Louise Sjölund, Åh Stiftsgårds nya präst, leder mässan i Åh kyrka framför altartavlan som illustrerar liknelsen om den förlorade sonen som återvänder hem.
Foto: Torgny Lindén

Öppenhet ska prägla Åh

När pandemin klingar av och samhället öppnar sig väntar en ny vår för Åh stiftsgård. Dessutom finns ny präst och snart ny föreståndare på plats. De vill förvalta och utveckla Åh som en andlig växtplats och en plats att samlas på, en stiftsgård där alla ska känna sig välkomna. 

Här är rymlig plats, här är Guds bord. 
Ett stråk av himmel och en doft av jord. 
Ett rop ur mörkret och ett svar i tro. 
Gud är en av oss vid detta bord. 
Gud är en av oss vid detta bord. 
 
Med psalm 396 presenterade sig den nya prästen på Åh stiftsgård, Louise Sjölund, när hon började. För så tänkte hon sig att stiftsgården ska få vara.

– Här ska få finnas plats för tro, tvivel och för visshet. Här ska finnas plats för grupper, för olika former av samvaro. Och i centrum finns Guds bord. Jag tyckte att psalmen sa mig mycket om hur jag tänker kring att få vara präst på gården. 
 
Åh stiftsgård går en ny vår till mötes. Pandemin kan förhoppningsvis vara överstånden, renoverade byggnader och kök, ny präst och ny föreståndare och delvis en ny inriktning på verksamheten.

– Ungdomarna är och har alltid varit en viktig målgrupp för Åh, säger Louise. Men styrelsen för Åh är angelägen om att vi också ska förvalta och utveckla Åh som en andlig växtplats och en plats att samlas på.

Det är nog ingen överdrift att påstå att en majoritet av stiftets anställda någon gång varit på Åh. På konfirmandläger, på vintermöte, på retreat, retreatledarutbildning, pilgrimsvandring, utbildning för unga ledare eller som vid Korsvägs besök – en ikonmålningskurs.  

– Vi vill att öppenheten ska prägla gården, säger Louise. Här ska finnas allt från retreater till lovsång. 
 
Men Åh har inte bara en framtid, utan också ett förflutet. Redan på 1930-talet tog några präster initiativ till att Åh blev ”Stiftelsen Åh Kyrkliga Ungdomshem”, 1940 invigdes kyrkan och 1958 blev Åh en stiftsgård i formell mening.

Ikonmålarkursens ikoner välsignades i gudstjänsten. Foto: Torgny Lindén

– Många förknippar Åh med en väldigt konservativ plats, en plats för det kvinnoprästmotstånd som funnits i stiftet, berättar Louise.

– Ja, den bilden finns ju, säger Åhs nye föreståndare Erik Stenberg Roos. Men min bild finns också. Hur jag som femtonåring på slutet av 70-talet kunde ta moppen från Herrestad i Uddevalla och komma hit och möta mycket nytänkande, lovsånger, en verklig förnyelse. 
 
Då var Bengt Pleijel präst på Åh och han hade varit i England och mött den karismatiska väckelsen, som spred sig från Church of England till andra kyrkor och andra delar av världen.

– Det blev en av mina omvändelser, berättade Bengt Pleijel (som inte lever längre) för Korsväg 2011. Jag har fått vända om många gånger i livet. Men detta var en omvälvande upplevelse på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. En sådan lovsång, en sådan tillbedjan. Det var fantastiskt att se hur människorna tog hand om varandra. 
Väl hemma igen började man så smått arbeta med förnyelsen på Åh. Gudstjänsterna präglades av lovsång: ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske. Utan genom min Ande säger Herren, utan genom min Ande”.

– Vi började undervisa om den helige Ande och vad den betyder för oss, berättade Bengt.

Successivt började allt fler människor söka sig till Åh, efter kanske tio år var den karismatiska väckelsen stark. Flera hundra människor deltog i gudstjänsterna som präglades av lovsång: ”Söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er”, ”We see the Lord”, ”Fear not, rejoice and be glad” …

Samtidigt växte fördjupningskurserna fram. Den karismatiska väckelsen med betoning på de andliga nådegåvorna – profetia, helande, tungotal fick sin spridning på 60-70-talet till olika kyrkosamfund över hela världen – till katoliker, lutheraner, metodister, frälsningssoldater. Enligt Wikipedia beräknar man att det år 2000 fanns mer än 500 miljoner karismatiska kristna i världen i olika samfund. Så småningom upplevde många församlingar en avmattning.

Men väckelserörelsen på Åh medförde inte bara lovsång, utan också teologiska motsättningar, bland annat om vigning av kvinnor till prästämbetet. Varför fanns det inte några kvinnor i ämbetet på Åh?

– Trots att detta är länge sedan har det ändå spelat en stor roll för synen på Åh, förklarar Louise. Men en stiftsgård måste vara för hela stiftet, alla ska känna sig välkomna. 

En stiftsgård måste vara för hela stiftet, alla ska känna sig välkomna. 

Louise Sjölund, präst på Åh stiftsgård

Den unge Erik Stenberg-Roos var med om den karismatiska väckelsen på Åh. Nu är han tillbaka som föreståndare, men vägen dit har varit långt ifrån utstakad. 

Från sitt starka unga engagemang i kyrkan blev vuxentillvaron komplex och han gav sig ut i världen. Han reste i Europa, bodde på kibbutz i Israel och luffade i Latinamerika. I september 1985 kastades han ur sin säng i Mexico City. Tiotusentals människor dog i jordbävningen men Erik Stenberg-Roos fortsatte leva.

– Fysiskt var jag oskadd. Mentalt vet jag inte vad som hände med mig där och då, men insikten om hur liten en människa är och hur snabbt ett liv kan släckas förändrade mig, har han berättat för tidningen Vision. Efter ett par veckor insåg jag också att det inte går att leva sitt liv i rädsla.

Erik fortsatte så småningom sin resa. Spelade på gatorna, samlade upp inkomsterna i sitt gitarrfodral. Och han knackade på hos Svenska kyrkan där den fanns. 
 
Han kom hem till Sverige, bildade familj och hittade fram till teologiska studier i Göteborg. Vägen dit gick över några år som svetsare, mekaniker och musiker och 1999 prästvigdes Erik Stenberg-Roos. Han arbetade ett antal år i Lundby församling, men sökte sen en tjänst i Thailand tillsammans med sin hustru Anna. Där blev de kvar i sju år.

Sju annorlunda år. Med altaret och gitarren i bilen, med gudstjänst på stranden, hembesök i djungeln eller besök på fängelset. Mer diakonal verksamhet än liturgiska ritualer. Thailand erbjuder oändliga möjligheter att råka illa ut.

– Jag tror jag kommer ha stor glädje av mina år i Thailand nu i min tjänst på Åh. Jag har ju levt länge med buddhister och lärt mig så otroligt mycket om mig själv, om min tro, och om deras tro. Så jag vet vad möten kan betyda!

– Tänk att blanda lägergrupper med olika trosinriktningar, så de kan prata med varandra. Kanske på allvar se varandra.

Louise håller med, gården ska visa att den vill öppenhet.

Erik Stenberg Roos, Åhs nye föreståndare. Foto: Torgny Lindén

– Men det är den enskilda människan som måste vilja mötas, det är inget som vi kan bestämma över.

Louise har, liksom Erik varit komminister i Lundby församling i Göteborg och tidigare Ljungskile församling. Konfirmationslägret var för hennes del på St Sigfrids folkhögskola i Växjö stift. Men konfirmandpräst på Åh har hon varit. 
 
Styrelsen för Åh har varit angelägen om att prästtjänsten på stiftsgården ska förvalta och utveckla Åh som en andlig växtplats. Styrelsen har vid rekryteringen särskilt velat understryka engagemanget för ungdomar och Åhs betydelse som samlingsplats. 

– Åh har ingen egen församling, berättar Louise, men det finns ett antal människor runt omkring, som väljer Åh för sin söndagliga gudstjänst.

– Så gudstjänstlivet här bygger på dem som är på Åh under helgen och det kan variera mycket. Nu har vi en ikonmålningskurs, nästa helg en stor ungdomskör från Norge och en konfirmandgrupp. Det präglar naturligtvis gudstjänsterna. 
 
Nu gläder sig personalen på Åh åt att allt fler låter sina konfirmander komma till Åh. Under pandemin har församlingar avstått konfirmandresor till Berlin och Frankrike och istället kommit till Åh. 

– Det hoppas vi kommer att fortsätta, säger Louise. Vi har ju också våra egna konfirmandgrupper med egna läger. Vi inleder i början av december, sen ett veckolångt läger på februarilovet och påsklovet och så tre veckor på sommaren. Både förra året och i år har det varit fullbokat. Så har det inte varit de senaste åren, men vi hoppas det är en trend som håller i sig.

Ännu har inte Louise och Erik hunnit prata sig samman, Erik tillträder sin tjänst den första maj.

– För mig kommer det nog handla mycket om att hitta nya vägar för att locka folk till Åh. Kanske man kan ha författarsamtal i samband med Bokmässan i Göteborg. Eller boka upp musiker från Bluesfestivalen i Åmål?

– Det ska bli så roligt att bolla idéer, kommenterar Louise. Hela personalen har en massa tankar om hur vi ska kunna utveckla. Köket har till exempel varit innovativa under pandemin, vi har fått gäster utifrån för lunch, vi har erbjudit takeaway.

Ekonomin är självklart en viktig del i hur Åh kan utvecklas. De senaste årens renoveringsarbete har haft som syfte att ge Åh kundgrupper också utanför kyrkan. Även om Åh är en lägergård, ska det ändå finnas rum med hotellstandard. 
 
Åh är en imponerande anläggning med tio anställda: präst, föreståndare, ekonom, kockar, städ, reception och timanställda. Här finns 17 byggnader, 270 sovplatser och mycket mark. 

– Jag skulle önska att församlingar ser Åh som det naturliga valet, säger Louise, det ger ju pengar tillbaka till vår egen kyrka. 

För Eva Forsell-Aronsson är Åh det självklara valet för sina ikonmålningskurser. Hon gläder sig åt att kurserna kunnat hållas också under pandemin.

– Vi brukar säga att ikoner är heliga bilder, att de är ett fönster mot himlen. Då passar det bra att få vara på denna fantastiska plats.

– Det här är en välsignad plats, menar Louise, där många fått uppleva att få sin gudsrelation fördjupad. Men det är viktigt att den enskilde också kan hitta hem till hemförsamling.

Erik är förväntansfull inför sin nya uppgift.

– Det är hisnande, ja mäktigt och spännande att få vara här. Vi kan bana helt ny mark mot en ny morgondag. 
 
Text: Agneta Riddar 
Foto: Torgny Lindén 
 
Texten är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 1 2022)