin viktkurva – Mentormammans besök är viktiga! Nästa mamma ser vi har tre friska och välnärda barn – mera av ett check-up besök. Det sista besöket görs i ett annat område och vi möts av en Mentor Father, den nystartade verksamheten, som tar oss till en liten familj. Yngsta flickan bärs på pappas starka armar på ett självklart sätt, gott att se! Pappan berättar att kontakten med en mentorpappa betyder mycket för honom.

Vi samlas i kyrkans lokaler på KaSchiele en sista gång innan hemresan. Analysmetoden SWOT används för samtal om våra olika organisationer. Det blir ett gott samtal med många bra och olika exempel inom de fyra områdena – styrkor, svagheter, möjligheter och svårigheter/hot. Kvinnorna kände till denna metod men blev väldigt tacksamma för påminnelsen och möjligheterna till fördjupad inlärning.

Vår sista kväll i Eswatini, på Askonsdagen, firar vi i domkyrkan högt uppe på kullen. Så fint att få avsluta vår resa i kyrkan med en mässa och att få bli korsmärkta i pannan av svart aska! Vi skiljs åt denna gång och våra ömsesidiga böner följer oss på våra resvägar, till Sverige och till fortsättning för Basizikazi i Östra Stiftet. Och med många önskningar om ett snart återseende!