Domprost Stefan Hiller och biskop Susanne Rappmann flankerar Birgitta Sjöström Aasa, Magnus Strand, Stina Tysk, Ida Mattsson, Jenny Grimbeck och Agneta Ljungquist.
Foto: Torgny Lindén

Sex nya präster till Göteborgs stift

Söndagen den 16 januari 2022 vigde biskop Susanne Rappmann tre präster till tjänst i Svenska kyrkan och Göteborgs stift: Jenny Grimbeck, Ida Mattsson och Stina Tysk. Samtidigt mottogs också tre präster från andra kyrkor och samfund som behöriga präster i Svenska kyrkan.

Den 16 januari, Andra söndagen efter trettondedagen, fick Göteborgs stift sex nya präster då biskop Susanne Rappmann dels vigde prästkandidaterna Jenny Grimbeck, Ida Mattsson och Stina Tysk för tjänst i Svenska kyrkan, dels tog emot som präster Magnus Strand, vigd i Norska kyrkan, Agneta Ljungquist, vigd i dåvarande Svenska Missionsförbundet och Birgitta Sjöström Aasa, vigd för tjänst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS. Direkt efter vigningen går de nyvigda ut i tjänst i församlingar i Göteborgs stift.

Biskop Susanne Rappmann predikade över evangelietexten om Jesus möte med kvinnan vid Sykars brunn. I sitt vigningstal till kandidaterna sa biskop Susanne:

– Det hör till ert uppdrag att likt kvinnan vid Sykars brunn dela med er av er tro. Att i er tjänst sträva efter att predika om Kristus på ett sätt så att det smittar, att andra blir nyfikna, får mer kunskap och växer i sin tro.

– Till prästens uppgift hör också att utöva själavård i Jesu efterföljd. Att sitta på brunnskanten och uppmärksamt lyssna till en medmänniskas berättelser och funderingar. Ställa fördjupande frågor, tala om sådant som hör hemma i de slutna rummen och tillsammans söka efter det livgivande vatten som Gud vill ge. 

– När ni nu sänds ut som präster så är det efter att Gud och kyrkan har kallat er. Ni har svarat ja och ställt er till Guds och människors förfogande. Lita på att den som kallat er också kommer att förse er med levande vatten och den kraft som ni behöver.

Torsdagen före vigningshelgen genomgick de tre kandidaterna Jenny Grimbeck, Ida Mattsson och Stina Tysk prästexamen inför domkapitlet i Göteborg. Det var sista delen i utbildningen till präst och därmed blev kandidaterna behöriga att vigas till sina ämbeten och träda i tjänst i Svenska kyrkan. 

Vid vigningen i domkyrkan avlade prästkandidaterna sina vigningslöften. Löftena handlar om att säga ja till att utöva ämbetet så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Kandidaterna lovar också att rent och klart förkunna Guds ord och rätt förvalta sakramenten (dopet och nattvarden) samt att följa kyrkans ordning och förverkliga kallelsen med Kristus som förebild. 

En präst skall i sitt uppdrag leva som Kristi tjänare, öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen. Med trohet och klokhet skall prästen ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så att Guds kärlek blir synlig i världen. 

De nyvigda prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i särskilda introduktionsförsamlingar under sitt första år som präster. Därefter är de behöriga att söka tjänster i Svenska kyrkan.

Magnus Strand, vigd i Norska kyrkan, och Agneta Ljungquist, vigd i dåvarande Svenska Missionsförbundet, avlade prästlöftena inför domkapitlet i Göteborg torsdagen den 13 januari. Birgitta Sjöström Aasa, vigd för tjänst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS, har av domkapitlet blivit behörighetsförklarad som präst i Svenska kyrkan. Efter avslutat pastorsadjunktsår är de tre behöriga att söka tjänster i Svenska kyrkan.

De nyvigda prästerna

Jenny Grimbeck, Göteborg, för tjänst i Härlanda församling, Örgryte pastorat 

Ida Mattsson, Kungsbacka, för tjänst i Fässbergs församling, Mölndals pastorat

Stina Tysk, Kållered, för tjänst i Tynnereds församling, Västra Frölunda pastorat

Övergått till tjänst som präst i Svenska kyrkan

Agneta Ljungquist, Mölnlycke, för tjänst i Bollebygds pastorat

Birgitta Sjöström Aasa, Halmstad/Uddevalla, för tjänst i Uddevalla pastorat

Magnus Strand, Hisings Backa, för tjänst i Backa församling, Backa pastorat

 

Domprost Stefan Hiller och biskop Susanne Rappmann flankerar Birgitta Sjöström Aasa, Magnus Strand, Stina Tysk, Ida Mattsson, Jenny Grimbeck och Agneta Ljungquist.
Domprost Stefan Hiller och biskop Susanne Rappmann flankerar Birgitta Sjöström Aasa, Magnus Strand, Stina Tysk, Ida Mattsson, Jenny Grimbeck och Agneta Ljungquist. Foto: Torgny Lindén

Så här presenterar de nyvigda och välkomnade prästerna sig

Jenny Grimbeck, Göteborg, vigs för tjänst i Härlanda församling, Örgryte pastorat.
Äntligen är det dags att återvända till västkusten och gå in uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Jag är född och uppvuxen i Varberg, har bott i London några år innan jag flyttade till Lund för teologistudier. Nu ser jag fram emot att som präst möta människor i livets olika skeden. Att samtala om Gud och den kristna tron. Som präst vill jag hjälpa dem jag möter att skapa utrymme för de stora livsfrågorna mitt i vardagens myller.

Ida Mattsson, Kungsbacka, för tjänst i Fässbergs församling, Mölndals pastorat.
Jag kommer från Kungsbacka men har under de senaste åren bott i Uppsala när jag studerat. I mina tonår höll jag på mycket med teater, litteratur och musik, något som jag tror kommer vara till hjälp i mitt kommande arbete. Detta sista året innan min prästvigning har handlat mycket om förberedelse. Särskilt om praktiska detaljer och lösningar då jag använder rullstol. Allt som allt har vägen till att bli präst varit lång och kantad av både möda och glädje. Jag har uppskattat denna tid, men ser nu fram emot att få börja jobba som präst.

Stina Tysk, Kållered, för tjänst i Tynnereds församling, Västra Frölunda pastorat.
Jag bor i Kållered med min man och vår Svenska lapphund sedan några år. Innan dess bodde jag i Stockholm där jag är född och uppvuxen. Efter många år av teologistudier, i Stockholm, Göteborg och utomlands, går jag in i tjänst i den världsvida kyrkan med förväntan och tacksamhet. Jag ser fram emot att tillsammans med människor utforska hur Guds närvaro uppenbaras i våra liv och vad det gör med oss både i det lilla och stora, i livets alla skeenden och skiftningar. 

Agneta Ljungquist, Mölnlycke för tjänst i Bollebygds pastorat.
Jag bor i Mölnlycke sedan 2008. De senaste 3,5 åren har jag jobbat som församlingspedagog i Gunnareds kyrka, Angered, Nylöse pastorat.1995 ordinerades jag till pastor i Svenska Missionsförbundet, nuvarande Equmeniakyrkan och har i ca 20 år jobbat i större och mindre församlingar som pastor. Jag brinner för retreat och pilgrimsvandring och har haft förmånen de senaste åren att jobba mycket med pilgrim i olika sammanhang. Pilgrimstanken med tre olika möten; ”Uppåt, Utåt och Inåt” ligger mig varmt om hjärtat. Jag är tacksam för mina år i Gunnared kyrka men en längtan har fört mig vidare. I mogen ålder får jag nu fortsätta min tjänst i Guds församling som präst i Svenska kyrkan. Som präst ser jag fram emot att få förkunna Guds Ord till människor i alla åldrar, möta människor i livets olika skeenden, i glädje och sorg, att få vara en medvandrare för en kortare eller längre sträcka vid en annan människas sida, att få visa på hoppet från evangeliet och Guds kärlek; ”Vi är ett folk på vandring. När vägen blir tröttsam och lång, vi söker en äng och en källa, en rastplats för bön och sång”. (Britt G. Hallqvist)

Birgitta Sjöström Aasa, Halmstad/Uddevalla, för tjänst i Uddevalla pastorat.
Jag prästvigdes 1991 och hade då redan haft tjänst som pastor inom EFS sedan 1989. Som präst inom EFS har jag bott och arbetat i Borås, Örnsköldsvik och nu senast i Halmstad. 2016 skrev jag en bok inom ämnet själavård, "Upprättelse och helande", och har sedan dess arbetat som resetalare, men även som inspiratör för "Helhet genom Kristus", en ekumenisk förböns- och själavårdsrörelse. Det har fört mig till många olika kristna sammanhang och platser i vårt land, och har varit mycket berikande. Jag ser nu fram emot att återigen få följa med i den lokala församlingens liv på en ort, och då främst genom Svenska kyrkan i Uddevalla pastorat, där jag fått förmånen att arbeta som präst sedan slutet av förra året. Jag är mycket tacksam för det varma välkomnande jag fått och ser fram emot fortsättningen! I februari går flytten till Uddevalla, och jag har tre vuxna barn, 18-25 år, som på olika sätt kommer att dela det nya hemmet med mig.

Magnus Strand, Hisings Backa, för tjänst i Backa församling, Backa pastorat.
Jag kommer från Norge och har precis flyttat till Göteborg tillsammans med min fru och vår son. Vi bor i Hisingsbacka och jag har fått glädjen att tjänstgöra som pastorsadjunkt i Backa Pastorat. Jag har min utbildning från Lund och Oslo, och blev i sommar vigd till präst i Oslo. Nu gläder jag mig till att lära känna Svenska kyrkan och Backa pastorat och alla människorna där.

Biskop Susannes predikan och vigningstal

Andra söndagen efter Trettondedagen, Johannesevangeliet 4:5-26

Ett smittande möte 

Det är märkliga tider. När skenande smittspridning åter tvingar oss att avstå de stora sammanhangen så känns det bra med en evangelietext som belyser värdet av enskilda och avskilda möten. 

Nu är det knappast ett bokat själavårdssamtal vi får del av, snarare ett spontant möte mellan två främlingar. Jesus kommer till brunnen trött och törstig. Varför den namnlösa kvinnan gått brunnen vid en tidpunkt då inga andra är där vet vi inte. Normalt är ju brunnen en plats för gemenskap. Kanske hade hon bara tid just nu, eller så ville hon undvika andra. Oavsett kommer mötet att påverka hennes liv på djupet. 

Mötet vid Sykars brunn är med dagens mått mätt smittsäkert. Det sker utomhus och som de främlingar de är, dessutom kvinna och man, så kan vi vara rätt säkra på att de håller avstånd. Och samtidigt är detta ett mycket smittsamt möte. För när samtalet är över ställer kvinnan sin vattenkruka och går in staden och berättar om Jesus och det som han har sagt henne. Har hon verkligen mött Messias? undrar hon. 

Vad får henne att tveka? och vad är det som får henne att tro? – att det är Kristus, den smorde som judarna längtat efter i sekler, som hon mött där vi brunnen?

Det går såklart inte att veta. Jag anar att hennes föreställning om Messias krockar med verkligheten. Skulle Messias verkligen be en samarisk kvinna om vatten, och än mer osannolikt, samtala med henne om hennes liv och längtan? Men att det är just detta som händer – är det som föder hennes tillit och tro. Här sitter en man och tar henne och hennes frågor på allvar. En man som talar sant om livet på ett sätt som befriar och upprättar. Som genom sitt sätt att vara och tala får henne att känna hopp och ana att också hon kan få del av levande vatten som ger kraft att leva. 

Kvinnan vid Sykars brunn skulle bara veta hur smittande hennes berättelse har blivit. Hur mycket hopp och tro som den har fött i snart 2000 år. Hoppet om att Kristus vill ha också med mig och mitt liv att göra. Att det är värt att fråga och söka efter livets källsprång, att det finns befrielse i att säga som det är – och att mötet med Gud kan ske när och var som helst. (Inte sällan dock, förmedlat genom en annan människas närvaro och uppmärksamhet.)   

Alldeles strax är det dags för prästvigning. Och jag behöver väl knappast påpeka att det hör till ert uppdrag att likt kvinnan vid Sykars brunn dela med er av er tro. Att i er tjänst sträva efter att predika om Kristus på ett sätt så att det smittar, att andra blir nyfikna, får mer kunskap och växer i sin tro. 

Men till prästens uppgift hör också att utöva själavård i Jesu efterföljd. Att sitta på brunnskanten och uppmärksamt lyssna till en medmänniskas berättelser och funderingar. Ställa fördjupande frågor, tala om sådant som hör hemma i de slutna rummen och tillsammans söka efter det livgivande vatten som Gud vill ge. 

Det är stort och fantastiskt att få vara präst, men det är också lätt att bäva inför uppdraget. Så därför vill jag återvända till Sykars brunn och ta del av berättelsen ur ännu ett perspektiv.

Kommer ni ihåg hur samtalet med kvinna började. Det var Jesus som bad henne om en tjänst. 

När ni nu sänds ut som präster så är det efter att Gud och kyrkan har kallat er. Ni har svarat ja och ställt er till Guds och människors förfogande. Lita på att den som kallat er också kommer att förse er med levande vatten och den kraft som ni behöver.

Men en viktig förutsättning för detta är att ni själva slår er ner vid brunnskanten och delar livet och frågorna med Kristus. Levande och friskt vatten förutsätter både inflöde och utflöde. Det går inte att bara ge och svara andra – ni måste också själva ta emot. 

Så vad ni gör – glöm inte att regelbundet återvänder till källan och det möte med Gud som en gång väckte er tro.